Gå till innehåll

I väntan på en vän

  • Fredag, 11 maj 2012

April var jobbig med regn och snö och kyla. I går glimtade maj månaden till med litet vår. Jag väntade på en god vän... Läs Knut Karlssons kåseri

Jag befann mig på landsbygden i Klivinge utanför Uppsala. Vännen jag väntade hade sagt att hon tänkte komma vid tretiden på eftermiddagen från Stockholm. Solen tittade fram mellan molnen ibland. Luften blev då riktigt varm. Jag tog en solstol med mjuk dyna och satte mig i lä vid en vägg och väntade. Där jag satt hade jag utsikt över vägarna. Det var två vägar som var möjliga att komma på från Uppsala. Jag visste inte vilken av vägarna vännen skulle köra.
*
Mina tankar flöt i väg ut i rymden. Jag såg solen som en rund boll genom molnen. Den hade gått långt sedan vi kom till Klivinge vid lunchtid. Tänkte jag. Men så kom jag på:
-Den har inte gått någonstans. Den har funnits där den är hela iden. Det är jorden som vridigt sig runt sin axel, som inte finns, utan bara talas om, som om den fanns, för att förstå hur det är med solens och jordens placering och banor.
*
Jag läste i Rickard Dawkins bok ”Verkligheten Magi” att Jorden snurrar mjukt med oss runt solen. Vi känner inte rörelsen trots att Jorden vid ekvatorn snurrar fortare än 1. 600 kilometer i timmen. Jag tänkte:
– Borde vi inte känna luften häftigt brusande mot oss. Så sker ju när vi åker bil i hundra kilmeter och sträcker ut armen genom sidorutan. Armen följer med i lufttyckets riktning.
*
Jag hörde en bil. Den körde sakta. Det kan vara min vän, tänkte jag. Men det var det inte. Bilen körde förbi avtagsvägen till Klivinge.
*
När jag åter såg upp mot solen hade molnen som delvis skymt den dragit bort. Solen lyste varmt på mig och starkt. Jag tog på mig mina solglasögon för att spara mina ganska nyopererade ögon.
*
Hur tänkte jag om solen och jorden? Jo, Jorden snurrar runt sin egen axel i 1.600 kilometer i timmen Ändå möts vi inte av kraftigt vindbrus.
Varför?
Jo, för att luften följer med oss i samma hastighet som jorden har. Därför känner vi inte lufttrycket. Som att åka tåg. När vi sitter i vagnen och alla fönstren är stängda känner vi inget motdrag. Luften följer med oss i vagnen.
*
Jag ”far upp” ur stolen. En bil igen men den drog förbi i hög fart.
*
Jag satte mig tillrätta i solstolen och lät tankarna fara vidare. Jag läste nyligen på datorn att England rustar upp sina miltära styrkor, utbildar poliser, skaffar helikoptrar, gör sina stridsflyplan färdiga för strid så de kan skydda London. England ordnar också fiffiga apparater som kan se vad folk har på sig och med sig i kläderna.
– Ska vi få ett tredje världskrig? Tänkte jag.
– Vad tror ni kära kåseriläsare. Vad ska det bli i England?
– London skall arrangera 2012 års olympiad i sommar. Det är hundra dagar till invigningen. Därav uppståndelsen nu.
*
Olympiaden var tänkt att ske i fredlig samverkan mellan världens folk. Olympiaden skall utveckla fredstanken i sunda tävlingar där bäste man eller kvinna må vinna i ädel kamp.
Så var det tänkt.
Hur har det blivit så här?
*
Usama bin Ladin lät mörda tusentals människor i USA och på andra platser. Bin Ladin finns inte mer men han har efterföljare inom islamistvärlden som inte skulle dra sig för att mörda ungdomar på en olympiad. Om de kunde. Säkert finns det "Breivikare" som också kan tänka sig mord i London för att bli uppmärksammade för sin vansinniga politik. Våldsbelägna Islamister och högerextremister har skrämt upp folket. Den fredliga olympiaden blir omgärdad av militära skyddsfordon för att förhindra att kriget som pågår i världen inte drar in i London under olympiaden. Det är fred och vänskap olympiaden syftar till. Inte krig.
*
Vi får snurra vidare i hög hastighet med vårt klot. Luften är med oss. Det tänkte jag på när det stannade en bil nere på vägen. Kanske är det min vän som kommit./
Knut K

  • Dela artikel
  • Skriv ut

Senast ändrad den 11 maj 2012.