Gå till innehåll

Föreläsningen - en inkörsport till tyngre folkbildning

  • Torsdag, 18 maj 2006

De senaste åren har intresset för ABFs föreläsningar växt stadigt. Under en timme kan vem som helst få veta mer om vad som helst i nästan vilken svensk stad som helst. ABF arrangerade förra året nära 14 000 föreläsningar, seminarier och debatter. Där fanns plats för över en halv miljon nyfikna och debattsugna människor.

Det fick bäras in många extrastolar när seminariet ”Pamp eller ledare” ägde rum i ABF-huset i Stockholm i början av januari. Kvällen skulle ägnas åt ledarskapet i arbetarrörelsen. Medverkande var bland andra LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin och ABFs ordförande Karl-Petter Thorwaldsson och en bred panel, med skilda åsikter och infallsvinklar. Ett hundratal människor kom och deltog i seminariet, lyssnade och ställde frågor. För en del blev kvällen kanske början till ett engagemang, i en studiecirkel eller som ny medlemi en förening.

För andra gav seminariet en extra insikt att ta med sig tillbaka till den egna arbetsplatsen eller organisationen. Varje kväll lär sig människor något nytt på ABFs föreläsningar, debatter och seminarier runt om i Sverige. Under 2005 hade ABF 13 873 arrangemang med sammanlagt 566 079 deltagare. ABF ser som sin uppgift att skapa mötesplatser där människor får utrymme för en levande debatt, och på många håll i landet är det verksamheten med föreläsningar och debatter som växer.

Ett exempel är ABF-huset på Sveavägen 41 i Stockholm – sedan länge en oas för det offentliga samtalet. Hit strömmar människor för att lyssna på debatter, gå på seminarier, delta i en studiecirkel eller för att lyssna på föreläsningar med rubriker som: ”Klasssamhällets kollektiva medvetande”, ”Rapport från tomtens verkstad – om leksaksindustrin i Kina” eller ”Den delade staden”. Det är ämnen som mer än antyder ABFs värdegrund inom arbetarrörelsen, ett perspektiv som skiljer ABF från de övriga studieförbunden, konstaterar ABF Stockholms ombudsman Göran Eriksson.
– Det gäller både arbetarrörelseprofilen, och själva föreläsningsverksamheten. Det vi presenterar är en medveten och avancerad samhälls- och kulturdebatt, och det skiljer definitivt, säger han.

När Göran Eriksson började på ABF 1980 låg föreläsningsverksamheten i stort sett på noll. Då stod ABF och studieförbunden i sin blomning när det gällde studiecirklar och kulturprogram, men 20 år efter tevemediets införande hade teve nästan helt slagit ut föreläsningsverksamheten i ABF-husen. När fredsrörelsen mot utplacering av kärnvapen i Västeuropa drog igång i mitten på 80-talet började ABF med förläsningar igen, och därefter har verksamheten stadigt växt.

Det är uppenbart att studiecirklarna, som är ABFs kärnverksamhet, och föreläsningarna fyller olika behov, menar Göran Eriksson.
– Studiecirklar går man i för att det är roligt eller för att lära sig något. Föreläsningarna tar upp samhälls- och kulturfrågor. De kompletterar varandra, men ofta är cirklarna mer praktiska, säger han.

Till skillnad från studiecirklarna är föreläsningarnas styrka just flexibiliteten för både arrangör och publik. Många tycker att det är svårt att binda upp sig för en studiecirkel om globalisering med tio träffar, men går gärna på en föreläsning i ämnet, konstaterar Daniel Suhonen, programansvarig på ABF Stockholm.
– Den som går på föreläsningar och debatter kan bestämma sig i sista minuten för att gå eller inte. Det ringer inte upp någon från ABF och frågar: ”Varför kom du inte till föreläsningen ikväll?” Föreläsningen är till intet förpliktande, folkbildningens ”one night stand”, säger Daniel Suhonen.

Även för ABF som arrangör av föreläsningar är flexibiliteten en stor fördel som möjliggör att man alltid kan vara aktuell.
– Om studiecirklar har fokus på en grupp, så är gruppen målet. Med föreläsningarna är publiken målet, som en del av en samhällsdebatt. Ta till exempel kravallerna i Frankrike. De började på en helg, och senare samma vecka hade vi ett möte om det på ABF som drog 150 personer. Så kan folkbildningen ta tag i samhällsdebatten, säger Daniel Suhonen.

