Gå till innehåll

Revisorn

Revisorns ställning i en förening innebär att han som medlemmarnas förlängda arm ska kontrollera styrelsens förvaltning av verksamheten, både ekonomiskt och i övrigt enligt föreningens stadgar.

Revisorerna väljs på föreningens årsmöte för en viss mandatperiod, precis på samma sätt som gäller för övriga förtroendevalda. Man väljer ledamöter och ersättare/suppleanter. Antalet revisorer som ska väljas framgår av stadgarna. Ibland står det i stadgarna att utöver föreningens egna ”lekmannarevisorer” (det vill säga bland medlemmarna valda) ska också utses en auktoriserad eller godkänd revisor.Revisorn av Gunilla Jerlinger

Denna stadgereglerade ordning kan ha sin bakgrund i att föreningen kan ha bidragsgivande myndigheter eller andra externa intressenter, som vill utöva viss insyn via revisionen. Det kan också vara så att föreningen anser det väsentligt att en yrkesrevisor ingår som stöd och extra resurs för de förtroendevalda revisorerna, till exempel om verksamheten är omfattande eller svår att granska.

Revisorerna väljs av föreningens årsmöte och är också redovisningsskyldiga enbart gentemot årsmötet. Det betyder att revisorerna inte är rapporteringsskyldiga mot styrelsen eller någon annan. Däremot kan revisorerna i sitt arbete finna det angeläget att rapportera till styrelsen eller andra ansvariga om sina iakttagelser under löpande verksamhetsår.

Revisorns förhållande till styrelsen

Revisorn är ju som beskrivits ovan inte ansvarig gentemot styrelsen. Hur ska då samarbetet med styrelsen gå till? Det här kan vara en svår balansgång för en revisor. Man ska som revisor se till att styrelsen arbetar enligt stadgar och föreningens målsättning. Revisionen ska vara hjälpsam och rådgivande. Man ska som revisor både bevaka och stödja styrelsen utan att för den skull vara med i styrelsearbetet.

Ska revisorerna vara med på styrelsemötena? Ja, om det från revisorns sida kan ses som ett sätt att få information om hur styrelsen sköter verksamheten. Om revisorerna ska vara med på styrelsens sammanträden avgörs av revisorerna själva. Finner revisorerna att protokollen ger dålig information om verksamheten, till exempel hur medlemsärenden behandlas eller hur styrelsens ledamöter agerar i olika frågor, kan revisorerna anse det vara anledning till att delta vid styrelsemötena för att få information och själva kunna bilda sig en uppfattning om hur verksamheten bedrivs.

Ingenting kan hindra en revisor från att ta ett sådant initiativ för att utföra sin granskning. Revisorn måste dock vara medveten om att deltagande i ett styrelsemöte kan medföra risk för att hamna i en jävsituation. Jäv innebär i det här sammanhanget att revisorn på något sätt är knuten till dem han har att granska, och det kan uppstå om revisorn binds upp genom att delta i beslut som han eller hon senare ska granska. Den här balansgången måste man som revisor hela tiden vara medveten om.

Alla kallelser och förslag till dagordning till styrelsemötena ska sändas för kännedom till revisorerna. Om du nu som revisor finner att styrelsen i sitt arbete inte följer stadgar eller andra direktiv som årsmötet lagt fast, eller om ordföranden eller kassören agerar på något sätt som du tycker verkar felaktigt, vad gör du som revisor då? Ja, den moderna revisionen ska som sagt vara förebyggande, rådgivande och hjälpsam, därför måste du som revisor genast reagera när du gjort iakttagelsen! Vänta inte tills ni ska skriva revisionsberättelsen.

God revisionssed

Vad menas med ”god revisionssed”? Jo, för yrkesrevisorer finns det regelverk som man ska arbeta efter. Det är Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR) som ger ut dessa anvisningar som kallas ”FAR:s rekommendationer” och som ligger till grund för” god revisionssed”. Bland annat innehåller boken anvisningar om hur en revisor ska uppträda i olika situationer som man kan hamna i. Man kan kalla det för ”spelregler”.

Hur görs anmärkningar?

Finns det skäl till anmärkning uppstår frågan hur den ska framföras, muntligt eller skriftligt. För småsaker kan det räcka med en muntlig anmärkning, men då bör revisorn notera det i sina arbetspapper och vid nästa revisionstillfälle kontrollera att saken rättats till. Ibland kan det dock behövas ett dokument som klart visar att det föreligger skäl till påpekande och att detta har framförts till personen i fråga. Huvudregeln är dock att ett skriftligt påpekande ska ha föregåtts av ett muntligt. Enligt anvisningarna för god revisionssed ska man följa en viss ordning vid anmärkningsförfarandet. Själva anmärkningen kan graderas på följande sätt: påpekande, erinran, anmärkning.

Påpekande

Detta är den lindrigaste formen av anmärkning och ska användas då revisorerna anser att felet är litet och lätt kan rättas till. Revisorerna vänder sig till den som berörs eller till styrelsen, beroende på vad frågan gäller. Påpekandet kan vara muntligt, men viktigt är då att revisorerna själva för anteckningar över iakttagelserna som stöd för minnet. I praktiken kan det gå till så att revisorerna sammanställer noteringarna skriftligen och överlämnar till den ansvarige, för att vid nästa revisionstillfälle gå igenom listan med denne och kontrollera vilka åtgärder som vidtagits.

