Gå till innehåll

Förstör inte förändringsviljan

  • Torsdag, 20 november 2008

Visst har Reinfeldt, Borg och Littorin rätt att det borde vara ett större ansvar för företagen att stå för kostnaden för den personal de nu säger upp. Problemet är bara att det i nuläget är minst sagt riskfyllt.

Konjunkturen försämras nu så snabbt att förutom de allra starkaste företagen är 2009 förmodligen ett år med stora underskott och förluster. Att i det läget försöka skyffla över ytterligare kostnader på företagen är både kortsiktigt och riskfyllt. Förmodligen leder det bara till ytterligare uppsägningar.

Det andra mycket riskfyllda som de borgerliga statsråden nu hemfaller till är att försöka skylla på fackföreningarna för att de sedan valet har försämrat a-kassan. Det sätter fackföreningarna i en mycket pressande situation och naturligtvis kommer Littorin, Borg och Reinfeldt kunna pressa fackföreningarna att gå in i statens ställe och betala för medlemmarnas trygghet.

Men summan av detta är att vi överger den svenska arbetsmarknadsmodellen, där generösa generella försäkringar har gjort både människor och fackföreningar mer förändringsbenägna än i andra länder. Att bli arbetslös är naturligtvis också hemskt i Sverige, men ingenting jämfört med i de länder som saknar vår trygghet.

När Gislaveds däck stänger och flyttar till Portugal eller när Electrolux lägger ner i Västervik och flyttar till Ungern ofta med argumentet att det är billigt att lägga ner i Sverige är det inte enkelt att förklara för fackliga medlemmar att detta ändå är bättre än alternativet. Men utan statens stöd i att det är rätt – utan tvärt om att vi ska vältra över kostnader på företag och fackföreningar kommer den svenska modellen att dö. Alternativet då är den tyska modellen, där i praktiken företagen står för kostnaderna vid neddragningar och där framförhandlade kollektivavtal ersätter de gemensamma skyddsnäten. En mycket farlig väg att gå där fackföreningar blir konservativa och till varje pris försöker bevara de jobb som finns.

Både Nokia och Electrolux fick betala enorma summor för neddragningar i Tyskland under de senaste åren. Både fackföreningar och delstatspolitiker utsatte företagen för enorm press att ”betala” för sina neddragningar. De hotade med bojkott och fackföreningarna gick ut i strejk. Båda företagen tvingades att betala mycket höga summor. Efter uppgörelserna nås vi av att både ledningarna för Nokia och för Electrolux säger – aldrig mer investeringar i Tyskland. Precis de argumenten för nu Reinfeldt, Borg och Littorin fram i Sverige. Det är inte svårt att förstå att det är lättsålda argument att skylla på någon annan, att företagen borde ta sitt ansvar. Men nu är verkligen inte läge att lägga några extra kostnader på de svenska företagen. Varje säkrat jobb är i dagsläget mycket mer värt!

Karl-Petter Thorwaldsson
Ordförande ABF

publicerad i Dagens Industri 20 nov 2008


2008-11-20

  • Dela artikel
  • Skriv ut

Senast ändrad den 17 augusti 2010.