Gå till innehåll

Fullt hus vid utdelningen av Moa-stipendiet

  • Måndag, 13 februari 2006

Skribenten Ulrika Knutson mottog 2005 års Moa-stipendium den 11 februari. Utdelningen lockade så mycket folk att alla inte fick plats i ABF-husets Sandlersal. Efter att ABFs förbundssekreterare Elsie Bäcklund Sandberg delat ut stipendiet, förde Ebba Witt Brattström och Ulrika Knutson ett applåderat samtal kring Fogelstadgruppens betydelse.

Kvinnor, och någon enstaka man, fyllde ABF-husets Sandlersal lördagen den 11:e februari vid utdelningen av 2005 års Moa-stipendium. Stipendiet på 20 000 kronor delades ut av ABF:s förbundssekreterare Elsie Bäcklund Sandberg. Ulrika Knutson mottog priset med blandade känslor.
- När jag hörde att jag skulle få stipendiet blev jag oerhört rörd och hedrad. Men jag fick också ett kompakt dåligt samvete. Varför har inte Moa Martinsson fått ett eget kapitel? Det är ju korkat! sade Ulrika Knutson angående urvalet av de kvinnor hon skildrat i boken ”Kvinnor på gränsen till genombrott”.
- Det får bli nästa bok! ropade publiken tillbaka.

Moa-stipendiet delas årligen ut av ABF och Sällskapet Moas vänner till en författare som skrivit och verkat i Moa Martinssons anda. Ulrika Knutson fick 2005 års stipendium för sin folkbildargärning på kulturens område, framför allt för att ha uppmärksammat kvinnorna kring Kvinnliga Medborgarskolan Fogelstad i boken ”Kvinnor på gränsen till genombrott”.
- Jag har försökt skriva om en grupp som var Moas vänner. Adelsfröken Honorine Hermelin, herrgårdsfröken Elisabeth Tamm, den rushiga läkaren och rösträttskämpen Ada Nilsson, den firade journalisten och författaren Elin Wägner och den kvinnopolitiska pionjären Kerstin Hesselgren. Att dessa fem välutbildade kvinnors liv skulle korsas med Moa Martinssons, som kom från en torparmiljö, är på ett sätt osannolikt, sade Knutson om Fogelstadsgruppen vars engagemang haft stor historisk betydelse, men fått liten plats i svensk kulturhistoria.

Mellan 1922 och 1954 deltog cirka tvåtusen kvinnor från hela landet i kurser på Fogelstadsskolan. Det var kvinnor, med helt olika erfarenheter och bakgrund, som samlades för gemensamma studier.
- Meningen var att deltagarna tillsammans skulle skapa insikter som sedan kunde bli åsikter. Att bilda en åsikt handlade för Fogelstad inte om att köpa ett färdighugget paket som förmedlas av lärare eller medier. Åsiktsbildning ansågs vara en långsam process där de egna erfarenheterna och åsikterna - och andras erfarenheter och åsikter - skulle samverka och förädlas, berättade Ulrika Knutson.

Fogelstad var en skola där existentiella frågeställningar, livliga politiska diskussioner och kurser i muntligt framförande fick dela plats med kuddkrig och kafferaster i solskenet. I ”Kvinnor på gränsen till genombrott” skriver Ulrika Knutson: ”Jag blir nästan avundsjuk. Varför finns det inga sådana sommarkurser nuförtiden, där man på tre veckor får en redig duvning i världshistorien, kommunalpolitiken, filosofihistorien, religion och psykologi; där man utvecklas från blyg kraxare till körsångare och vältalare; och faktiskt skymtar svansen av en helhetssyn på tillvaron?”

Även Ebba Witt Brattström, professor i litteraturvetenskap, hade bjudits in till stipendieutdelningen för en dialog kring Fogelstads betydelse. Samtalet mellan de båda före detta Grupp 8-anhängarna fick publiken att både skratta och applådera. Ebba Witt Brattström berättade att hon för ett par år sedan fick avslag på en ansökan om bidrag till ett stort tvärvetenskapligt projekt om Fogelstadsskolan.
- Det borde de ha stryk för, sade Ulrika Knutson.
- Men nu ska jag göra ett nytt försök, sade Ebba Witt Brattström. Och jag är oändligt tacksam över ”Kvinnor på gränsen till genombrott” som återinfört Fogelstad i det allmänna medvetandet.
___________________________________
Juryns motivering:
Ulrika Knutson har under många år utövat en stor folkbildargärning på kulturens område. I radio och TV, tidningar och tidskrifter har hon med varm humor vridit och vänt på allt från stora författarskap till vardagliga företeelser.

Det vi särskilt vill framhålla är det stora arbete Ulrika Knutson lagt ner på att lyfta fram
Kvinnliga Medborgarskolan Fogelstad och kvinnorna runt den. Först i den mycket personliga och infallsrika boken Kvinnor på gränsen till genombrott, där hon skarpsint och inlevelsefullt skildrar några av 1900-talets viktigaste svenska kvinnor. Därefter har hon i sann folkbildartradition åkt land och rike runt och berättat om Fogelstad och kvinnorna som verkade där. Kvinnor som ofta gömts undan i 1900-talets historieskrivning men som nu fått ett skarpare ljus på sig.

Fogelstad var en av de viktigaste stationerna för arbetarkvinnan Helga Johansson på hennes väg till författarskapet. Det var där hon började kalla sig Moa och det var där hon började inse betydelsen av det hon hade att berätta: ”Stora luckor hade jag i min uppfostran, litterärt och akademiskt sett. Men det fanns stora luckor i de bildades vetande också, vad det gälled samhället och anonymt folk, så det jämnade ut sig.”

Jenina Dahlberg

2006-02-13

  • Dela artikel
  • Skriv ut

Senast ändrad den 17 augusti 2010.