Gå till innehåll

Radikal - ABF ska vara en omtumlande mötesplats

  • Måndag, 21 maj 2007

ABF ska bli ännu mer radikalt, våga sticka ut och profilera sig som idérörelse. Det nya idéprogrammet ”Gör en annan värld möjlig” blir vägledande för verksamheten på 2000-talet.

– För mig är radikal att vara förändringsbenägen och ta initiativ, att inte stå vid sidan av och titta på, säger Karl-Petter Thorwaldsson, ABFs ordförande. Liksom att alltid ifrågasätta överheten oavsett politisk färg. ABF har den stora förmånen att kunna ha en fri åsikt.

Klyftorna växer i Sverige. Vi befinner oss åter i ett två-tredjedelssamhälle där en tredjedel halkar efter när det gäller utbildning, arbete och deltagande i samhälls- och kulturliv. Idéprogrammet tar avstamp i att framtiden är påverkbar och att en annan värld är möjlig. Genom att skaffa sig kunskap går det att förändra. Det livslånga lärandet är en avgörande jämlikhetsfråga.

Att ABF förnyar sitt idéprogram är en sällsynt företeelse. Det tidigare antogs 1974 och reviderades 1991. Men de senaste decenniernas snabba samhällsförändringar skapar behov av ett dokument som bottnar i en modern samhällsanalys.

I det omfattande förarbetet har programgruppen bland annat bjudit in omvärldsanalytiker, folkbildningsforskare och samhällsvetare. Analysen som idéprogrammet utgår ifrån beskriver en mångdimensionell samhällsstruktur där individens möjligheter står i fokus samtidigt som klyftorna åter ökar och det inte är någon självklarhet att nya generationer får det bättre än sina föräldrar.
– Centrifugen snurrar snabbare idag, säger Karl-Petter Thorwaldsson. Fler och fler slungas ut mot samhällets ytterkanter och har svårt att ta sig in igen.

Analysen konstaterar att vi nått fram till en mer komplex förståelse av vad som betecknar ett välfärdssamhälle, och ställer högre krav på hur livet ska utvecklas, än för bara några årtionden sedan. Mentalt och socialt välbefinnande tillmäts lika stort värde som fysiskt välstånd. Ett gott liv definieras inte bara utifrån ekonomisk standard utan innefattar värden som ett utvecklande arbetsliv, familj, en berikande fritid, god hälsa liksom dimensioner som allas lika möjligheter att förverkliga sina drömmar och rätten att sträva efter lycka.
– Hela samhället har höjt sig till en ny nivå, säger Karl-Petter Thorwaldsson. Nu är det en mer individuell bild som tecknas, man måste se till den enskilda människans situation och behov för att skapa förändring.

Medan det tidigare idéprogrammet hade fokus på att bekämpa klassklyftorna lägger det nya till flera likvärdiga jämlikhetsaspekter som kön, etnicitet, funktionshinder och sexuell läggning.
– Klasskampen är inte längre tillräcklig som förklaringsmodell för att uppnå ett rättvisare samhälle, säger Karl-Petter Thorwaldsson.

På 1930- 40- och 50-talen var klassbegreppet mer homogent och kampen för löneutjämning, bättre bostäder och rimliga arbetsförhållanden det givna sättet att öka välfärden för stora grupper. Levnadsstandarden kunde höjas kollektivt och bättre ekonomiska villkor var kärnpunkten i arbetarrörelsens jämlikhetssträvanden. Nu tar sig orättvisorna olika uttryck och flera faktorer samverkar. En lågutbildad kvinna med utländsk bakgrund löper exempelvis stor risk att hamna utanför samhället.

Karl-Petter Thorwaldsson beskriver samhället som mindre förlåtande, utan plats för svaghet vare sig i arbetslivet eller socialt. Han tänker tillbaka på sin tid som metallarbetare under 80-talet när den som närmade sig 60 år ofta fick mindre fysiskt krävande arbetsuppgifter.
– Klarar du inte att svetsa på ackord idag blir du långtidssjukskriven eller förtidspensionerad.
Livet är osäkrare, det går snabbt att hamna utanför, förlora sina vänner, tappa självförtroendet.

Han menar att folkbildningen kan vara kittet mellan individen och samhället, ge sammanhang, mening och kraft att ta makten över sitt liv.
– Att mötas runt ett gemensamt intresse, utbyta erfarenheter på lika villkor, lära nytt tillsammans eller utveckla en hobby ger styrka att våga förändra. Den enklaste väl fungerande studiecirkel uppfyller idéprogrammets vision om det livslånga lärandet. Jag kallar det egenmakt.

