Gå till innehåll

Att vara människa är att vara fri

  • Tisdag, 12 april 2011

Jag mötte nyligen min vän Anders på Moon på Café Kringlan i Stockholm.  Anders var på tillfälligt besök i huvudstaden. När vi fått kaffe och varsitt nybakat wienerbröd satte vi oss vid ett fönster med utsikt mot den hårt trafikerade gatan utanför. Anders sa:
– Att vara människa är att vara fri.  

– Titta runt omkring dig i vårt samhälle och i världen. Människan är inte fri. Var kommer ofriheten ifrån? frågade jag.

– Människan föds fri men den fria människan föds till en värld av ofrihet. Religionernas budord, biblar och koraner binder upp det fria tänkandet med sina trossatser. Många människor känner sig kallade att utifrån dessa böcker lägga på bördor på människor och göra dem ofria.

– En människa kan aldrig vara helt fri. Vi har skyldigheter mot varandra i äktenskapen. Vi har uppgifter att lösa när det gäller att bygga en värld där alla har en plats. Vi har skyldigheter mot oss själva att söka utveckla våra talanger till toppen av våra egna förmågor, svarade jag

– Det är sant.

– I trängseln är jag en trängande. I kören en sjungande. Framför TV:n en tittande. Vid livets slut en döende. Jag är ett objekt som dinglar i livets trådar.

Är jag fångad av en magnet? Frågade jag.

– Det beror på dig själv. Om du drömmer stort. Tänker rätt. Menar väl. Men är feg. Blir du ändå en träl.

– Mitt i den pendlade pendelns rusningsutsläpp kan jag känna glädjen av att vara en bland tusen, sa jag.

– Varje påsklilja är en påsklilja bland miljontals andra. Varje påsklilja har sin egen skönhet. Se på den. Se den vackra mörkgula skålen blomman har. Den har krusade kanter med ståndare och pistill inne i skålen. Skålen sträcker sig ut från blommans sex blad. Se hur vackert den är konstruerad av naturen i naturen.

– Vad menar du med det?

– Med jämförelsen menar jag att du är unik. Det finns bara ett exemplar av Dig i naturen. Alla människor har sin egen skönhet. Du också. Vi har bara så svårt att upptäcka den hos varandra. Säger Anders.

– Är det inte så att vissa av oss människor också har svårt att upptäcka skönheten hos oss själva. Skönhetsindustrin går för högtryck. Vi försöker följa olika trenders ideal. Ideal vi inte kan likna på grund av att våra midjor inte håller de mått skönhets- och klädmodesindustrin påkallar. 

Kan det förresten inte vara en frihet att sminka sig och göra sig själv, i eget tycke, vackrare? Sminket ger kanske ökat självförtroende och frihetskänsla.

– Människans yttre är en del av helheten men bara en del, svarade Anders.

– Om vi fortsätter tala om frihet och stulen frihet har jag två berättelser om social ofrihet. I Stockholms och andra storstäders förorter finns unga människor som lever under hot om att bli skjutna om de inte gör som pojkligorna vill. Pistoler hålls mot de hotades huvuden. De ofria får lämna ifrån sig sina mobiltelefoner. En pojke tvingades använda sitt kontokort för att köpa varor åt en ”kamrat”. Hela hans studiebidrag gick åt för att lösa ut sig från hoten att bli skjuten. Närhoten upprepas blir ofriheten till rädslor och ångest. De hotade går inte ut själva. De törs inte heller gå till polisen. Polisen kan tydligen inte göra något åt dessa bostadsområdesmarodörer.

– Och den andra berättelsen.

– Vi har vänner som för några år sedan flyttade från Tumba. De sålde sitt hus och köpte en mycket trevlig nybyggd lägenhet i Södertälje. De trivdes till en början väldigt bra men området förändrades. Nya grannar flyttade in. Dessa grannar gästades av folk som hade andra uppfattningar än de om hur livet ska levas i ett bostadsområde. Våra vänner började känna sig otrygga när de om kvällarna gick ut med sin hund.  Måttet rågades när några människor en natt började skjuta på varandra i området. Mina vänner sålde lägenheten i Södertälje och köpte hus i Trosa. Där trivs de väldigt bra nu. De skulle aldrig kunna tänka sig att flytta till Södertälje igen.

– De är fria nu då? Undrade Anders.

– I varje fall från det som hände och händer i Södertälje.

Anders gick och hämtade kaffekannan och bjöd oss påtår. Jag bad honom köpa varsin mazarin till påtåren. Han gjorde så. Mazarinen var färsk och hade härlig smak. Caféet var fullt av folk. Många språk pratades runtomkring oss. Några talade i mobiltelefoner. Några av dessa några talade så högt att hela caféet fylldes av telefonpratarord. Samtalen i telefonerna slutade efterhand. Trivseln spred sig åter i det trevliga Caféet Kringlan.

– Jag har varit en livsresande. Jag har sökt mig till styrhytterna. Jag ville styra. Inte bli styrd. Jag ville leva. Inte bli levd. Jag ville lära Inte bli istoppad lärdom. Nu vet du vad jag ville, sa jag och fortsatte njuta av mazarinen och det gott bryggda kaffet.

– Vad ska jag göra med den kunskapen?

– Passa in det på det du sa inledningsvis; Att människan är fri. Har jag varit fri?

– Friare än många andra har du varit, svarade Anders på Moon och såg ut genom fönstret där många människor skyndade förbi.

Knut K

  • Dela artikel
  • Skriv ut

Senast ändrad den 12 april 2011.