Gå till innehåll

Folkbildning och kultur är också välfärd

  • Måndag, 31 augusti 2009

Timbrohögern med Thomas Idergard i spetsen presenterade nyligen en provocerande rapport. Här påstås att kommunerna kan spara utan att det drabbar välfärden genom att dra ner på kultur, fritid och folkbildning. I samma debattartikel i Dagens Nyheter angriper Idergard också bl a ABF Eskilstuna och hävdar att det förekommer en felaktig fördelning av folkbildningsanslagen i kommunen.

Vi kan konstatera att lågkonjunkturen drastiskt har försämrat skatteintäkterna samtidigt som kommunernas åtaganden finns kvar. Enligt Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) svarar kultur- och fritidsområdet för cirka fem procent av en genomsnittskommuns budget. Då ingår bland annat bibliotek, teatrar, studieförbund och friluftsanläggningar. All sådan verksamhet skulle behöva avvecklas för att uppnå en budget i balans. Vi tycker istället att det offentliga har ett stort ansvar för kultur, fritid och bildning eftersom det har att göra med hälsa, välmående, välstånd och medellivslängd. Eskilstuna har i många år satsat på kultur och folkbildning och det är vi tacksamma för och stolta över.

Studieförbunden gör stor nytta i en kommun som Eskilstuna med hög arbetslöshet, många lågutbildade och invandrade. Genom bland annat ABFs verksamhet ges människor möjlighet att komma in i samhället och gemenskapen. Det är extra viktigt i en lågkonjunktur att människor inte förlorar livslust och framtidstro.

Människor mår bra av sociala kontakter och folkbildningen erbjuder mötesplatser. Långsiktigt påverkar det vårdinsatser, sjukskrivningar , behov att hemtjänst med mera. Därför är det ett mycket förenklat resonemang att som Idergard gör jämställa det årliga bidraget till studieförbunden med vad det kostar att ge hemtjänst till 80 vårdtagare.

Det är också oerhört viktigt att satsa på föräldrarnas bildningsnivå om man vill att det ska gå bra för barnen i skolan. Inom studieförbundens verksamhet finns möjligheter för föräldrar att växa och utvecklas, vilket gynnar barnen i högsta grad. Om de unga därigenom klarar studier och utbildning bättre tjänar också kommunen på det.

I sin rapport tar alltså Timbro upp stödet till studieförbunden och påtalar att Eskilstuna är mest generöst när det gäller anslagen till folkbildningsverksamheten. Thomas Idergard förfasar sig över att ABF får hela 25 procent av det folkbildningsanslag som fördelas mellan de olika studieförbunden. Att de ekonomiska medlen fördelas av en grupp som ABF leder anser Timbro påminner om "italiensk korruption".
Men att ha en kommitté med representanter från olika studieförbund som verkställer kommunens beslut när det gäller anslagens fördelning, är inte ovanligt – det finns på många håll i landet. Att ABF som det i särklass största studieförbundet i såväl Eskilstuna som övriga landet får en fjärdedel av kommunbidraget är inte märkligt.

Avslutningsvis – vem vill bo eller flytta till en kommun där det varken finns kultur eller folkbildning? Vi människor ska inte bara överleva, vi vill leva också.

Kristina Eriksson, ABF Sörmland
Bo Edin, ABF Sörmland

  • Dela artikel
  • Skriv ut

Senast ändrad den 17 augusti 2010.