Gå till innehåll

Kultur och folkbildning - parti för parti

  • Tisdag, 12 september 2006

En pizza var om året, är det tillräckligt för att bilda ett folk? Ungefär så mycket, 45 kronor till var och en av oss, satsar våra kommuner på studieförbunden. Men det finns kommuner som inte ger ett enda öre och andra som ger betydligt mer. Folkbildningens framtid avgörs inte bara i riksdagsvalet utan i hög grad också i kommunerna. Fönstret har synat bägge. Läs riksdagspartiernas svar på nio frågor om kultur- och folkbildningspolitik samt folkbildningen kommunala topp- respektive bottenliga, klicka på länkarna nedan.

Varje år sedan 1992 har de kommunala anslagen till folkbildningen minskat, nu senast med åtta miljoner kronor, till 405 miljoner för 2005. På tio år har kommunernas stöd minskat med 121 miljoner kronor, vilket motsvarar 23 procent. Samtidigt har till exempel kommunernas kultursatsningar ökat med nio procent. Och den kommunala ekonomin har blivit allt starkare de senaste åren.

Om kommunernas stöd till studieförbunden i genomsnitt motsvarar vad en pizza kostar, cirka 45 kronor, om året per invånare, finns det kommuner som inte ger ens en torr och mjölig kantbit medan andra ger upp till två, ja, till och med tre gånger så mycket som genomsnittet. Eskilstuna, med sina drygt 140 kr per invånare, ligger klart i topp sedan många år. Inför förra valet förklarade Eskilstunas kommunalråd Kristina Eriksson (s) för Fönstret varför man väljer att satsa så mycket på studieförbunden:

– De kronor man lägger på folkbildning är en ren investering. Det är pengar som man annars skulle bli tvungen att lägga på socialbidrag, arbetsmarknadsåtgärder och liknande.

– Det kan nog ligga något i det, kommenterar Christina Waster Jansson, s, ordförande i Surahammers kommun, som sedan tre år ändå valt att inte ge några pengar till studieförbunden längre. Det är Surahammar och Älvkarlebyn ensamma om bland socialdemokratiskt styrda kommuner. Oftast är det istället s-styrda kommuner som satsar mest (se tabellerna), medan de som satsar minst är borgerligt styrda.

– Det är i linje med vår målbild, att vi ska satsa på barnen och inte i första hand sponsra vuxna som kan bekosta sina studier själva, förklarar Christina Waster Jansson sin kommuns val.

Surhammars kommun skiljer sig också från majoriteten av ”0-kommunerna” genom att inte höra till Stockholmsregionen.

En mer typisk ”0-kommun” är Lidingö, som både ligger i Stockholms län och är borgerligt styrd, och dessutom är den kommun som inte gett några pengar till studieförbunden under längst tid, ända sedan 1997.

Fönstret frågar kommunalrådet Paul Lindqvist, m, vad han tycker om det:

– Det är en riktig prioritering. Vi väljer att prioritera barn- och ungdomsverksamhet, både vad gäller studier och fritidssysselsättningar.

Paul Lindqvist ser utbildning som oerhört viktigt för vårt samhälle men då inte just studieförbundens kurser och cirklar.

Idag spelar det alltså stor roll var i landet man bor om man vill förkovra sig och utveckla både sig själv och vår svenska demokrati. Det kommunala stödet påverkar inte bara vad vi måste betala för att gå i en studiecirkel, utan också vilken verksamhet studieförbunden kan erbjuda och stödja och om det finns lokaler att träffas i.

Folkbildningsförbundet har i sommar genomfört en omfattande undersökning av våra kommunpolitikers syn på folkbildningen. Man har frågat 2541 kommunpolitiker. Överlag är politikerna positiva till studieförbunden och de flesta har själva deltagit i studiecirklar (88 procent). Men det finns partiskillnader.

Socialdemokrater är till exempel mest positiva till studieförbundens verksamhet, tätt följda av centerpartister. Och nästan samtliga s-politiker (99 procent) uppskattade de 400 extra miljonerna till folkbildningen i vårbudgeten. Bland moderaterna var bara hälften (53 procent) positiva till detta. Man kan också se att partitillhörigheten spelar roll för varför man tycker att studieförbundens verksamhet är viktig. Moderater bedömer det i högre grad som viktigt att studieförbunden ökar människors kunskap och erbjuder fritidsverksamhet, medan socialdemokrater och vänsterpartiets företrädare tycker att det är viktigare att studieförbunden stärker och utvecklar demokratin.

Kanske kan somliga politikers ställningstagande också bero på vad de vet om studieförbundens verksamhet. Folkbildningsförbundet har även tittat på detta, samt hur kommunpolitikerna ställer sig till e-demokrati. De flesta tippade på språk, och därpå data, som studieförbundens största ämnesområden. Bara sex procent lyckades pricka in föreningskunskap, som faktiskt är det största ämnesområdet, med sina 157 397 deltagare. Språk kommer först på femte plats med 103 100 deltagare och data på sjunde plats med bara 14 711 deltagare.

Vad gäller e-demokrati är kommunpolitikerna klart positiva till detta. Men det är fler bland allmänheten (74 procent bland Internetanvändarna) som kan tänka sig att folkomrösta om lokala frågor än bland kommunpolitikerna (59 procent).

Hur blir det efter valet – kommer kommunerna att fortsätta nagga i sina anslag till studieförbunden, vilket de gjort 14 år i rad? Om hälften av de tillfrågade kommunpolitikerna i Folkbildningsförbundets undersökning får bestämma kommer studieförbundens anslag snarare att höjas. I alla fall vill de arbeta för det, medan en fjärdedel ännu inte har bestämt sig. Moderatpolitikerna är dock mest negativa till höjda anslag, medan socialdemokraterna, vänsterpartisterna och centerpartisterna i kommunerna är mest positiva.

Maria Herngren

2006-09-12

Läs också:

  • Dela artikel
  • Skriv ut

Senast ändrad den 17 augusti 2010.