Gå till innehåll

Den stora smällen

  • Torsdag, 3 november 2011

Jag minns när jag var femton år och stod på Lillgatan i Frödinge tillsammans med min kamrat Allan Fröberg. Vi såg upp mot stjärnhimlen. Den mäktiga. Vi talade allvar om det som fanns därute men visste bara vad stjärnbilderna hette. Nu vet jag mer. Läs Knut Karlssons kåseri.

 Ännu mera får jag veta när jag läser Sten Niklassons bok ”Den stora smällen”. (Utgiven på Carlssons förlag)Sten berättar om det som hänt sedan ”Den stora smällen”. Så mycket läsbar kunskap om rymden och jorden samlad på ett ställe har jag inte läst tidigare. Det jag berättar här har jag huvudsakligen tagit ur boken.

*

Jorden heter Tellus på latin. För fem miljarder år sedan kom Tellus till ur ett gasmoln som vår sol sände genom universum. Materien i molnet klumpade ihop sig till större kroppar. Hettan i molnet smälte materian. Det bilades en materialklump som med tiden drog till sig is från gasmolnet. Materialklumpen blev Jorden. Jorden består av fyra skikt; Kontinentalplattror och Oceanbottenplattor som rör sig och ibland skapar jordbävningar. Nästa skikt är Manteln.  Den är på grund av den höga värmen mjuk som deg i sin översta del. Det fjärde skiktet, Kärnan, består av två delar. I den yttre bildas jordens magnetfält. Den är tre tusen grader varm. Den inre delen av Kärnan är 2.500 km i diameter. Den består av järn och nickel i fast form.

Hur vetenskaps- män och kvinnor - fått fram detta vet jag inte. Trots många försök har ingen forskare nått in till jordens allra innersta med sina instrument.

*

Jorden har placerats rätt i universum. Enligt astrofysikerna skulle Jorden varit obeboelig för människor om den hamnat fem procent närmare (för hett)

eller femton procent längre bort från solen. (För kallt)

Vilken precision. Kunde det slumpa sig så att det blev så som det blev?

*

– Större delen av det utrymme jorden erbjuder från de djupaste haven till de högsta bergstopparna är obeboeliga för människor. På det hela taget rör det sig om 4 procent av hela ytan som människor är kapabla att leva på. 12 procent om vi räknar med haven, skriver författaren.

– På grund av vattentrycket klarar inte en människa att vistas på större djup än 100 meter. Höjdgränsen för en människa är 7 500 meter. Det är den höjden bergsklättrarna kallar dödszonen, skriver han också.

– Simma inte för djupt och gå inte upp för högt på bergen, skriver jag.

*

Det jag också får veta i boken är att en stor himlakropp för 4,4 miljarder år sedan slet bort ett stycke av jorden.  Det stycket blev månen.

– Månens gravitation är det som stabiliserar jorden i den axellutning och rotationshastighet som gynnar utveckling av liv, skriver författaren.

– Tur att månen skildes från jorden och blev en egen måne så vi kan svärma i månens sken vackra kvällar och nätter, svarar jag.

Vatten och livets mening.

Det är en fantastisk skapelseberättelse Sten ger mig. Jag har märkt när jag läser boken att ju mer jag lär mig ju mer ser jag hur litet jag kan och vet.

Jag fick veta varför isen flyter på vattnet på Mälaren och Albysjön.  Vattnet expanderar när det blir is vid fryspunkten. När isen blivit tillräckligt tjock 20-30 centimeter skyddar den sjöns underliggande vatten som ett isolerande täcke. Sjön blir inte bottenfrusen. Fiskarna i sjöarna blir inte djupfrysta . I varje fall inte så länge de är i sina livsmiljöer.

*

Havsvattnet täcker 70 procent av jordens yta. 97 procent av allt vatten är salt. Sötvatten är en bristvara. Bara 0,036 procent av sötvattnet är tillgängligt för oss i sjöar och vattendrag. Jag fick veta av boken att det är farligt att dricka saltvatten. Våra celler torkar ut av saltvatten och ger kramper och medvetslöshet. Njurarna slutar med tiden att fungera. Vi dör.

När vi vet detta om vatten borde vi vara räddare om sötvattnet än vi är och inte förgifta det som vi gör i dag. Vi här i Norden har bra med sötvatten men i andra delar av världen är det inte naturligt för människor att ta ett glas, fylla det med vatten under en vattenkran och sedan dricka sig otörstiga.

*

Ett kapitel i boken heter Livets mening. Jag läste det med ett leende

Varför?

Jo, för att Sten Niklasson berättar om kända vetenskapsmän runt om vår jord som försökt och försöker definiera vad livets mening är och vad Livet är. I Nationalencyklopedin heter det;

”Liv är förknippat med upptagning, förändring och avgivande av ämnen (ämnesomsättning) och energi (energiomsättning) med förmåga till fortplantning, förmåga att registrera (förnimma) förhållandet i omgivningen, förmåga att upprätthålla en från termodynamisk ståndpunkt instabil ordning samt med evolution.”

*

Detta är säkert bra skrivet. I varje fall för dem som förstår texten. Jag gör det inte. Vilken ”gallimatias” skulle min mor Ruth ha sagt. Det sa hon när någon pratat strunt. Sanningen är att ingen vet vad livet är. Vi vet att vi lever och att vi dör - men vad själva livet är - det har ingen bland vetenskapsfolket genom åren kunnat berätta. Många har försökt klara ut det. Ingen har lyckats.

*

Vi vet att vi fötts till jorden. Vi vet att vi kommer att dö en gång. Däremellan, lever vi. Låt oss ta vara på den tiden. Lycka till med allt ni ska göra i dag och nästa dag. Och nästa.

Med hälsning. /Knut K

Senast ändrad den 3 november 2011.