Gå till innehåll

ABF-center knutpunkten i bosnisk by

  • Onsdag, 4 oktober 2006

Nationalismen härjar ännu i Bosnien. De styrande har allt att vinna på att hatet mellan grupperna består. Men där finns även ljuspunkter. Till exempel den klart lysande röda ABF-skylten ovanför en anspråkslös lokal i byn Busovaca, 60 kilometer norr om huvudstaden Sarajevo.

ABF Nordvästra Götaland driver sedan 2004 ett folkbildningsprojekt i Busovaca. Redan har ABF-centret i byn lockat fler än 900 deltagare till cirkelverksamheten, av totalt 16 000 invånare.

Alla cirkelledare jobbar ideellt. De är ofta unga och mycket välutbildade personer som valt att engagera sig, även om de inte sällan är arbetslösa. Det övergripande målet för verksamheten är mycket enkelt: I ett första skede handlar det om att samla människor från de olika etniska grupperna i byn, till att arbeta tillsammans, och mot gemensamma mål.

Vi korsar den bosniska gränsen söderifrån, från Kroatien och den adriatiska kusten. Första sträckan går långsamt genom den fattiga serbiska delen av landet. Vägarna, dåligt underhållna och dramatiskt kurviga, trafikeras också av tamboskap, lösgående kor och får. Här och var varnar skyltar för minor ute i terrängen – ännu återstår mycket av det tålamodsprövande och livsfarliga minröjningsarbetet i Bosnien. De dyrbara jetsetanläggningarna vid de kroatiska turistorterna känns väldigt avlägsna.

Irfan Risvic´, tidigare polisman, är koordinator på ABF-centret i Busovaca. Han är den enda avlönade kraften inom projektet, som finansieras genom Olof Palmes Internationella Center. Irfan har varit i Uddevalla på studieresor tillsammans med cirkelledarna.
- Folkbildning är ett ganska okänt begrepp hos oss, största intrycket i Sverige gjorde den stora organisationen och det enorma utbudet av studiecirklar, berättar Irfan.
- Varje studiecirkel hos oss inleds med punkten "Vad är ABF?". Vi redovisar tydligt ABFs ideologiska och demokratiska värdegrund varje gång vi välkomnar nya deltagare till centret. Framförallt betonar vi att alla är välkomna till ABF, och att vi lämnar allt politiskt groll kvar utanför dörren, säger Irfan Risvic´.

Men ABF i Sverige verkar ju tvärtom för ökad politisk diskussion och dialog, för att aldrig vika ned sig i debatterna om intolerans och rasism?
- Jag hoppas vi kan komma igång ganska snart med politiska möten, seminarier och debatter till exempel.

- Men detta att vi har lyckats samla de olika grupperna i ett första skede – serber, kroater och bosniska muslimer – till att jobba tillsammans inom cirklarna, det är en ganska fantastisk sak i sig, förklarar Irfan Risvic´.

Trots att vi kommer till centret mitt i den hetaste sommar- och semesterperioden, så råder där febril aktivitet. Inte mindre än fyra studiegrupper avlöser varandra i lokalen under det korta besöket.

Jasmina Imamovic´ välkomnar deltagarna till tyskacirkeln, och de hinner knappt sätta sig tillrätta innan hon börjar stapla ackusativ och dativ över whiteboarden. Cirkeln har samlat deltagare från alla åldrar, Naida Arnaotovic´, åtta år gammal, är yngst i gruppen. Hon går i årskurs tre i skolan och ser fram emot att börja läsa främmande språk i fyran. Därför anmälde hon sig själv till tyska-cirkeln, och hon har inte med sig någon kompis eller annan anhörig till gruppen.
- Jag anmälde mig för att jag vill lära mig så mycket som möjligt i förväg, så att det ska gå bra med tyskan i fyran.

Detta är hennes femte timme på cirkeln, och många sidor i Naidas block är redan fulltecknade med tyska glosor. Nu oroar hon sig inte alls inför kommande språkstudier.
- Det är inte alls svårt faktiskt, säger hon med en obekymrad axelryckning.

