Gå till innehåll

Din livsresa

  • Tisdag, 26 april 2011

Vad du gör på din livsresa har du ansvar för själv. Missköter du dig kan du inte skylla på någon annan. Om du lyckas i livet är det din förtjänst, sa Joel från USA.
Är det så?

 Jag besökte Klara kyrka för att vila mig en stund. Kyrkan är vacker och konstrik. Jag fick se att en kvinna satt på en bänk - och grät. Orgelmusiken fyllde kyrkan. Tonerna steg upp mot kupolerna. Konstverken nådde mig med sina varma färger. Musiken fyllde mina öron med ljud. Hjärnan kände välbehag. Men.

 ”En medmänniska satt på en bänk i kyrkan och grät.”

Skulle jag ha gått fram till henne och frågat:

-Varför gråter du min syster?

Jag kan inte ge mig själv svar på den frågan.

 Hur kan vi hjälpa dem som är ledsna och har det svårt? Det är ett svårt val att göra. Jag hade en vän som jag uppfattade som en framgångsrik och livsglad människa. Om honom fick jag skriva följande dikt:

 ”Han hoppade från berget

Mot en säker död

Han hade gott om pengar

Led ingen nöd

 Varför hoppade du? Frågar jag.

Det blir en fråga utan svar.

Jag kan inte få svar om nöd

Av en människa som redan är död.”

En annan vän sköt sig med sitt gevär. Jag tänkte:

”Vi har fått ett liv att leva. Inte två. Förstod min vän att han mördade sig själv när han släckte sitt liv?”

 Jag mötte några kamrater på Centralens restaurang Orientexpressen. Så här skrev jag efter det mötet:

 ”På  Orientexpressen på Centralen äter vi gott och dricker vitt vin till.

Vi talar om hur vi ska utveckla landet Sverige, om konkurrens och hur vi alla ska öka våra vinster. Jag tröttnar på samtalet och säger:

-Vad lever vi för? Har vi bara kommit hit för att bygga motorvägar och köpa aktier på Börsen?

Ingen säger något

-Har vi inte kommit hit för att leva våra liv? Provocerar jag

 Då beställer vi in en ny flaska vin. Vinet kommer från Syd Afrika.

-Vad är det för liv du talar om? säger Eva. En av kamraterna.

-Det liv vi borde leva här på jorden, svarar jag.

-Förklara mera konkret så vi förstår, anbefaller Jimmy. En annan av deltagarna runt bordet på Orientexpressen.

 Hur ska jag förklara vad livet är? Det funderar jag på resten av kvällen.

När jag vaknar nästa morgon har jag ont i huvudet.”

 Vi talar ofta om livets mening; Varför vi lever och vad vi ska göra med livet. Vi får och ger många svar. Somliga medmänniskor vill inte ha svar på dessa frågor. De lever vidare ändå. Jag frågade en bekant om detta. Han heter Joel och är född i USA. Han sa:

- Jag söker de svar som är rätt men hittar inga andra än att vi kommit till världen med en adresslapp. På den står det ”Du ska dö en gång.” Vad du gör på din livsresa har du ansvar för själv. Missköter du dig kan du inte skylla på någon annan. Om du lyckas i livet är det din förtjänst.

 Jag tänker på de tre olyckliga människorna jag berättat om; Kvinnan i S:t Klara kyrka som grät, mannen som hoppade från berget och vännen som sköt sig med sitt gevär. Kvinnan i kyrkan hade jag kunnat trösta. De två andra tog sina liv. Det var deras egna val men innan hoppet skedde och skottet gick av måste något livsavgörande ha hänt. Jag berättade detta för goda vännen Ulla. Hon sa:

-Jag tror inte någon helt plötsligt tar livet av sig. Alla har vi adresslappen Joel talade om men vi skall inte leva våra liv egoistiskt. Om vi gör det blir vi människor känslolösa och olyckliga. Vi ska leva våra liv så att vi ger av oss själva till andra och tar emot med tacksamhet det vi får tillbaka. Det är det livet går ut på. Det är då vi kan känna sann glädje.

 När Ulla säger detta tänker jag:

-Jag borde ha pratat med kvinnan i kyrkan.

Knut K

  • Dela artikel
  • Skriv ut

Senast ändrad den 26 april 2011.