Gå till innehåll

Sju år med socialistiskt forum

  • Måndag, 27 november 2006

Ett socialistiskt forum är ett politiskt torg där många olika organisationer står för programmet och deltagarna står för debatt, sång och samtal. Efter sju år ställer abf.se frågan vilken funktion de socialistiska forumen har haft?

Det började i Umeå för sju år sedan. 1999 hölls Socialistiska forum för första gången, en mötesplats där ABF var navet, men där organisationer själva utformade och ansvarade för sina aktiviteter. Företeelsen expanderade, efter tre år hölls Socialistiskt forum på fyra orter, samtidigt poppade andra forum upp: feministiska, pedagogiska och sociala forum. I år var det endast ABF Stockholm som hade kvar konceptet med att samlas runt socialismen. Under en dag samlades 2000 personer kring seminarier, bokbord och fikastunder.

- När jag var chefredaktör kollade jag alltid vad det var för debatter och tog med det i ledare. Det lyftes angelägna frågor och är generellt bra debatter, kommenterar Lotta Gröning, före detta chefredaktör för Norrländska Socialdemokraten och numera debattredaktör på Aftonbladet.

Debattämnen har spridits från de socialistiska forumen. Andra effekter är ett utbyte av erfarenheter och åsikter, en plats att mingla på, ett tillfälle då nätverk skapas mellan personer och därmed organisationer. Man kan också ana att användningen av ordet ”socialist” har gett viss styrka till en bakåtpressad vänster. Årets paroll i Stockholm var ”det är ingen skam att vara socialist”.

- Det roliga med aktiviteterna här är att det handlar om det som är vårt – inte i relation till det borgerliga, utan i relation till oss själva. Kamp mot de borgerliga kommer att behövas, men de ska inte sätta vår dagordning, säger Heli Kärkkäinen från LO Idédebatt, en av huvudarrangörerna för Socialistiskt forum i Stockholm.

Socialistiskt forum har hållits i Umeå, Örebro, Malmö och Stockholm. Programförklaringarna har varit ambitiösa. Där beskrivs viljan ”att bryta en gammal och auktoritär vänstertradition” och ”istället för att förlägga debatten till den borgerliga vänsterpressen, så kan vi träffas och tala med varandra” med mål som att ”hitta vägar ut ur maktlöshet, fattigdom och växande klassklyftor” och ha ”en dag av kollektivskapande känslor.” Redan från början skrev man i Umeås program att ”Vi tror inte att en rörelse eller ett parti kan ge oss alla de svar vi behöver.”

- Jag tycker att det finns alltför få mötesplatser för olika delar av vänstern. Det är fruktbart när man samlar allt på en plats, man arrangerar sina egna aktiviteter och går och lyssnar på varandra och får idéer och kontakter knyts, säger Rebecka Bohlin, en av chefredaktörerna för tidningen Arbetaren.

Socialistiskt forum har samlat aktiva i fackföreningar, nätverk, partier, folkhögskolor och folkrörelser. Spannet inom socialismen har varit brett: anarkister, kommunister, vänsterpartister, syndikalister och socialdemokrater. Utöver dessa har det funnits plats för aktivister för asyl, kultur, veganism, miljö, demokratiutveckling, internationalism och mot rasism.

Ett forum är ofta en positiv upplevelse för dem som deltar. En känsla av kamratskap och sammanhang. Det viktigaste rent politiskt är nog det som händer efteråt.

- Socialistiskt forum i sig själv förändrar inte världen, men när något händer – som USA:s invasion av Irak – är det större chans att man kontaktar varandra. Sedan protesterna i Göteborg 2001 och World Trade Center samma år har repressionen ökat, och samtidigt har det hela tiden funnits ett kontaktnät, säger Rebecka Bohlin.

Ämnen på de socialistiska forumen är sällan dagsaktuella, det finns ett par exempel som ett seminarium i Örebro 2003 om den pågående Kommunalstrejken. Programpunkterna handlar annars mer om trender och så de eviga socialistiska diskussionerna om makt, organisation och ekonomi.