– Några månader senare hittar man kanske en studiecirkel om integration eller utsatta bostadsområden i studiecirkelprogrammet. Lena Ulrika Rudeke och Sewilius Berg är ansvariga för föreläsningsverksamheten på ABF Göteborg, och de framhåller föreläsningens roll som en del i den offentliga debatten.

– Studiecirkeln är det gedigna underarbetet och kärnan i folkbildningsverksamheten. Men cirkeln går inte ut och gör en replik i det offentliga rummet på samma sätt som en föreläsning eller en debatt kan göra, säger Lena Ulrika Rudeke.

– Det offentliga rummet måste erövras om och om igen, menar Sewilius Berg.

– Om man ska vara drastisk så innebär det demokratins död om det offentliga samtalet försvinner. Och det kan inte ersättas av det mediala samtalet, för det mediala samtalet syftar inte till de medverkandes ansvar. Men vid ett publikt framträdande som till exempel en föreläsning ligger det ju ett ansvar på samtliga i rummet att yttra sig, säger han.

Här har ABF en viktig roll som aktör på den offentliga arenan, menar Lena Ulrika Rudeke.
– Många andra sitter i ett beroendeförhållande, men med folkbildning som sitt huvuduppdrag har ABF ett av de bästa utgångslägen för att lyfta olika frågor, även genuint känsliga frågor. Även om vi har en ägarsituation som skulle kunna vara styrande, så är vi friare i möjligheten att formulera och öppna upp samtal än många andra aktörer, säger hon.

Både hon och Sewilius Berg har märkt hur uppskattat det är att ABF under senare år tagit en större plats i debatten. Både på publiken som strömmar till, och på att andra organisationer gärna deltar som samarbetspartners.
– Ryktet som ABF får av föreläsningsgrenen är inte oviktig för ABFs samlade roll i samhället, konstaterar Lena Ulrika Rudeke.

Föreläsningarna och debatterna fungerar även som en affisch för ABFs övriga verksamhet. Även om man inte går på alla föreläsningar man läser om, lägger man märke till att de finns, menar Göran Eriksson, ABF Stockholm. Föreläsningsverksamheten är god PR för ABF, en lockvara för den som vill pröva något innan man engagerar sig djupare.

Förhoppningsvis är föreläsningarna en inkörsport till ”tyngre” folkbildning som studiecirkeln, menar Katharina Eriksson, kulturansvarig i ABF Västerbotten:
– Människor kommer ju i kontakt med oss på det sättet. Det är viktigt att vi visar oss så att de får chans att prata och se vilka vi är. Så att vi kan marknadsföra studiecirkeln. När de känner till oss och ser att vi är intresserade av samma frågor som de, blir det naturligt att vända sig till oss i fortsättningen, säger Katharina Eriksson.

Hon ser att föreläsnings- och seminarieverksamheten betyder mycket för många människor.
– Folk går och väntar, och ringer och frågar om när de större, återkommande arrangemangen ska vara. Det lockar nog både att få möta intressanta föreläsare och att möta arrangörer och publik. Och känna att man gemensamt delar intresset för olika ämnen, säger Katharina Eriksson.

ABF verkar för en levande kultur i hela Sverige, och finns i landets samtliga kommuner. ABF är en av landets stora arrangörer av seminarier, debatter, författarträffar, konstutställningar, konserter, poesikvällar, föreläsningar och teaterföreställningar. För många människor är det enda möjligheten att ta del av kulturarrangemang, och att få möta olika kulturpersonligheter, och Katharina Eriksson ser många positiva effekter av alla dessa bildande möten.
– Vi får aktiva samhällsmedborgare som vill vara med och förändra samhället vilket faktiskt är en av ABFs viktigaste målsättningar.

Det är också många ungdomar som får inspiration och utbyter idéer med de äldre, säger Katharina Eriksson. Även hos ABF Malmö ser man föreläsningsverksamheten som ett bra sätt att profilera sig, även om man hoppas att föreläsningar och debatter också ska leda till att publiken fördjupar sig i ämnet. Det berättar Lotta Holmberg, kulturansvarig på ABF Malmö.
– Men vi kan ju inte alltid räkna med att det ska leda vidare till studiecirklar. Där måste vi ändå våga ta ansvaret att satsa på själva debatten, säger Lotta Holmberg.

