Gå till innehåll

Låt det vackra och kreativa gro och växa. Det är kulturlinjen i svensk politik.

  • Torsdag, 26 augusti 2010

En lång tid efter kronprinsessan Viktorias bröllop skiner solen över den lilla Albysjön som jag ser framför mej. Solens korta blå strålar målar himlen blå. Himlen målar i sin tur sjön i blå färg. Några sommarmoln speglar sej i vattnet. Vita svanar simmar omkring. Segelbåtar försöker med vindens hjälp ta sej framåt. Det är sommar. Läs Knut Karlssons senaste kåseri.

En bit bort från sjön finns en sommaräng där de vackra midsommarblomstren under försommaren lyste blålila och blandade sin färg med hundkexens vita och smörblommornas gula.
Det var vackert.

Allt detta vackra är tillgängligt för människor.  I vårt fågelhus får vi besök av pilfinkar. De är smäckra och brunhättade. Vi ser också den blåhättade blåmesen, eleganta grönfinkar, talgoxar och de kortstjärtade nötväckorna. Fåglarna är fria under solen och molnen. De slår ner där det finns något att äta och flyger sedan vidare till nästa matplats eller till sina bon. I skogarnas lövträdsdungar hör vi fåglar kvittra och sjunga. Somliga har musikaliska klanger. Andra drar tonerna ut och in genom näbbarna. Allas sånger låter inte lika vackert men det mesta är fint.

Det finns mycket att glädjas åt i vår närhet. Hur många är det som gläds över det som finns naturligt omkring oss?

Sagan om kronprinsessan av kunglig ätt och pojken av folket i Ockelbo slutade lyckligt. Nu fortsätter sagan i den nya verkligheten. På bröllopsdagen vandrade folk med vackra kläder och dyra smycken från Slottet till Storkyrkan i Gamla Stan i Stockholm. Många miljoner människor runt om i världen såg glittret och glansen på TV. Dagen efter bröllopet packade världens kungligheter ner sina smycken och vackra kläder och åkte hem. I alla tidningar kunde vi se bilder från bröllopet. Många av de ”viktiga gästerna” fastnade också på TV-bilderna när de promenerade till Storkyrkan.

 

I Storkyrkan lovade kronprinsessan Victoria att hon ska älska sin prins Daniel i nöd och lust. Han lovade sin kronprinsessa detsamma. Detta finns för evigt noterat. Det lovar gott. I varje fall för brudparets framtid. Alla gladdes åt att det var sommar på bröllopsdagen. Folket, cirka fem hundra tusen, runt kortegevägarna i Stockholm behövde inte bli blöta. De behövde inte frysa. De kunde glädjas åt att de fick vara med om det de önskat vara med om: Kronprinsessbröllopet.

 

Kvällen före bröllopet arrangerades en konsert i Stockholms konserthus som visade den svenska kulturens höga kvalitet. Konserten sändes i TV. Såg du den inte käre läsare så se den på Webben.

Stockholms Konserthus chef var programledare för konserten. Det gjorde han så skickligt att ingen kunnat göra det bättre. Avslutningen med de många barnen som sjöng och uppvaktade den blivande prinsen Daniel och kronprinsessan Victoria var så stämningsfull att det inte bara var drottning Silvia som grät.

Varför har Sverige en så framstående kultur? Svaret är att kulturfrön såtts genom åren. Nu skördar vi. Kvaliteten och mångfalden av konst, teater, dans, musik och sång beror av de fantastiska musik- och kulturskolor som funnits i kommunerna under många år.

Folkets Hus- och Parkrörelserna har ända sedan de startades varit mötesplatser för artister och publik. De rörelserna har gjort ovärderliga insatser för folkets trivsel på fritiden. De har också gjort skådespelare, sångare, musiker och dansare kända och gett gager så aktörerna kunnat leva och utvecklas.

Klåfingrade politiker håller i våra dagar på att montera ner musik- och kulturskolor på många håll i vårt land. Många borgliga politiker vill också ta död på Folkets hus- och Parkrörelsen. Min uppmaning till politiker är:
- Låt det vackra och kreativa gro och växa. Utveckla musik- och kulturskolorna och ge talangfulla barn och unga chansen att öva sina teater-, sång-, dans- och musikkunskaper till gagn för oss alla. Stöd kulturen i Folkets Hus och Parker, stöd aktiva ABF, andra studieförbund och välskötta Teaterföreningar samt de aktiva lokala kulturföreningarna.

 

Bröllopet är över men de blåa sjöarna finns kvar. Kvar finns också fåglarna och de vackra blommorna i hagar och på ängar. Kvar finns möjlighet för världens folk att uppleva jordens skönhet. Naturen har många smycken vi kan njuta av.

– Hur många av oss ser det vackra i naturen, hos djuren och i människorna?

Vi ska inte bara arbeta. Vi ska också utvecklas, koppla av, leva och trivas i vårt land och vår värld.  Det är kulturlinjen i svensk politik.

Den linjen har politikerna glömt. Låt oss påminna om den i detta kåseri. Kanske kan vi väcka några av de kulturblinda björnarna som sover.

/Knut K

 
  • Dela artikel
  • Skriv ut

Senast ändrad den 26 augusti 2010.