Gå till innehåll

Avsked kan göra ont

  • Måndag, 3 oktober 2011

Sommarens sista värme sveper oss när vi går Långholmsgatan fram en kväll i augusti.

– I morgon åker du till USA. Säger jag
– Ja, svarar du

– Du ska vara borta ett år
– Det blir för dyrt att åka hem över jul

– Jag är avundsjuk på dig.

– Jag förstår. Det ska bli kul

När vi kommer hem äter vi korv och dricker en öl. Avskedet känns långt borta. Snart skiljer sömnen oss åt.

*

Morgonen efter äter vi flingor och fil. Du kollar bagaget. Ännu en gång.
Vi bär dina väskor till bilen.
– Jag kör genom stan. Jag vill se Stockholm en sista gång. Säger du.
– En sista gång. Nästa år är du här igen.

*

Arlanda kommer alltnärmare .
Efter incheckning är klockan en kvart över elva.

– Vi tar en fika medan vi väntar, föreslår du.

*

Ditt plan står och glänser i solskenet. Det lastas med den mat du ska äta.

Vi måste gå. Utanför Gate 7 kramas vi.

– Vi ska skriva
– Var rädd om dig

– Du får en skön resa
– Hälsa.

Du tar stegen genom spärren som skiljer oss åt och är borta. Från serveringen ser jag senare ditt plan lyfta mot en klarblå himmel.

*

När jag ser dina nötta skor som du lämnat i bilen upptäcker jag ensamheten.

På vägen till Stockholm rinner tårarna nerför mina kinder. När jag kommer hem sköljer ensamheten över mig som en våg av havets vatten. Jag går ut och går på de gator vi gick i går. Solen bränner. Vinden smeker mina tårdränkta kinder.

Jag kan känna din närhet och höra din röst. Du finns hos mig. Men ändå inte.  Du sitter på plats J 32 på väg till USA.

Jag går i dina steg på Långholmsgatan och minns.

Tårarna torkar. Jag känner att jag är glad över - att du finns

/Knut K

  • Dela artikel
  • Skriv ut

Senast ändrad den 3 oktober 2011.