Idéprogrammets ambition är hög, att förändra världen. Namnet ”Gör en annan värld möjlig” kommer ur budskapet ”En annan värld är möjlig” som den globala rättviserörelsen sprider genom World Social Forum. ABF har formulerat devisen som en direkt uppmaning.
– Vi vill göra revolution med demokratiska medel, säger Anders Selin, förbundssekreterare i Unga Örnar under sin medverkan i programgruppen. Idéprogrammet ska inspirera till att gå ut på barrikaderna.

Människosyn och mångfaldsaspekter, som varit profilfrågor för Anders Selin och Christina Fjellström, studieansvarig på Hjärt- och Lungsjukas Riksförbund, har ägnats omsorg av programgruppen. Semantisk noggrannhet har varit viktig eftersom diskriminering ofta ligger inbäddad i språket så att stereotypa förhållningssätt cementeras. Att ABF ska verka för allas lika rätt att vara olika kom att bli den övergripande sammanfattningen.

Visionen är tydlig och målen för framtiden uttalade. Utgångsläget delvis ett annat. På frågan om en bög skulle kunna bli ordförande i ABF 2006 blir svaret ett entydigt ja. Men Anders Selin tror att det skulle vara svårare för en flata och närmast omöjligt för en transperson att bli vald.
– Det handlar om okunskap, precis som i resten av samhället. Vi är rädda för det som är olikt oss själva. Bögar ”finns”, mycket genom kändisar som Jonas Gardell och Mark Levengood. Mannen har, som alltid, ett försprång.

– Det finns en politisk korrekthet också, menar Christina Fjellström. Det ser bra ut att välja en bög som ordförande, men det skulle pratas bakom ryggen.

Anders Selin är en av få öppet homosexuella inom arbetarrörelsen och har länge arbetat med hbt-frågor, bland annat som ordförande i RFSL. När han reser runt i landet och föreläser, oavsett i vilken roll eller inom vilket ämne, presenterar han sig som bög för att öppna för samtal runt hbt-frågor.
– Det brukar alltid komma fram ett par personer efteråt och berätta att de också är homosexuella. När jag åker runt i ABF händer det aldrig. Arbetarrörelsen släpar efter resten av samhället. Väldigt få socialdemokratiska politiker är exempelvis öppet homosexuella.

ABF har många medlemmar bland handikapp- och invandrarorganisationer. Ändå domineras styrelser och anställd personal av etniska svenskar på central såväl som på lokal nivå. Få personer med funktionshinder har arbete eller förtroendeuppdrag i ABF. Fler män än kvinnor återfinns på ledande positioner i organisationen.
– Det är sällan som en valberedning vänder sig till handikapp- och invandrarorganisationerna när nya styrelseledamöter ska väljas, säger Christina Fjellström. Stiftarorganisationerna inom arbetarrörelsen ligger närmare till hands. Vi i handikapprörelsen är också dåliga på att nominera ledamöter. Mångfalden återspeglas i verksamheten men verksamhet och förtroendevalda hamnar ofta långt ifrån varandra.

Ett grundproblem i arbetarrörelsen är dessutom att de förtroendevalda som tillhör en underrepresenterad grupp vanligtvis blir företrädare för ett specifikt frågeområde istället för att ingå som en naturlig del i helheten, menar Karl-Petter Thorwaldsson.
– Det har mycket med oss i majoritetsgrupperna att göra. Vår inskränkta hjärna leder oss fel, det måste vi arbeta aktivt med hela tiden.

Karl-Petter Thorwaldsson berättar om en SSU-kongress i Karlstad 1999 där många medlemmar hade utländsk bakgrund.
– Det var första gången som jag upplevde att alla var SSUare på samma villkor och deltog som vem som helst, inte i en speciell roll eller företrädare för något särskilt. Ingen talade om så kallade invandrarfrågor utan alla tog upp generella ämnen som ekonomisk utveckling. Det är dit vi måste komma för att idéprogrammet ska bli trovärdigt och inte bara vackra ord.

Samhället delar in människor i fack utifrån särdrag vägda mot rådande normer, fack som är nästan omöjliga att ta sig ur, anser Anders Selin. Ju fler normer vi motsvarar desto mindre risk för att diskrimineras. Svenskar har ingen etnicitet, heterosexuella ingen sexuell läggning och män inget kön, påpekar han.
– Men vi är inte på förhand givna. Det är inte bestämt vad vi ska bli och vara livet igenom. Många unga ifrågasätter till exempel kön och sexuell läggning. Det är viktigt att folkbildningen är öppen för nya strömningar för att kunna ge människor verktyg att påverka sina liv i den riktning de själva vill.

