Gå till innehåll

Vägra vara lika

  • Måndag, 13 augusti 2007

HBT-personers situation på jobbet diskuterades under ett av de seminarier som ABF ansvarade för under Prideveckan. Alla likas rätt, att polisen måste ha ett bra bemötande av alla, samt ekonomisk vinst var argument för att alla ska våga vara öppna med sin sexuella läggning. Panelen var skeptisk till en lagstiftning i frågan.

- Om LO och TCO bestämmer sig för att agera i de här frågorna då kommer det att hända något. Man måste markera sin inställning tydligare, till exempel borde de använda MBL och ta upp frågan om mångfald när det ska nyanställas.
Det sa Elisebeht Markström, riksdagsledamot för (s) på ABFs semiarium under Prideveckan.

Moderatorn Anders Selin ställde frågan om hur man ska ta tillvara på människors olikheter i arbetslivet? Finns det risk att planerna för likabehandling gör att vi alla antas vara lika?
- Normen är så stark, heterosexualiteten märks inte ens. Ansvaret för att komma åt det får inte göras till något personligt, det är strukturellt. Man säger att ”vi behandlar alla lika på arbetsplatsen” – och det betyder att man behandlar alla som om HBT-personer inte fanns, sa Hans Ytterberg, Homo - Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning.

Hela panelen ville se ett arbetsliv med lika chanser för alla, och utan diskriminering av HBT-personer (homo-/bisexuella och transpersoner). Frågan blev hur det ska genomföras och vad man förlorar på dagens situation.
- Jag undrar hur mycket en person som inte är öppen med sin sexualitet tänker på att dölja det, istället för att arbeta? Det är inte effektivt, så ska vi göra det strikt kapitalistiskt borde Timbro gå ut och kräva att det ska lagregleras – för det tjänar man på, sa Sören Juvas, ordförande RFSL - Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter.

Ordförande för Gaypoliserna, Riika Ylijukuri, pekade på faror för allmänheten om inte poliser vågar komma ut.
- Jobbar man inom Polisen och inte är öppen, då är man väldigt rädd. Och då kan man bemöta folk dåligt och göra skada. Det har hänt att en polis tagit avstånd och sagt saker som ”jag är inte sån”, sa Riika Ylijukuri.

När det gällde att höja statusen på ”olikheter” på jobbet resonerade panelen fram och tillbaka, men var rätt överens om att lagstiftning inte var en väg att gå.
- Jag tycker det är slående hur lika vi alla är. Ska man fokusera på olikheterna – och uppskatta dem på formell vägg – så cementerar man väl egentligen normen? sa Hans Ytterberg.

Om man inte lagstiftar i frågan, vilka aktörer bär ansvaret för att uppmuntra våra olikheter i arbetslivet? frågade moderatorn.
- Arbetarrörelsen står för allas lika värde och rätt och har därmed ett extra ansvar, sa Ulla Lindqvist, LO.
- Hos oss är det viktigt vad chefen tycker, vi är väldigt hierarkiskt organiserade. I vår organisation är cheferna viktigare än facket. Till exempel betydde det mycket att vår högsta chef tog striden mot mellancheferna och tillät oss i Gaypoliserna att ha våra uniformer i Pridetåget, menade Riika Ylijukuri.
- Alla har ansvar. Och det betyder även individer. Jag är för att man pekar ut och utkräver ansvar av individerna i olika organisationer, sa Hans Ytterberg.

Myndigheten Homo kom under Prideveckan med en ny undersökning där man gått igenom hur personer hanterar diskrimineringssituationer, eller undviker att hamna i dem, på jobbet. De flesta intervjupersonerna angav att de var öppna med sin sexuella läggning, men vid en närmare granskning visade det sig att man bara var öppen för den närmaste kretsen.
- För facket ute i landet är det i mångt och mycket en icke-fråga. Vad kommer facket göra åt det? undrade Sören Juvas.
- Vi behöver göra mycket mer. För fem-sex år sedan gjorde vi inget, men nu har vi tagit fram ett material och ska genomföra utbildningsinsatser. Men det tar tid! Det ser man bara med arbetet för jämställdhet och integration. Vi har kommit långt men det har tagit tid, svarade Ulla Lindqvist.

Medverkande i panelen gjorde Hans Ytterberg (Homo), Sören Juvas (förbundsordförande RFSL), Riikka Ylijukuri (ordförande Gaypoliserna), Ulla Lindqvist (LOs andre ordförande) och Elisebeht Markström (riksdagsledamot för Socialdemokraterna). Samtalsledare var Anders Selin från ABF.

ABF samarbetade om aktiviteterna på Street tillsammans med Socialdemokraterna, LO och dess förbund, SSU och S-studenter, S-kvinnor, Avantgarde och Sveriges Kristna Socialdemokrater - Broderskaparna.

I Pridepark syntes ABFs nya symbol för mångfald, en blomma med kronblad i regnbågens färger, de färger som är en symbol för hbt-rörelsen. Du kan se symbolen och fler fotografier från Pridefestivalen nedan.

Läs också om verksamhet, och material för studier, hos Fritt fram. Det är ett samarbete där arbetsgivare, fack och intresseorganisationer arbetar för att skapa ett arbetsklimat där det är fritt fram att vara öppen med sin sexuella läggning, länk se nedan.

Anna Morin

2007-08-13

Fler bilder:

  • Ylijukuri_ Lindqvist_Markström.gif
  • Hans_Ytterberg.gif
  • Panelen.gif
  • ABFs_mångfaldsblomma.gif
  • RFSL_i_paraden.gif
  • LO_i_paraden.gif
  • Mona_Sahlin.gif
  • Party.gif
  • Förväntansfull_publik.gif

Läs också:

  • Dela artikel
  • Skriv ut

Senast ändrad den 21 september 2013.