Det är en medveten satsning från ABF-avdelningens sida att ABF ska befinna sig mitt i debatten. Lotta Holmberg ser också ett ökat intresse för samhällsfrågor hos de grupper och föreningar som vill samarbeta med ABF.
– Vi initierar en del själva, men plockar också upp idéer som föreningar kommer med. Vi är i framkant när det gäller att driva de samhälleliga och socialpolitiska frågorna. Om man snabbt scannar över Malmös arena så står ABF för samhällsfrågorna, tycker Lotta Holmberg.

Ur det perspektivet är massmedierna viktiga, och där menar hon att ABF arbetar för lite
för att ”få press”.
– Samtidigt är det mötet med de enskilda människorna som är det viktiga för oss. Tidigare var föreläsningar envägskommunikation, men nu har vi i hela folkbildningsvärlden skapat en metod där vi öppnar upp för samtal, en metod där deltagarnas funderingar är det viktiga, säger Lotta Holmberg.

Ett av ABFs huvudmål är att ge människor utrymme att själva formulera sina drömmar och visioner. Kunskap kan inte ges till någon, utan måste erövras av varje individ.

Redan 1923 skrev folkbildaren Rickard Sandler att ”Bildning är icke en anrättning som man köper ärdiglagad. Här gäller, att envar lagar sin kost själv.”

Folkbildning handlar om öppenhet och bygger på synen att alla har något viktigt att tillföra diskussionen. Den kännetecknas av att den är fri och frivillig, fri från statlig styrning och frivillig för deltagarna. Lärandet bygger på människors egna erfarenheter, där nyfikenheten, ifrågasättandet, reflekterandet och handlingen är viktiga länkar i kunskapskedjan.

När nyfikenheten finns ger föreläsningen möjlighet till tillfredsställelse. Föreläsningen vidgar tanken. Och här träffar publiken författaren eller politikern öga mot öga.
– Jag tycker om när det blir direktkontakt. I stället för att prata om poesi är det någon
som läser sin poesi. Eller spelar sin musik. Vi breddar uttrycken. Det här blir ett alternativ till teve. Människor får vara med om något som bara sker den här kvällen och på den här platsen. Man får möta någon direkt, och man får ställa frågor, säger Daniel Suhonen, ABF Stockholm.

Att ABF är just arbetarnas bildningsförbund syns kanske extra tydligt när man ser på föreläsnings- och seminarieverksamheten.
– Ofta är det ganska radikal debatt på ABFhuset. För många är det väl en socialdemokratisk borg. Man skulle kunna hårddra det och säga att ABF-huset är ett av arbetarrörelsens
sista massmedium för våra idéer, säger Daniel Suhonen.

Själva ABF-huset i Stockholm spelar en central roll i samhällsdebatten, menar Bengt Göransson, tidigare utbildningsminister och i dag frivilligarbetare i ABF-huset.
– Att jag nämner just huset är ingen slump. Hus föder tankar. Det handlar alltså inte bara om begåvade uppslag. Huset spelar en så central roll för ABFs funktion i Stockholm, säger han. Bengt Göransson, som tidigare även har varit chef för Folkets Husföreningarnas Riksorganisation menar att samlingslokalernas roll är betydelsefullare än många tror.

– Det finns många inom till exempel socialdemokratin som tycker att det går lika bra att ha debatter och seminarier i vilka lokaler som helst, till exempel i en skola. Och publiken ser kanske inte huset, de går för debattens skull. Men huset ger ändå signaler. ABF-huset är fysiskt synligt i Stockholm. Det förhållandet att det arrangeras så mycket samtidigt gör att mångfalden lyser i huset, säger Bengt Göransson.

Det var i början av 90-talet som föreläsningsverksamheten tog fart hos ABF Stockholm, berättar Göran Eriksson.
– 1991 började vi göra föreläsningskatalogen, med månadsrubriker att fylla. På hösten kom Bengt Göransson. Det tredje som hände var att jag började samarbeta med bokförlagen. Då blev ju spektrumet automatiskt väldigt stort. Man behöver inte ha världens fantasi för att hitta på seminarier och debatter kring några av alla de intressanta böcker som kommer ut, säger han.