Zoran Borkovic´ tar över lokalen efter Jasmina, och riggar upp för en datacirkel och övningar i Excel. Datorerna skänktes till centret av Uddevalla kommun när de uppgraderade och bytte ut sina maskiner. Zoran pluggar kriminologi på universitetet, men han ger en handfull grundläggande datacirklar på fritiden. Zoran hade ett av de sämsta utgångslägena under kriget på 90-talet: han var barn från ett blandäktenskap, med en serbisk far och en kroatisk mor.
- Dagens politiker underblåser hatet mellan olika ungdomar i Bosnien. Mycket förändras långsamt till det bättre, men det är fortfarande väldigt svårt för unga att hitta sin plats i solen, säger Zoran.

Internationella krafter har satt Bosnien under hård press för att minska den etniska friktionen i landet. Arbetet har understundom tagit sig närmast desperata uttryck, varför det finns många exempel på mindre lyckade beslut. Till exempel är titeln "Ordförande i presidentrådet" sedan 1996 ett kollektivt presidentskap, bestående av tre medlemmar av olika etniskt ursprung, med roterande ordförandeskap.

Den massiva internationella närvaron i Bosnien tvingade fram denna nödlösning som ett led i arbetet för att stävja nationalismen. Problemet är bara att de aggressiva nationalisterna har vunnit de demokratiska valen alltsedan dess. Nu delar alltså en nationalist ur vardera det serbiska, kroatiska och bosniakiska lägret på presidentämbetet i Bosnien. Tre dödsfiender på en och samma stol, tragikomiskt beroende av varandra i den gemensamma ambitionen att undergräva integrationen. Allt för att de var och en ska kunna åtnjuta förnyat förtroende av väljarna i nästa val.
- ABF framstår som någonting helt nytt och väldigt positivt mitt i allt detta, det är därför jag tycker så mycket om att jobba med ABF, säger Zoran Borkovic´.

Edib Poljo, elektriker och (s)-kandidat från Uddevalla, med rötterna i Sarajevo, är initiativtagare till projektet. Den första kontakten etablerades 2001, mellan Uddevalla Arbetarekommun respektive socialdemokraterna i Busovaca. Senare kontaktade Edib ABF Nordvästra Götaland, vilka omgående visade stort intresse för projektarbetet i Bosnien.

Det fanns flera skäl till att förlägga projektet just till Busovaca: Den internationella närvaron i Bosnien är som sagt massiv men snart sagt alla åker till Sarajevo.
- Bara genom att vi tog oss strax utanför staden, så kunde vi lokalisera där behoven är lite större, förklarar Edib Poljo.

Busovaca var också ett av de starkare nationalistiska fästena före kriget. Den kroatiska majoriteten i byn lyckades fördriva alla andra grupper under de olycksaliga krigsåren, och Dario Kordic´ från Busovaca är en av de namnkunnigare krigsförbrytarna som dömts i Haag-domstolen.

Det är lätt att misslyckas i Bosnien, som många internationella projektgrupper bittert erfarit. Varför lyckades ABF så bra, samtidigt som många andra gick bet?
- Det handlar nog om en kombination av tur och skicklighet. Men framförallt handlar det om att vi träffade rätt människor, hemma i Uddevalla såväl som i Busovaca, säger Håkan Chalto, projektansvarig på ABF Nordvästra Götaland.
- Edib bidrog med språkkunskaper och lokalkännedom, och den kunnige koordinatorn på plats, Irfan Risvic´, vågar jag påstå är den viktigaste personen för hela projektet, fortsätter Håkan Chalto.

- Tyvärr är kriminaliteten och korruptionen fortfarande utbredd i Bosnien, men i och med att projektet baseras på ideella insatser, så har vi lyckats knyta rätt personer till arbetet, säger Edib Poljo.

Själv är Edib Poljo aldrig snål, när det kommer till egna ideella insatser i hemlandet.
- Jag vill förstås hjälpa till så mycket jag kan, för att sådana dumheter som hände inte ska hända igen, avslutar han.


2006-10-04

Läs också:

  • Dela artikel
  • Skriv ut

Senast ändrad den 20 augusti 2010.