Erinran

Nästa steg vid anmärkningsförfarandet är erinran, som används då revisorernas tidigare påpekande inte leder till önskat resultat. Erinran framförs skriftligen, eftersom det får ses som en påminnelse om att tidigare påpekande inte har åtgärdats.

Anmärkning

Detta är den kraftigaste formuleringen och tas till då det är ett allvarligt missförhållande och kanske också då tidigare påpekanden och erinringar från revisorerna inte gett något resultat. Revisorerna bör vid en sådan situation under året ha haft skriftväxling med styrelsen och kan, istället för att överväga anmärkning i revisionsberättelsen, hänvisa till skrivelser mellan styrelsen och revisorerna. Om en anmärkning ska skrivas in i revisionsberättelsen ska missförhållandet vara så allvarligt att revisorerna inte föreslår ansvarsfrihet för styrelsen eller någon enskild styrelseledamot. Skadeståndsanspråk ska kunna ställas mot styrelsen eller enskild ledamot.

Genmäle

Vid hela kedjan genom anmärkningsförfarandet finns ett mycket viktigt moment, som du som revisor måste tänka på, nämligen genmälesrätten. Alla som drabbas av revisorns granskning måste få en chans att förklara sig. Det är inte säkert att din bild av situationen är riktig. Det kan finnas uppgifter som du inte har men som ger en helt ny syn på frågan. Det där med positiv människosyn är viktigt i det här läget. Genmälet bör skrivas ned i revisorns minnesanteckningar för att tas med i en slutlig bedömning av frågan.

Tystnadsplikt

Det du får information om som revisor är i praktiken allt. Ingen förtroendevald har motsvarande helhetsbild av föreningen. Det kan göra dig intressant från flera håll.
Medlemmarna kanske vill veta mer än vad som kommer fram vid årsmötet och revisionsberättelsen. Men för en revisor innebär god revisionssed att iaktta tystnadsplikt.

Räkenskapsrevision

Som revisor måste du kontrollera bokföringen. Du bör känna till de grundläggande principerna vad gäller följande:

Balansräkning
Resultaträkning
Konto och kontoplan
Granskning av saldon

Bokföringslagens 6 § säger att:

”Bokföringen skall ske på varaktigt sätt i ett ordnat och betryggande system av böcker, kort, lösblad eller andra hjälpmedel. Vad som bokförts får ej utplånas eller göras oläsligt.”

Redan här får du tips för revisionen. Fyller bokföringen dessa krav?

Förvaltningsrevision

Att granska siffrorna och ekonomin i dess helhet är väl gott och väl, men i revisorns uppdrag ingår även att granska förvaltningen, det vill säga hur styrelsen och övriga ansvariga sköter sina åligganden i förhållande till stadgar och andra regler (anvisningar/direktiv) som lagts fast vid föreningens beslutande möten. Vid förvaltningsrevision granskar man föreningens verksamhet, hur organisationen fungerar och dylikt. För att iaktta god revisionssed anser yrkesrevisorer att en realistisk fördelning av granskningsinsatserna bör ligga på 40 procent förvaltningsrevision och 60 procent räkenskapsrevision.

Intern kontroll (arbetspapper)

  1. Är ansvaret för föreningens medel odelat?
  2. Har enbart de som har ansvaret för kassaskåp, skrin, bankfack, tillgång till nycklar för dessa?
  3. Förvaras föreningens kontanta medel betryggande (brand- och stöldsäkert)?
  4. Avstäms likvidkontona regelbundet av kassören? Hur ofta?
  5. Tecknas föreningens firma av minst två i föreningen?
  6. Finns attestansvarig person utsedd av styrelsen?
  7. Attesteras alla kostandsverifikationer?
  8. Noteras inkommande värdepost i särskild bok?
  9. Sker större inbetalningar via plusgiro eller bankgiro?
  10. Finns numrerade kvittensblock för kontanta inbetalningar?
  11. Finns bevakningsrutiner för obetalda medlemsavgifter?
  12. Bevakas fordringar?
  13. Förvaras bank- och plusgiroblanketterna på ett på betryggande sätt?
  14. Är bokföringsmaterialet ordnat så att bokförda verifikationer kan återfinnas? (löpande numrering)
  15. Förvaras bokföringsmaterialet betryggande?
  16. Finns inventarie- och värdehandlingsförteckning?
  17. Förs protokoll av god beskaffenhet vid styrelsemötena?

ur boken Revisorn av Gunilla Jerlinger


  • Dela artikel
  • Skriv ut

Senast ändrad den 8 maj 2012.

Beställa material

Omslag till Föreningsboken'

Texterna på sidorna som handlar om föreningskunskap är utdrag från Bilda Förlags Föreningsserie där det ingår titlarna ”Föreningsboken”, ”Mötesteknik”, ”Valberedningen”, ”Ordföranden”, ”Sekreteraren” och ”Revisorn”. Är du intresserad av en del av eller hela serien finns den att köpa i Bilda Förlags webbutik, (sök på bokens titel).