Gå till innehåll

”Jag är ingen snäll liten tant”

  • Tisdag, 26 september 2006

- Jag går in i min egen verklighet, den som varit och den som är, och tänker inte på de större sammanhangen. Jag har ett behov av att bara få använda orden och uttrycka alla de känslor som funnits i mig sedan barndomen – öppna dörrarna till den värld där jag levde. Jag har ingen annan avsikt än att få berätta om det.

Så kommenterar författaren Elsie Johansson sitt skrivande under ett samtal med författaren och journalisten Anneli Jordahl i ABFs monter på Bokmässan i Göteborg.

I anslutning till seminariet tilldelades Elsie Johansson ABFs litteraturstipendium 2006 på 20 000 kronor.

”Att besegra fru J” är namnet på den nyutkomna biografi där Anneli Jordahl låtit Elsie Johanssons liv och författarskap illustrera folkhemsepoken ur ett feministiskt klassperspektiv.

- Jag ville undersöka begreppet klass närmare, gå på djupet ur ett historiskt perspektiv och följa ett litterärt spår, berättar Anneli Jordahl som tidigare konfronterat klassbegreppet i bland annat boken ”Klass – är du fin nog?”.
- Jag ville följa en nutida klasskildrare och valde Elsie Johansson för att hennes liv går hand i hand med folkhemsbygget.

Elsie Johansson är kanske mest känd för den självbiografiska trilogin ”Glasfåglarna”, ”Mosippan” och ”Nancy”, men har också skrivit böcker som ”Kvinnan som möter en hund” och ”Näckrosträdet”.
- Kväst kvinnlig sexualitet är ett tema hos Elsie Johansson som fortfarande är lite tabu, säger Anneli Jordahl. I medierna har man närmat sig henne som kurbits; trevligt, städat, men jag tycker att hon tagit upp modiga saker.

- Jag ses ofta som vedspisarnas egen besjungerska, berättar Elsie Johansson. Många vill se mig som absolut ofarlig. Jag är ingen snäll liten tant, långt därifrån. Jag är glad att även det andra tagits upp i biografin. Det är viktigt att se till helheten i författarskapet.

- Andra ser mig utifrån, de som läser mina böcker och media. Det är vars och ens sak att se mig som de vill men jag är som varje människa, oåtkomlig i mitt inre. Som läsare ser man det man vill se och behöver se.

Elsie Johansson föddes 1931 i Uppland i en liten fattig stuga samtidigt som de sociala ingenjörerna arbetade med att forma ett idealsamhälle. Som ung började hon arbeta på postverket, och blev kvar där i 35 år.
- Elsie blev medelklass i mexitegelvilla. Därifrån gick hon till att vara känd författare i en femrummare, berättar Anneli Jordahl.

- ”Stegra” var ett honnörsord när Elsie föddes, att alla skulle få det bättre. Nu talas det mest om nedmontering. Jag ville fånga bågen däremellan genom Elsie Johanssons författarskap och liv.

Anneli Jordahl har arbetat nära Elsie Johansson under bokens framväxt och ibland har de fört en vänlig kamp om orden.
- Det är en sak att skriva om en människa och en annan att vara den person som det skrivs om. Man måste kunna stå för vart enda ord man säger, säger Elsie Johansson.

Att placera författarskapet i arbetarklassen ser inte Elsie Johansson som begränsande utan som något som öppnar möjligheter.
- En kollega från posten var upprörd över att biografin skulle handla så mycket om klass. Vi tjänstemän hade det ju så bra tyckte hon. Så säger många bönder också. Man kan ha haft det knappt, men ändå två hus och en ladugård på tomten. Det går inte att förstå uppifrån och ner. Det är kanske inte nödvändigt heller, men det är skönt att få berätta hur det känns.

____________________________
Fotnot:
Samtalsledare var Göran Eriksson, ABF Stockholm

Klara Sjöström

2006-09-26

Läs också:

  • Dela artikel
  • Skriv ut

Senast ändrad den 7 september 2010.