En utveckling av forumen är att flera rörelser passar på att göra en avstämning. Exempel från årets forum i Stockholm var en analys av (s) efter valet, utvärdering av Osynliga partiet och fackligt aktiva runt ”folkrörelselinjen” som möttes för att dela exempel på vad som hänt under året – både för sin egen skull och för andra nyfikna.

- Ibland är de väldigt traditionella när man ser till vilka som deltar i debatten på forumen, och på så vis blir det för de närmast sörjande. Nu går det katastrofalt dåligt för vänstern, som i (s) går ingen ut och vill bli partiledare. Då behövs en spark i arslet, en brandfackla, och det blir ju inte det här, säger Lotta Gröning.

- Vi är kanske fångna av mediesamhället och att man ska profilera – att det är kända namn som lockar. Man ska vara modigare och blanda med okända namn, kommenterar Heli Kärkkäinen.

De mest spännande aktiviteterna finns kanske bland dem som ordnats av ideella krafter, medan program skapade av anställda på olika organisationer mer liknar utbudet under det ordinarie föreläsningsåret. Men det gäller också att de som bjudits in sneglar på vad som händer runt omkring. Nu händer det att kända talare efterlyser solidaritet med papperslösa invandrare eller ökad organisering bland arbetslösa, samtidigt som detta sker i någon mindre sal på samma forum.

- Här finns möjlighet för folk att växa genom att få tala inför andra. Jag tycker att det finns en större möjlighet till det här än andra gånger eftersom det finns en gemensam grundvärdering: människor istället för pengar, säger Heli Kärkkäinen.

På Socialistiskt forum finns gott om plats för de redan engagerade. Men av dem som kommer för att lyssna är många inte organiserade, utan man är på jakt efter något nytt, nyfiken på andra argument (se enkäten nedan). En mix av människor kommer till de socialistiska forumen, men det har funnits en övervikt av ungdomar. Mötesformen, bredden av organisationer och längtan efter alternativ information kan ha tilltalat dem.

För ABF är Socialistiskt forum ett sätt att ställa sig mitt i debatten. Efter att ha trotsat protester från arbetarkommunens ledning, och genomfört lyckade forum från 1999 och framåt, fick Socialistiskt forum i Umeå titeln ”Årets folkbildare 2001” av ABFs tidning Fönstret.

- Socialistiskt forum är en injektion för arbetarrörelsen som kan vara rädd att möta andra perspektiv, oavsett om det handlar om globala frågor eller feminism. Det är en mötesplats för alternativ, där det får blomma, menar Maria Herngren, redaktionssekreterare på Fönstret.

För den ABF-avdelning som är beredd att öppna dörren och lyssna kan ett Socialistiskt forum bli dagar som både ger gott rykte lokalt och nya impulser. Tomas Wennström på ABF Västerbotten berättar om hur de arbetade med de första forumen i Umeå:
- Det fungerade för att alla fick vara med på samma villkor, oavsett om man var en stor eller liten organisation, ung eller gammal.

- Det fanns en misstro, traditionen var att ABF ska komma och lägga sig i. Men vi bröt ner den hierarkiska strukturen, det var ett krav för de organisationer som vi talade med och det var ju också själva idén. Vi fick ha en ömsesidig tolerans, säger Tomas Wennström.

Framtiden för Socialistiskt forum är inte glasklar. Stockholm lär fortsätta efter årets höga deltagande. På flera orter är ABF involverat i de sociala forumen som är kopplade till World Social Forum och som samlar en än bredare folkrörelse. I Umeå väntar man och ser hur trycket är från berörda organisationer, man vill inte skapa en institution om det är något annat som kan behövas idag. Det handlar som alltid för ABF om att vara lyhörd och stödja de rörelser som tar initiativ.

________________________________
Fotnot:
ABFs verksamhet präglas av dess medlemsorganisationer, det är nästan 60 föreningar som kan delas in i vänsterorganisationer, handikappförbund och föreningar baserade på etnisk grund.

Anna Morin

2006-11-27

Läs också:

  • Dela artikel
  • Skriv ut

Senast ändrad den 7 september 2010.