Gå till innehåll

”Arbetarrörelsen måste tillbaka till de små orterna”

  • Tisdag, 4 december 2007

– Vi måste vända utvecklingen, säger Karl-Petter Thorwaldsson. Det börjar bli för många orter där arbetarrörelsens inte syns, ingen närvaro alls. Det är förödande.

Vi är på Skäggetorpskolan i Linköping. Drygt 70 åhörare från ABF och flera medlemsorganisationer har trotsat regnvädret och samlats i aulan. ABFs ordförande Karl-Petter Thorwaldsson är ute på inspirationsturnén ”En rörelse i människors vardag”.
Hittills har han besökt över 20 orter, och alla Sveriges län ska ha fått besök innan turnén är avslutad. Temat är att öka arbetarrörelsens närvaro i lokalsamhället.

Den svenska arbetarrörelsens recept på framgång har alltid varit lokalt rörelsearbete. Idag går utvecklingen åt helt motsatt håll. Alla rörelseorganisationer blir allt mer centraliserade. Personalen sitter i länshuvudstäderna, långt borta från människorna i de små orterna. De senaste 20 åren har alla resurser koncentrerats till citykärnorna.

Thorwaldsson är ute på sin föreläsningsturné för att väcka nyfikenhet och intresse för de här frågorna. Han vill att ABF, LO, Socialdemokraterna, Hyresgästföreningen och Folkets Hus och Parker ska bilda lokala arbetsgrupper och börja samverka. De allra flesta distrikt har också tyckt att det varit värt att samtala vidare om en ökad lokal närvaro.

Karl-Petter berättar medryckande om sin uppväxt i bruksorten Kosta, där hans pappa arbetade på glasbruket och mamman var hårfrisörska.
– Jag är ett välfärdens barnbarn, född i mitten av 1960-talet. Vi behövde aldrig lägga oss hungriga men det var kämpigt på andra sätt. Att vara det minsta annorlunda i den lilla bruksorten kunde vara tufft.

Karl-Petter Thorwaldsson minns sin första studiecirkel, inför kärnkraftsomröstningen.
– För första gången insåg jag att kunskap var för min egen skull och inte för skolan eller för betygen. Det var också fantastiskt att märka att jag räknades precis lika mycket som alla andra, fast jag bara var 15 år.

Via studiecirklar, facket, ordförandeskap i SSU och socialdemokratiska partiet har Karl-Petter snart varit 30 år i arbetarrörelsen.
–Jag tror inte att jag kommit in i arbetarrörelsen om jag vuxit upp i lilla småländska Kosta idag. Det är bland annat det min oro handlar om här idag. Hur skapas återväxten i politiken?
Arbetarrörelsen har under senare år också lämnat miljonprogramsområdena, där många väljare och medlemmar finns. Vi missar många människor som vill ha kontakt. ABF och Hyresgästföreningen har därför startat ”projekt M” för att öka den lokala närvaron på 15 utsatta områden i landet.

En gemensam lokal i miljonprogramsområdet Skäggetorp vore en bra idé, tycker Karl-Petter.
– Men vänta inte till den 15 augusti 2010, en månad före nästa val, för då blir människor misstänksamma. Det är en stor myt att vi, arbetarrörelsen, är fattiga och inte skulle har råd.
Nästa steg, när turnén är avslutad, blir att få med de centrala rörelseorganisationerna på samma linje. Karl-Petter Thorwaldsson är övertygad: folkbildning kan inte fjärrstyras!

Helene Oljons

2007-12-04

  • Dela artikel
  • Skriv ut

Senast ändrad den 20 augusti 2010.