Gå till innehåll

Kulturen måste vara tillgänglig för alla

  • Torsdag, 28 maj 2009

Igår gick remisstiden för kulturutredningen ut. Nära 400 remissvar har kommit in och bland svaren finns en bred samsyn att utredningen inte håller som förnyare av svensk kulturpolitik och bör göras om.

Vi lever i ett klassamhälle. Kulturens frigörande kraft är inte tillgänglig för alla. När klyftorna ökar i arbetslöshetens spår är risken stor för att även ett kulturellt utanförskap ska uppstå. Samtidigt finns det som är positivt. Svenskarna är ett läsande folk. I kommunala musikskolor och rockstudiecirklar fostras generationer av framgångsrika kulturutövare.
ABF möter dagligen bägge dessa sidor. Hopplösheten i arbetslösheten och klassamhällets spår. Och möjligheterna kulturen utgör som motkraft. Detta borde kulturutredningen tagit fasta på. Hur stärker vi denna kraft? Hur skapar vi bättre förutsättningar för både yrkesmässigt kulturutövande och ett brett folkligt deltagande? Hur gör vi för att stärka kulturen på både bredden och spetsen?
I stället lägger utredarna kraft på att skissa på en enorm omorganisation av den statliga kulturbyråkratin. En omorganisation som inte ens kulturministern som beställde utredningen verkar tro på. I sin iver att rita nya rutor och pilar tvekar utredarna inte att slå sönder sånt som fungerar.
Som underton i utredningen finns dessutom ett ideologiskt skifte. Staten ska rullas tillbaka, och mer utrymme ska ges för sponsring och privata pengar. Byråkratisering, fragmentisering och borttagande av stöd som idag går till folkrörelser och ideella krafter. Urvattnade kulturpolitiska mål som riskerar att göra kulturen till redskap för andra intressen.
Många remissinstanser har krävt att utredningen görs om. ABF ansluter sig nu till detta krav. Det är uppenbart att den sågade kulturutredningen inte kan utgöra utgångspunkt för omfattande förändringar av kulturpolitiken. Alltför många frågor kvarstår. Alltför många svar som trots allt ges är felaktiga.
Så vi vill ha en ny utredning. Men vi kommer inte att vänta på en sådan för att påbörja en kulturpolitisk diskussion. Vi är nämligen helt övertygade om att ABF behövs i kulturdebatten. Vi har kombinationen av ett tydligt idéarv med bildning och jämlikhet i centrum och erfarenhet av en verksamhet där tusentals människor dagligen i folkbildningen prövar på, upplever eller utövar kultur.
Det ger oss vissa insikter. Bra kulturpolitik kan skapas för lite pengar. Det kostar inte mycket att organisera ett arbetsplatsbibliotek så att människor får tillgång till boken och läsande i anslutning till sin vardag. Lägg till några kronor och du kan även arrangera författarbesök och anlita en bibliotekarie. Det bygger på att det finns eldsjälar som är beredda att lägga ner tid och kraft. Men vår erfarenhet är att eldsjälar finns i ABFs verksamhet.
Idag finns stöd till denna typ av verksamhet inom ”Kultur i arbetslivet”. Det vill kulturutredningen ta bort. Då ryker stödet till Läs-för- mig-pappa projekt och andra typer av kulturaktiviteter som teater och bildkonst i arbetslivet. ABF kommer tillsammans med många andra ta strid. Vi accepterar inte att det kulturstöd som går till vanligt folk ute på arbetsplatserna dras tillbaka. Det är en djupt ideologisk och symbolisk fråga.
Det behövs en radikal kulturpolitik. En politik som spränger klassmurar runt kulturen. En kulturpolitik som förstår att det är skillnad på ”folklig” och ”dålig”. En politik som utgår från en tro på människors förmåga och vilja att själva och tillsammans med andra växa och utvecklas genom kulturen. En sådan kulturpolitik ger oss tyvärr inte den statliga kulturutredningen.
Då får vi göra som vi alltid gjort inom folkbildningen. Vi får uppfinna den själva. För ABF:s del innebär det två saker. Att höja rösten inom den kulturpolitiska debatten. Men också att tillsammans med övriga arbetarrörelsen gå före och visa på praktiska exempel. Att stå upp för människovärdet i praktiken.

Karl-Petter Thorwaldsson, ordförande ABF
Johan Sjölander, kulturpolitiskt ansvarig ABF

  • Dela artikel
  • Skriv ut

Senast ändrad den 2 september 2010.