Gå till innehåll

”I dag behövdes jag”

  • Måndag, 14 augusti 2006

Känslan av att vara behövd. Så viktig den är, kanske nu mer än någonsin tidigare. I ett samhälle där prestation, effektivitet och status är honnörsord faller många ur ramen. Och hos alla dem som inte passar in uppstår lätt en känsla av misslyckande och utanförskap. Men på Bruk För Alla i Falköping går man emot samhällstrenden. Här får alla plats. Möt Peter Hansen som fått sin värdighet och livsgnista tillbaka genom projektet.

I en gammal syfabrik i Falköping på Västgötaslätten ryms en vision om ett människovänligare Sverige. Nere i källaren porlar en liten konstgjord bäck vid en väggmålning av ett naturlandskap och några uppstoppade fåglar. Det ska symbolisera Hornborgasjön – en uråldrig fågelsjö och en i trakterna viktig symbol för en miljö värd att bevara.
– Egentligen var det tänkt att det bara skulle täcka en vägg, men sen när vi började så blev det till slut halva rummet. Det säger Peter Hansen när han visar en del av det projekt som gav honom hans stolthet tillbaka: Miljö För Alla. Det är en utställning som visar på den miljöförstörelse som kommer av vår tids sätt att leva.

Peter Hansen jobbar på Bruk För Alla – ett lokalt projekt som startade 1994. Verksamheten grundar sig på tanken att det inom varje människa finns resurser som behövs. Men så som samhället och arbetsmarknaden ser ut i dag är det många resurser som aldrig tas tillvara. Sjukskrivningar, arbetslöshet och förtidspensionering är vägar bort från samhället och mot utanförskap. Genom att fånga upp dem som hamnat utanför arbetsmarknaden, ge dem en meningsfull sysselsättning efter deras förmåga med lön istället för bidrag, kan man förebygga ohälsa och sätta fart på livsgnistan.

Bruk För Alla har hämtat mycket inspiration från ABF och folkbildningens tankar. ABF har genom åren varit inblandat på olika sätt, genom exempelvis studiecirklar och kurser. ABF Västra Götaland arbetar nu för att sprida projektidén inom ABF i hela landet, (läs mer i separat artikel, länk nedan).

För Peter Hansen började resan tillbaka till livet 1998. Några år tidigare hade han varit pappaledig åt sina två söner, och efter ett diskbråck i nacken blev han långtidssjukskriven. Han hade jobbat som metallarbetare sedan 14-årsåldern och kände inte till något annat liv än att arbeta. När det sedan var dags för honom att gå ut i arbetslivet igen var alla dörrar stängda.
– Visst var det kanske skönt på ett sätt till en början att vara hemma. Men ganska snart förändrades allt. Man blir avskärmad, tappar all kontakt med andra människor. Man vill inte träffa andra för man är rädd att få frågan ”vad gör du nu för tiden?”, berättar Peter.

När han hade några få stämpeldagar kvar sa Arbetsförmedlingen till honom att han skulle bli skickad till Bruk För Alla. Peter hade hört talas om Bruk För Alla – eller bruket som det kallas av dem som jobbar där – och hade en positiv bild av det. Han började i verkstaden, ett av de projekt som funnits med sedan starten, med att packa Billy-hyllor. Efter det monterade han elkablar på taklampor. För Peter innebar jobbet en nystart.
– Redan efter ett par veckor så fick jag tillbaka mitt människovärde. Jag fick en lön – inte ett bidrag. Jag tror det är otroligt viktigt, att folk vill gå på bidrag är en stor lögn, säger Peter med eftertryck och fortsätter:
– Att kunna säga att man har tjänat en lön, stor eller liten spelar mindre roll, det är jätteviktigt. Jag kände att mitt människovärde ökade av att gå ner till banken och hämta ut pengarna.

För två år sedan förändrades så Peter Hansens liv ytterligare i en positiv riktning. På bruket började man fundera på att starta en miljöutställning och Peter blev då tillfrågad om han ville vara med och arbeta fram den.
– Jag var inte alls miljömedveten då och när de började prata om utställningen så brukade jag smyga mig bort till verkstaden. Men jag tackade ja och blev miljömedveten under resans gång.
Vad som till en början var tänkt att bli en ganska så anspråkslös utställning satte en boll i rullning och snart var hela källaren fylld med ”de goda exemplen”. Peter visar med stolthet upp en fullskalig blå träbuss som fungerar som en liten biograf där de vid guidningar kan visa en filmsnutt.
– Kan du tänka dig att ingen av oss som byggde bussen är snickare? Jag kom på idén med bussen när vi diskuterade hur vi skulle visa filmen. Det känns lite roligare än att bara ställa upp stolar och dra ner en filmduk.

Han går genom utställningen och visar de olika delarna. Det uppbyggda hemmet där man lyfter fram vikten av att välja miljövänliga produkter, återvinningscentralen där kapsyler kan återanvändas till tillverkning av bilar, och så Hornborgarsjön och kretsloppet.

I samband med förverkligandet av miljöutställningen blev Peter också anställd av Bruk För Alla. Tanken hade aldrig slagit honom att han skulle komma att vara kvar så länge.
– Jag var helt inställd på att så småningom hitta något annat att göra. Men vad var mina alternativ? Att gå ut till en arbetsgivare och berätta om mitt diskbråck och säga att efter min förmåga kan jag kanske arbeta högst 75 procent. Vem skulle vilja anställa mig då? Ingen, säger Peter med en suck.

Han återkommer ofta till arbetsmarknaden och alla människor som inte får plats i den. Hur viktigt men också hur svårt det är att få en meningsfull tillvaro. Tanken med bruket är att deltagarna stannar en kortare period för att sedan ta steget vidare till något annat. Men möjligheten att gå denna väg blir för de flesta aldrig en realitet. Peter berättar att ett par tre stycken slutade på bruket förra året – allihop för att gå i pension.

För Peter har anställningen på Bruk För Alla inneburit en totalvändning i hans liv.
– Här går saker i min takt, jag kan styra över hur mycket jag kan ta i. Känner jag att i dag har jag ont i nacken så då kan jag ta det lugnare. Det kan du inte ute på verkstadsgolvet. I arbetslivet tittar man bara på hur det ska tjänas pengar, man ser inte till människorna bakom. Här har jag arbetskamrater och jag vet att jag alltid har ett ställe att gå till. Det är något av det viktigaste. Det jag gör här på miljöutställningen är meningsfullt. När jag går hem från jobbet känner jag att ”i dag behövdes jag”. Det gör att jag känner mig som en hel människa.

Sofia Alsterhag

2006-08-14

Läs också:

  • Dela artikel
  • Skriv ut

Senast ändrad den 21 september 2013.