När satsningen på föreläsningar startade trodde Göran Eriksson och Bengt Göransson först att man kunde ha högst en föreläsning i veckan. Det fanns en rädsla för att publiken inte skulle hinna gå på så många föreläsningar, och istället bli stressad över att behöva välja mellan två eller flera likartade evenemang.

Men de insåg snabbt att publiken inte var en, utan flera. Med många arrangemang ökade de den totala besöksfrekvensen.
– Med många föreläsningar stimulerar vi folk att välja åtminstone något. Man tror att man får mer om man koncentrerar sig på det som lockar folk, men då dör mångfalden, konstaterar Bengt Göransson.

Mångfald innebär också att inte bara politiska meningsfränder bjuds in.
– Till exempel hade vi mycket intressanta partiledarluncher här under hösten, då fyra av partiledarna faktiskt själva fick disponera hela lunchtimmen. Ofta blir sådana möten, där publiken i hög grad är politiska motståndare till de medverkande, kul, för folk tycker att det är roligt att tänka själva och inte bli för styrda av en debattledare säger Bengt Göransson.

Ett parti behöver arenor där man kan ställa ut och diskutera sina tvivel, och den funktionen fyller ABF, tycker han. Men då kan man inte hålla sig till de trygga mötena med arbetarrörelsens vänner, något som ibland väckt upprördhet hos medlemmar som tyckt att de motsatta åsikterna fått för stort utrymme.

”Man kan inte bjuda in någon som slaktoffer”, tycker Bengt Göransson, som ger även meningsmotståndare mycket tid för att förklara sina idéer. Publiken måste kunna få dra sina egna slutsatser, så fungerar en demokrati.

Och den demokratiska arbetsformen är viktig att värna och utveckla, tycker Sewilius Berg och Lena Ulrika Rudeke, ABF Göteborg, som i höstas fick Svenska Humanistiska Förbundets pris för lovvärt intellektuellt arbete, och för att deras arbete med föreläsningsverksamheten i Göteborg präglas av humanistiska ideal. Även under själva arrangemanget månar de om ett demokratiskt bemötande.

Alla medverkande presenteras på samma sätt, både ministern Leif Pagrotsky och en ”lokal tyckare”, och alla får lika mycket tid att tala på.
– Vi jobbar för en demokratisering av rummet, väldigt antihierarkiskt. Det är ett sätt att plocka ner ämnen till en folkbildning bortom samhällets hierarkier, säger Lena Ulrika Rudeke.

– Det är viktigt att även folkbildningen går i bräschen för de demokratiska värdena. Dels genom att ha en demokratisk form, men även innehållsmässigt, säger Sewilius Berg.

”Samhälle och politik” har en egen rubrik i ABF Göteborgs föreläsningsprogram, tillsammans med andra temarubriker som Litterära symposier, Föreläsningar från havet, FilosoForum och MedieTrappan. Under de senaste åren har ABF Göteborg skapat en rad mötesplatser i Göteborg, och levandegör den demokratiska processen i Göteborg med en väl balanserad mix av professionella tyckare från universiteten, lokalpolitiker och vanliga aktörer.

När det gäller val av ämne tycker de att det är en stor fördel att arbeta i par. Ett gemensamt ”bollande” kring ett programområde gör det lättare att ur folkbildningssynpunkt arbeta fritt med samtidshändelser, istället för att gå på den omedelbara frågan. Kanske har de redan diskuterat ett tema som plötsligt går att använda i samband med en aktuell händelse, och som placerar den aktuella händelsen i ett större perspektiv.
– Det är hela tiden en balansgång, mellan att bevaka och kommentera och att öppna
upp, konstaterar Sewilius.

Det finns ett behov av att ständigt befinna sig i en reflektion över vad folkbildning är och vad det kan innebära, tycker Lena Ulrika Rudeke. ABF måste kunna lyfta kritiska frågeställningar som tar sin utgångspunkt i folkbildningens värderingar, men vissa ämnen är mindre lämpliga, tycker de. Inte för att ämnet är för känsligt inom ABF, men för delar av publiken.
– Det finns ämnen man ska vara försiktig med. Konsekvenserna avgör mer än själva ämnet. Även sammanhanget ska vara folkbildande, och inte ett slagfält. Man ska kunna komma in på ett ABF-arrangemang och sitta i lugn och ro, säger Lena Ulrika Rudeke.

