Gå till innehåll

Det är bra att veta

  • Torsdag, 15 september 2011

Läs Knut Karlssons kåseri:
Jag tror att många människor inte vet hur det är att bli äldre.
Haltande ben. Grånande hår. Rynkiga ansikten.
Innebär inte att människan är slut.

Jag minns när jag pratade men min farbror Ingmar på Huddinge sjukhus några månader innan han dog. Han var då fortfarande chefredaktör för Vimmerby Tidning.

Jag gjorde en dikt av det mötet. Den heter Farbror Ingmar och är så här:

 – Jag förstår inte vart tiden tagit vägen. Jag är åttiotvå är nu
men känner mig inte gammal, sa Ingmar Karlsson till mig
när jag satt och pratade med honom på Huddinge sjukhus.

 Hjärnan sprudlade av liv och lust.
Han ville leva och verka ännu en tid
Men kroppen var slut.
Några månader efter vårt samtal var Ingmar död.

 – Vi borde lära oss hur klara i hjärnorna många äldre livskamrater är,

tänker jag för mig själv när jag nu långt senare minns hur Ingmar satt på sängkanten på Huddinge sjukhus med det vita håret spretande åt alla håll och läste in ledare till sin tidning i Vimmerby.

Han läste utan andra anteckningar än dem han hade i huvudet.
Vi talade om politiken och politiker han mött.
Vi talade om Vimmerby
Han levde mitt i det som hände.

När nyheterna lästes i radion fick jag vara tyst.
När nyheterna var över fortsatte vårt samtal

Gammal i sin tänkehjärna.
Det blev aldrig Ingmar Karlsson

Hans livsvilja var stark

/Knut K

 De gamla vet mer och kan följa med i livet mer än människor i allmänhet tror att de gamla kan och vet. Det är bra att veta –om de gamla.

Med hälsning
Knut K

  • Dela artikel
  • Skriv ut

Senast ändrad den 15 september 2011.