Gå till innehåll

Varför blir Sverige bättre när färre vuxna får chansen till utbildning?

  • Torsdag, 25 september 2008

I årets budget presenterar den borgerliga regeringen en ”storsatsning på vuxenutbildning”. Under de kommande åren ska komvux tillföras 2 000 nya platser. Men att kalla detta för en storsatsning är ingenting annat än ljug med statistik.

2 000 nya platser är inte ens tio procent av de platser som regeringen har strukit bort sedan valet. Men den lögnen är ändå ingenting i förhållande till de förlorade möjligheter som tiotusentals vuxna får uppleva varje år. Mer än 30 000 platser är borttagna från komvux, folkbildning och arbetsmarknadsutbildning. Chansen att komma igen, möjligheten att lyfta sig själv och inte minst att visa alla människor att du kan få en andra chans är idag mycket begränsade . Den signalen är otroligt farlig. Om människor på förhand tror att det är kört – vad lönar det sig då att göra en ansträngning?

Den borgerliga synen att alla bara har en chans är faktiskt mycket svår att förstå. Det finns naturligtvis många anledningar till att det för många inte fungerar i ungdomsskolan. Problem hemma, mobbing, dålig självkänsla, fruktansvärda upplevelser i länder med krig är bara några orsaker. Runt om i Sverige på arbetsplatser, bland arbetslösa, eller bland långtidssjukskrivna – finns hundratusentals som skulle behöva komplettera sin tidigare utbildning; för sin egen skull, för sitt företags skull och faktiskt för Sveriges möjlighet att klara en allt hårdare konkurrens.

Varför är den borgerliga regeringen blind för detta? Samma regering som tillsatte en tung globaliseringsgrupp hösten 2006 – ser överhuvudtaget inte kompetensgivande vuxenutbildning som viktig för att lösa problemet. Det är obegripligt hur en och samma minister under loppet av några veckor kunde berätta vitt och brett om den konkurrens svenska arbetstillfällen är utsatt för och samtidigt skära bort det idag enda kända motmedlet – att öka de anställdas kompetens.

Mycket pekar på att både den borgerliga regeringens nedskärningar och den förra socialdemokratiska regeringens avskaffande av kunskapslyftet kommer att bli mycket dyra besparingar. Ingenting är värre än öppen och därmed passiv arbetslöshet eller anställda som inte följer med de höjda kompetenskraven. Båda leder ofelbart till stora risker att människor fastnar i utanförskap. Den förra regeringens väntade passivt på att konjunkturen skulle lösa alla problem. Den borgerliga regeringen verkar tro att lägre ersättning till arbetslösa ska göra att alla arbetslösa söker de jobb som borde finnas. Inget av detta håller. Varken att leva länge på bidrag eller att drabbas av den nya regeringens ”piska” löser problemen.

Det är mycket synd att både socialdemokraterna och de borgerliga ser vuxenutbildning som något vi ska ta till i lågkonjunktur, som ett sätt att hålla nere den öppna arbetslösheten. Ofta till en grupp som mycket hellre arbetar än studerar, ibland under hotet – går du inte denna kurs så får du ingen a-kassa. Det är den allra sämsta drivkraften för goda studieresultat. Om folkbildningen är forskningen entydig – studieförbunden når sina goda resultat år efter år eftersom deltagarna kommer fritt och frivilligt.

Därför borde Sverige satsa på att permanenta ett kunskapslyft på mellan 50 000-100 000 platser/år som riktar sig först och främst till dem som är ute och arbetar. Till lågutbildade som behöver komplettera sin utbildning. Till arbetsskadade som behöver ett annat arbete – det är oändligt mycket bättre och billigare än förtidspension. Till alla dem som faktiskt ledsnat på sitt arbete, som mitt i livet behöver göra något annat.

Gärna med möjligheten att det arbete som blir ”ledigt” fylls med någon av alla de som är arbetslösa – så kan satsningen faktiskt lösa två problem för samma mängd pengar!

ABF gör gärna vår del. Fram tills att den borgerliga regeringen avskaffade korttidsstudiestödet hade ABF 10 000 kurser om året för korttidsutbildade ute i arbete. Det gick fantastiskt. Vi har vunnit de flesta utvärderingarna som har gjorts av kommunerna. Dessutom klarade vi av att göra det mycket resurseffektivt – det årliga anslaget som kom ABF till del var drygt 40 miljoner och för det organiserade vi 10 000 kurser. Den borgerliga regeringens ”storsatsning” I budgeten på 200 miljoner 2009 ska bara räcka till 1 000 nya platser. Frågan till den borgerliga regeringen är naturligtvis – varför var det fel av ABF att utbilda korttidsutbildade i svenska, engelska, matte och samhällskunskap på grund- och gymnasienivå? Är det bara för att vi är en del av arbetarrörelsen – eller finns det något annat motiv?

Annika Nilsson
Förbundssekreterare
ARBETARNAS BILDNINGSFÖRBUND

Karl-Petter Thorwaldsson
Ordförande
ARBETARNAS BILDNINGSFÖRBUND

 

  • Dela artikel
  • Skriv ut

Senast ändrad den 20 augusti 2010.