– Vi hade en serie om Israel och Palestina. Vid andra tillfället visades en film med våldsamma palestinier. Det blev en fruktansvärt hätsk stämning i lokalen. Det höll på att utbryta kalabalik, berättar Sewilius.

Även om ABFs ämnen kan vara konfliktladdade har studieförbundets möten inte protesten som självändamål. Hit kommer man för att fördjupa sina kunskaper, inte för att tvinga på andra sina åsikter.
– Ska folkbildning alltid vara lugn och stadgad? Eller ska vi kunna ha ämnen där känslorna svallar? Vi har haft långa diskussioner om detta, och utfallet är kanske inte det viktigaste, utan att man befinner sig i en ständig reflektion, säger Lena Ulrika Rudeke.
– Men om vi måste ha inhyrd vaktpersonal till en debatt kanske vi inte kan genomföra den, konstaterar Sewilius.

Hur som helst kommer människor från hela Västsverige till ABFs föreläsningar med slagkraftiga rubriker som ”Fadern, sonen och den heliga uppgörelsen”, ”I huvudet på en kvinnlig minister” eller ”Om lusten att döda och att döda lusten”. Lena Ulrika och Sewilius arbetar mycket med att vinkla ämnet och skapa en lockande rubrik. Förutom medverkande är rubriken en stor publikdragande kraft.
– För en föreläsning är man styrd av innehållet, och tar fram en rubrik utifrån det. Har man ett program med inbokade deltagare, handlar det om att destillera fram och låta ett tema utkristallisera sig. Som bäst innehåller en rubrik tre moment: en snärtighet, en reflektion och ett gladlynt kritiskt moment, säger Lena Ulrika Rudeke.

Varje led måste behandlas med samma professionalitet om arrangemanget ska bli lyckat. Ämnets vinkling, val av deltagare och inte minst pr-arbete. Det krävs en hel del för att locka publiken till ett evenemang i dag i den hårda konkurrensen med filmer, teatrar, föreläsningar, konserter och när tevekanalerna håller igång dygnet runt. Den nya folksporten nätsurfing gör sitt till för att hålla människor från offentliga lokaler.

Under de senaste åren har Internet blivit en arena även för ABF. På höstens socialdemokratiska partikongress hade till exempel ABF Malmö tillsammans med ABFs förbundsexpedition en monter med temat ”ABF – mitt i debatten” där den virtuella debatten stod i fokus. En jämn folkström rörde sig in och ut ur montern där kongressdeltagarna uppmanades att ta kontroll över debatten, och bland annat erbjöds att lära sig blogga.
– Bloggen är en kanal från folk till folk, från folk till politiker, från politiker till folk utan att gå via mediefiltret. För att få synas i media måste man vara en del av en liten elit. Ett fåtal har nästan allt utrymme. ABF vill låta grupper komma till tals som inte gör det annars, på deras villkor, berättade Peter Johansson, ABF Malmö, i en artikel i höstas på abf.se.

Lotta Holmberg, ABF Malmö, tycker att detär fascinerande att se hur stort intresset för bloggandet är, och ser det som ett fantastiskt demokratiskt hjälpmedel. Men hon ser också vad bloggandet saknar, till skillnad från ABFs föreläsningar, debatter, seminarier och studiecirklar.
– På nätet kan man ju inte använda kroppsspråket för att förmedla all den värme, gemenskap men också ilska och irritation som väcks i mötet mellan människor. Det kan ju vara lika fascinerande att gå hem från en föreläsning där känslorna svallat, som från en där vi alla tänker lika. Det kan vara just de upprörda känslor som öppnar för nya tankar.

Det är också lätt att missta möjligheten att säga något för en garanti för att någon annan lyssnar.
– Internet och bloggandet är ju drömmen om den öppna demokratin. Du kan yttra dig
på din hemsida, men ingen hittar den, säger Sewilius Berg.

Fortfarande sker de bästa samtalen öga mot öga, i mötet med andra människor.
____________________________________
Fakta om ABFs föreläsningar

13 873 föreläsningar arrangerade ABF 2005

566079 deltagare kom på ABFs föreläsningar 2005

21 442 medverkade på ABFs föreläsningar 2005

Beställ ABFs verksamhetsberättelse 2005 via Bilda förlag, 08-709 05 00. Artikelnr. 2098.

Krillan Ahlsén

2006-05-18

Läs också:

  • Dela artikel
  • Skriv ut

Senast ändrad den 7 september 2010.