– Olikheter är tillgångar som berikar och stärker kollektivet. Jag brukar likna mångfald vid en prunkande sommaräng. Det är inte färgen på enskilda blommors kronblad eller formen på specifika grässtrån som gör den så vacker, det är allt sammantaget. Helheten skapar skönheten.

Christina Fjellström ser att kunskapen om människor med funktionshinder brister, även inom ABF. De som arbetar med handikappverksamhet är initierade, menar hon, men kunskapen omfattar inte alla anställda.
– Jag är inte säker på att alla som har ett funktionshinder blir sedda och känner att de har samma värde som andra i kontakten med ABF. Även inom handikapprörelsen behöver vi lära oss mer om bemötande. Vi blir experter på det egna funktionshindret men ser inte andras.

– ABF ligger helt rätt värderingsmässigt men i praktiken är vi inte i fas med det vi säger, menar Anders Selin.

Det finns ingen teori eller modell att utgå ifrån när idéprogrammets komplexa vision ska omsättas i verksamhet. Det är exempelvis inte givet vad som ger integration respektive segregation, skapar utanförskap och delaktighet. Karl-Petter Thorwaldsson berättar om en undersökning som visar att estetiska studier sällan leder till arbete. Ändå tillhör estetiskt utbildade dem som klarar sig bäst i samhället tack vare stärkt självförtroende och sociala kunskaper som att kunna tala för sin sak och våga stå för en åsikt. Liksom att kunna värdera information och sätta in den i ett större sammanhang.
– Att sjunga i kör eller spela i rockband är kanske det bästa sättet att utjämna klasskillnader.

Arbetarrörelsen har inte varit framgångsrik sedan 1980-talet. Hög arbetslöshet, bostadssegregation och ökande utbildningsklyftor är kvitto på det, anser Karl-Petter Thorwaldsson. Han efterlyser nya politiska redskap men understryker att folkbildningen aldrig kan ta ett politiskt ansvar. Däremot dra lärdom av modeller för samhällsförändring som politik är byggd på och följa och förstärka en gemensam viljeriktning inom arbetarrörelsen.
– Arbetarrörelsen saknar också en bra modell för ökad integration. Det var faktiskt bättre förr även om det fanns en stor tafflighet under 70-talet. Vi hade till exempel en särskild invandrardel under första maj. Det blev ändå ett möte mellan invandrarrörelserna och de svenska folkrörelserna. Nu är det ofta så att turkar träffar turkar och chilenare träffar chilenare i hundratals studiecirklar varje år. ABF skulle kunna vara en mötesplats och tummelplats för olika kulturer på ett helt annat sätt än idag.

Karl-Petter Thorwaldsson lyfter också fram att andra ser segregation som bättre än integration. Att gemenskapen i den egna organisationen och samvaron med landsmännen stärker självförtroendet så att människor vågar gå ut i det svenska samhället.
– Självförtroende är lika bra på persiska som på svenska, säger han.

ABF har stark lokal förankring med verksamhet i landets alla kommuner men också ett internationellt engagemang. Globaliseringen ökar vikten av att knyta ihop lokalsamhället med omvärlden. Att ABF ska vara en del i den globala rättviserörelsen är ytterligare en uppdatering jämfört med tidigare idéprogram.
– I Sverige ser många globaliseringen som något negativt. Men vårt land är en del av det globala samhället oavsett vad vi tycker om det. Alla hot och alla lösningar är globala. En svensk Volvoarbetare har till exempel mycket gemensamt med en metallarbetare i Sydamerika, säger Karl-Petter Thorwaldsson.

ABF kan vara en unik resurs som länk mellan sina medlemsorganisationer och folkrörelser i hela världen. Ett exempel är den stora läs- och res-satsningen med World Social Forum i Kenya 2007 som mål. 150 personer runt om i landet förberedde sig i studiecirklar om globalisering, hur ett världsforum fungerar och ämnen med anknytning till Afrika. I Nairobi väntar möten och erfarenhetsutbyte med gräsrotsaktivister från bland annat världens fackföreningsrörelser, kvinnoorganisationer och organisationer för jord- och medellösa.

Det är första gången som en så stor grupp svenskar deltar i ett världsforum. Det är också första gången som ABF arrangerar egna seminarier. Studiesatsningen fortsätter efter resan när många av deltagarna startar egna cirklar för att sprida kunskap och insikter vidare.
– ABFarna på World Social Forum börjar bli en folkrörelse i sig, säger Karl-Petter Thorwaldsson stolt.

