Gå till innehåll

Nu ser vi följderna av sociala nedskärningar

  • Lördag, 20 oktober 2007

Så har det hänt igen – det mest ohyggliga. En ung pojke i Stockholm blir ihjälsparkad av andra pojkar. Föräldrar väcks mitt i natten av poliser som berättar det allra värsta. Ett besked som ingen förälder någonsin borde behöva uppleva.

I den nödvändiga debatten efter dessa ofattbara händelser har ett flertal försök till förklaringar lyfts fram, bland annat att det beror på olika typer av underhållningsvåld och en vuxenvärld som svikit. Det är naturligtvis omöjligt att peka på en enda orsak till ungdomsvåldet; det finns många samverkande faktorer. Jag tror också att vi nu ser följderna av sociala nedskärningar. Samhället förändrades under 1990-talet. Man började tala om skolor som resultatenheter, barn med särskilda behov blev till minusposter i budgeten, och det fanns allt mindre resurser i skolan att på ett meningsfullt sätt ta hand om överaktiva, osedda pojkar som ingen orkade bry sig om.

Vi fick daghem, fritidsverksamhet och skolklasser med alldeles för stora barngrupper där de anställda inte har en chans att se och möta varje barns behov. En del av dessa barn och ungdomar behöver väldigt mycket bekräftelse och engagemang från vuxenvärlden. Får de inte det blir andra ideal än vi-känsla, solidaritet och empati tongivande. Det viktigaste blir att vara synlig till vilket pris som helst och vi-känslan hittar de i våldsfixerade gäng istället.
”Se mig för här är jag!” skriker det från många försummade ungdomar. Snabba cash, dyra vanor och prylar får dölja tomheten. Förskjutningar av våra grundläggande värderingar skedde. Gemenskap och solidaritet byttes mot en hårdare, mer kommersialiserad verklighet.
På 90-talet stängdes dessutom massor av ungdomsgårdar där det på kvällstid fanns vuxna som kunde vägleda och ha koll på läget. Det var möjligt att på ett tidigt stadium sätta in åtgärder mot till exempel missbruk och gängbildning. Det är viktigt att påpeka att det även idag finns förskolepersonal, lärare och ungdomsledare som gör fantastiska insatser, men det gör de inte för att samhället satsar på deras verksamhet utan tvärtom är det tyvärr så att de goda vuxeninsatserna fått allt sämre förutsättningar och samhällsstöd.

Det är viktigt att alla inser allvaret och den utveckling som vi nu ser måste stoppas. Barn och ungdomar har rätt att bli sedda, hörda och bekräftade.

Vi inom Arbetarnas Bildningsförbund, ABF, försöker på olika sätt att bidra till ett mjukare mer reflekterande samhällsklimat. Vi erbjuder olika forum där ungdomar kan träffas för att debattera, pröva sina argument och utbyta erfarenheter..
Vi har tusentals studiecirklar där unga människor få chansen att arbeta tillsammans mot gemensamma mål. En rockcirkel kan vara en skolning i demokrati, ett sätt att lära sig ta ansvar, lyssna på andra och att samarbeta.
ABF erbjuder många aktiviteter riktade direkt till ungdomar i hela landet. Vi har cirklar med empati- och värderingsövningar som är inriktade på att bemöta rasism och främlingsfientliga stämningar. Vi har speciella tjejgrupper, där deltagarna själva lägger upp sina studier.
ABF erbjuder mötesplatser där våra barn och ungdomar kan bli just sedda, hörda och bekräftade.

Elsie Bäcklund Sandberg
Förbundssekreterare ABF

  • Dela artikel
  • Skriv ut

Senast ändrad den 21 september 2013.