Gå till innehåll

Jag möter vintern och påpälsade människor i Stockholm

  • Måndag, 13 december 2010

Kylan kom tidigt i år. Temperaturen har sjunkit under tio minusgrader. Solen lyser från den klarblå himlen. Snön ligger nynedfallen vit och mjuk. Jag går på Drottninggatan i Stockholm som nu är adventsklädd. Det är lördag. Folket jag möter är väl ”påpälsade”. Det är jag också. Jag fryser inte.

Kylan går det att klä sej emot. Kraftig blåst med yrande snö i kombination med sträng kyla är svårare att stå ut med. Men vinden ligger stilla i dag. Den stannade av någonstans ute över Östersjön. Därute kan den sno runt och ”våga” vattnet lagom mycket för finlandsbåtarna. Resenärerna ska känna att de är på havet.

På Drottninggatan där jag går finns många resenärer. De kommer från landsorten och besöker Stockholm över helgen. Många har varit på teater eller ska på teater ikväll. Det finns mycket bra kulturverksamhet att välja på i huvudstaden. Det vet jag för vi har sett flera teaterföreställningar under hösten.

Nu ska jag inte på teater. Jag ska till ”min” bokhandel som heter Bok och Bild. Den ligger på Drottninggatan 9. I den bokhandeln säljs böcker billigt. När jag kommer in i bokhandeln ser jag först över de nya böckerna som finns utlagda. Här finns deckarna, som nu är mycket populära. Här finns också skönlitteratur. Några av böckerna har jag redan läst. Många köper böcker nu för tiden.

När jag tänker så möter jag en kvinna jag arbetat tillsammans med. Hon heter Britt. När vi hälsat säger jag:

– Jag köper böcker. Kanske borde jag istället låna böckerna. Men det blir inte av att jag åker till biblioteken.

– Vi har det fantastiskt i Sverige. Vi kan på välordande bibliotek låna de bästa böckerna av de bästa författarna i världen. Vi kan låna dem gratis. Hur länge till får vi göra det? Det finns anledning till oro. De styrande vill inte att vi ska ha något gemensamt. Allt ska ge vinst till folk med privat kapital. Vi vet att en del av skatten vi betalar för att få friskolor går till internationella bolag som är skrivna i olika skatteparadis. Kan de styrande sälja ut skolor och skänka bort folkets skattepengar till vem som helst bara de har kapital att investera kan de sälja ut allt som är gemensamt i vårt land, säger Britt.

Vi går vidare. Britt går till kassan. Jag går ner en trappa i bokhandeln. Där hittar jag två böcker av Jenny Westerström från Lund. Ena boken heter ”Klara var inte Paris”. Den är på drygt sju hundra sidor. Den kostar femtio kronor. Boken ”Klara var inte Paris” handlar om människor som levt som bohemer i Paris och runt om i världen. Den andra boken heter ”Klara texter” och är en antologi som kända författare skrivit om Klarakvarteren och klarabohemerna i Stockholm innan allt revs runt Klara Kyrka.  Den boken kostar också femtio kronor. Jag köper böckerna och får nästan ett tusen sidor för ett hundra kronor.

När jag står i kö för att betala kommer en annan person jag känner in i bokhandeln. Han heter Bertil. Bertil kommer till mej och hälsar. Jag visar vad jag köpt.

– Hur ska du orka läsa ett tusen sidor om bohemer? Frågar han.

– De handlar inte bara om bohemer. Böckerna berättar om tider som varit och hur människor och samhällen utvecklats. Genom att förstå det som hänt kan vi bättre förstå varför vi har det som vi har det i vårt land och världen, svarar jag.

– Hur har vi det nu då? Frågan Bertil litet retsamt.

– Bra fråga. Majoriteten i Sverige har det bättre nu än någon annan generation haft det. De, som inte har så mycket att leva av, har de senaste fyra åren fått ännu mindre att leva av. Allt flera blir långtidsberoende av socialhjälp. Det tror jag inte är bra för vårt land, svarar jag.

– Du tänker och läser för mycket. Jobbskatteavdraget har gjort att vi i vår familj varje månad har fått många tusen kronor mer i plånboken. Det är viktigt för oss. Hur andra har det intresserar inte mej. Morsning, säger Bertil och går in i bokhandeln.

Jag betalar och går ut i kylan på Drottninggatan.

Knut K

  • Dela artikel
  • Skriv ut

Senast ändrad den 13 december 2010.