Konsumentmakten ser han som ett av de mest verkningsfulla påtryckningsmedlen för att åstadkomma förändring globalt. Han menar att vårt gemensamma rättvisearbete gör större skillnad än WTO, (World Trade Organisation), och lagstiftning. ABF har en viktig uppgift i att sprida kunskap om vad varje människa kan göra för att bidra till en hållbar utveckling i hela världen.
– Rättvisemärkt är ett konkret exempel. Det har skapat en marknad för etiskt producerade varor. Företagen i tredje världen är mer känsliga för marknadssvängningar är för lagar. Trots att WTO har verkat i 20 år och det finns lagar mot barn – och slavarbete jobbar hundra miljoner människor under sådana omständigheter. Konsumentmakt påverkar snabbare än lagstiftning. Varje person som får skäligt betalt för att plocka kaffe uppfyller visionen i idéprogrammet.

ABF är landets största studieförbund med 600 000 cirkeldeltagare och mer än fyra miljoner besökare på föreläsningar, seminarier, debatter och kulturarrangemang 2006. Medan de kortare arrangemangen lockar fler och fler har antalet cirkeldeltagarna minskat under flera år. Deltagarundersökningar visar att många människor väljer studiecirkel utifrån ämne, en duktig ledare, tid och plats snarare än utifrån studieförbundets ideologiska tillhörighet. Relativt många upplever även en ideologisk profil som belastande och vill inte koppla studier till ett åsiktsmässigt ställningstagande. Samtidigt stipulerar folkbildningspropositionen större skillnader mellan studieförbunden och slår fast att det är olikheterna som motiverar nio studieförbund. När idéprogrammet tar tydlig ideologisk ställning och profilerar ABF som en radikal idérörelse ligger det i linje med de politiska intentionerna. Men finns det en risk att stöta bort människor?
– Allt som sticker ut stöter bort. Men jag tror att potentialen att locka är större än risken att störa bort, säger Karl-Petter Thorwaldsson. Att ABF profilerar sig som radikalt betyder inte att man läser Karl Marx på engelska i engelskacirklarna.

– Alla som har ett funktionshinder står självklart inte till vänster politiskt, säger Christina Fjellström. Det finns även handikappförbund som inte är medlemmar i ABF. Men de som är medlemmar stödjer grundvärderingarna. ABF ska inte vara en partipolitisk organisation men ha en idépolitisk profil som står för samhällsengagemang och demokratiutveckling. Det tror jag många kan känna sig hemma i.

– ABFs möjlighet att förändra världen ökar om vi är stora, menar Anders Selin. Men vi får inte sälja ut vår själ till förmån för cirkeldeltagandet. Måste vi välja ska våra grundvärderingar gå före volym.

Christina Fjellström ser gärna att den ideologiska profilen kommer till uttryck i varje studiecirkel.
– ABF har inget att skämmas för, säger hon.

– Vi anstränger oss mest för dem som fått minst, säger Karl-Petter Thorwaldsson. Men det måste alltid finnas en bra infrastruktur för folkbildning generellt. Det får aldrig bli så att den som har god ekonomi känner sig ovälkommen.

Begreppet radikal uttrycker inte bara en ideologisk inriktning utan betecknar också en rad egenskaper som ska utmärka ABF.
– Radikal kan vara att göra det oväntade ibland, säger Anders Selin. Liksom att leda men inte ledas, att gå före och våga spänna bågsträngen hela tiden, att inte vara rädd för att provocera. Men vi ska inte gå så långt före att de som kommer efter tappar kontakten, det är viktigt att få folk med sig för att kunna uträtta något.

Karl-Petter Thorwaldsson lyfter fram initiativförmåga och vilja till förändring liksom vikten av att alltid ifrågasätta överheten.

Tar ABF tillvara möjligheten att ha en fri åsikt?
– I verksamheten gör vi det. De mest spännande samtalen om tillkortakommanden i arbetarrörelsen tycker jag initieras av ABF och inte av Timbro.

– Öppenhet är radikalt för mig, säger Christina Fjellström. En lesbisk sjuttonåring med rakblad i näsan kan vara en kulturkrock för en sjuttioårig dam som väver. Det radikala är att mötas och få ta del av varandras världar. ABF ska vara en omtumlande mötesplats.

_____________________________
Beställ ABFs verksamhetsberättelse 2006 kostnadsfritt via ABFs webbutik hos Bilda förlag, (länk nedan), eller ring kundtjänst på telefon 08-709 05 00.

Klara Sjöström

2007-05-21

Läs också:

  • Dela artikel
  • Skriv ut

Senast ändrad den 20 augusti 2010.