Barn ur vems tid
Jag har sovit en stund längre i dag än jag brukar. Klockan är nästan sju när jag vaknar. Mörkret hindrar mig från att se naturens helhet. Jag ser inte Albysjön. Jag ser inte längre än ljuset från fönstret räcker. Renen tänder jag förstås. Läs Knut Karlssons kåseri
Den lyser som vanligt upp en del av gräsmattan. Mycket vacker är den, Renen. Den får tjänstgöra en tid till. Julen är över men mörkret är fortfarande kvar på morganarna.
*
Anita Lindvall från Vimmerby undrade i går varför jag går upp så tidigt. Jag svarade:
– Jag tänker bättre när hjärnan är utvilad.
*
I dag tänker jag på en berättelse ur vår tid. En kvinna jag kallar henne Marit kom för en tid sedan åkande med sin bil på en infartsväg till Fittja. Hon ser framför sig en personbil med släpkärra stå felparkerad på infaren till en parkeringsplats. Marit bedömer att hon ändå kan passera förbi bilen. Hon fortsätter sakta framåt. Plötsligt slår en sidoläm från släpkärran ut och träffar vänstra framdelen på Marits bil. Av kraften från bilen slår sidolämmen tillbaka till sin plats på släpkärran igen. Marit kör fram några meter för att hon inte ska få en smäll till. Hon går ur bilen och fram till släpvagnen. Hon får se en ganska ung man stå på släpkärran.
– Vad har hänt här? Frågar den unga mannen
– Det borde du veta, svarar Marit. Din sidoläm slog ut och träffade min bil när jag skulle köra förbi.
– Här har inget hänt. Sidolämmen är på plats. Det ser du väl. Jag har varit här hela tiden, svarar den unge mannen
– Att lämmen är på plats beror på att den slog tillbaka när jag körde på den.
– Här har inget hänt, säger den unga mannen igen.
– Vi får ta namnuppgifter och anmäla detta till försäkringsbolagen, säger Marit vänligt fast hon börjar bli irriterad.
– Jag skriver inte på något papper. Här har inget hänt som jag är inblandad i. Förresten måste jag åka nu. Jag har barn i bilen. De måste hem. Jag kan inte vänta längre.
– Kom och titta på min bil då får du se vad som hänt.
Marit går efter sin kamera. Hon är mycket duktig fotograf. Hon tar några bilder. Hon ser att det i bilens framsäte sitter en kvinna. I baksätet finns två barn. Den unge mannen hoppar in i bilen och kör i väg.
*
Marit anmälde till sitt försäkringsbolag det som hänt och sände bilder från platsen och på skadorna som skett på hennes bil. Hon fick svar av en dam som inte var speciellt intresserad av att få fram sanningen. Efter en tid fick hon veta att försäkringsbolaget inte kunde avgöra vem som bar skulden till händelsen. Ord stod mot ord. Dessutom hade kvinnan i som suttit i framsätet i bilen med ryggen mot händelsen sagt att hon sett att inget inträffat. I varje fall hade inget inträffat som kunde ha skadat Marits bil. Marit säger:
– Den kvinnan som vittnat om att inget hänt satt hela tiden i framsätet med ryggen mot platsen där sidolämmen slog ut och träffade min bil.Hon kunde inget ha sett.
*
”Det hände sig att en läm på en släpkärra slog ut och träffade en annan bil. Bilen blev skadad men eftersom den som åsamkat skadan sett att inget skett så hade inget skett. En kvinna som satt med ryggen mot händelsen hade med sin rygg sett att inget inträffat. Därmed hade också ett vittne som inget sett av olyckan bevittnat att inget skett. Det som hade skett hade helt enkelt inte skett. Trots att skadorna på bilen sa något annat.
Att stå upp och klara ut denna bagatellartade händelse så rättvisa kunde skipas det kunde inte den unge mannen. ”
*
Är han ett barn av sin tid. Eller är han ett barn av vår tid. Han är inte ett barn försedd med gåvorna ärlighet och förstånd. Det kan vi konstatera. Är det så här samhället ser ut idag? Jag hoppas inte det. Vad tror du käre läsare?
*
Sju tusen kronor kostade oärligheten Marit. Hon var och är fortfarande inte glad över den unge mannens vita lögner. Hon lyser inte heller av glädje över den mesiga skadeståndsregleraren på försäkringsbolaget.
*
Ha det bra/ Knut K
Senast ändrad den 3 februari 2012.