Gå till innehåll

Ludvig frågar Ingvar. Igen

  • Tisdag, 15 mars 2011

I ett kåseri nyligen skrev jag och berättade att jag medverkat tillsammans med Folkteatern i Sverige i Socialdemokraternas Partikongressinledning 1990. Jag gjorde en del i programmet som jag kallade Ludvig frågar Ingvar.

Jag fick förra veckan en E-post där en kåseriläsare undrade om jag inte kunde publicera hela manuset här på ABF:s hemsida. Jag har både text och bilder kvar men bilderna är diabilder så dem kan jag inte publicera men texten delger jag gärna mina läsare. Frågorna handlar om tiden kring 1990.

När jag läser manuset igen funderar jag över om de inte är lika aktuell idag som då förutom att Ingvar Carlsson inte är partiledare och statsminister i dag. Det var han då.
Tänk er in i miljön den där dagen. Folk från hela världen samlades i Folkets Hus kongresshall i Stockholm. Alla de gamla sossarna som då var i livet var där. De nya sossarna som var på väg upp i hierarkin var där och många andra som var sossar på grund av sin övertygelse men inte aspirerade på plats i partitoppen var där. Press från hela världen hade sina platser - och vassa pennor. Datorerna hade ännu inte kommit så långt att de kunde brukas på ”rörliga” platser.

 Jag satt i teknikerrummet med en mikrofon framför mig. Tre tekniker satt på olika platser för att föra fram diabilderna som visades på de tre mycket stora filmdukarna.
Så här var det:
Sorl i salen, som det är, när mycket folk samlas och ”minglar” med varandra. Minglar heter det nu. För sa vi att vi sorlade med varandra.
Visst var jag nervös men inte direkt orolig. Jag ville genom Ludvig ställa de här frågorna till dåvarande statministern Ingvar Carlsson. Nu hade jag chansen. Tiden för mitt program var inne. Regissören släckte lyset i salen. Sorlet tystnade.
Första bilden visades på Ludvig som då var knappt ett år. Han sitter på en parkbänk.

Jag läser:
– Hej Jag heter Ludvig. Jag är inte kongressombud. Än
Men det är min framtid ni ska bestämma om.
Jag tänkte be dej Ingvar att du kommer och sitter hos mej en stund innan du skall hålla ditt stora tal till Kongressen.

Bild 2. Närbild på Ludvig på bänken. En kort paus innan jag läser:
– Jag tänkte fråga dej några saker. Statsministern. Öga mot öga.

Bild 3. Ludvig sitter i barnvagnen.
– Jag föddes samma år som partiet fyllde ett hundra år. Först a tiden var min mamma hemma hos mej. Sedan min pappa. Nu är jag hos en dagmamma.
Som du vet Ingvar föds många barn i Sverige nu. Det är din förtjänst Ingvar. Det har du gjort bra.
(Kort paus fniss och skratt. Ludvig fortsätter):
– Jo men det är ju för att det är bra i Sverige som det föds många barn. Å du är statsminister i Sverige Ingvar. Du ska va stolt.

Bild 4. Ludvig sitter i en stentrappa.
– Du förstår Ingvar. Det är å mycket en funderar över som en måste fråga om.

Bild 5. Ludvig vid blommorna
– Naturen behöver jag fråga om. Vi och blommorna måste ha friskt vatten.
Vi behöver också syre från luften
Men människorna förstör både vattnet och syret. Jag hoppas att skolan ändras så vi barn och unga får lära oss mer om miljön än ni vuxna kan.
För det är väl inte dumhet utan okunskap som gör att ni inte gör som ni borde göra
Utan gör det ni inte borde när ni förstör det vi ska leva av
 –om du förstår vad jag menar statsministern?

Bild 6. Ludvig sitter på en kanon.
– Det här med vapen och krig gör mej orolig. Måste vi ha så många vapen när vi inte har mat åt alla barn i världen?
Å du Ingvar;
Den där Bildt litar jag inte på.
Du ska nog inte ha så mycket med honom att göra.
I varje fall inte så mycket så han får bestämma.

Bild 7. Ludvig dansar på en äng.
Jag är en ung Örn som är nyfiken på allt i livet. Jag vill att vi ska ha ett ställe där vi kan skapa själva.
 (kort paus)
Där vi kan spela teater, dansa och sjunga.
Ja du vet sånt man gör i riktiga Folkets Hus och Folkets Park.
Men Folkets hus och Parker finns inte överallt. Och vissa Hus och Parker vet inte vad de ska göra för kulturen.

Bild 8. Närbild på en jätteglad Ludvig
Jag har massor av glädje i mej.
Får jag behålla den.
”Det behövs mycket oförbrukad glädja om vi ska flytta ett berg” har någon sagt att jag ska få lära mej när jag blir stor.
Varför är vi inte glada oftare?
Vi måste flytta berg i livet. Ibland.
Glädjen och kunskapen skall vara våra segervapen i framtiden, Ingvar.
Jag vill fortsätta vara glad. Även efter nästa val.
Får jag det Ingvar?
 Nu är det din tur att hålla ditt stora tal
Lycka till.
Tack för att du lyssnade.

Där tog manuset slut
Jag fick en mycket stor applåd efter inlägget.
Efter inledningen gick jag ut på Scenen med Ludvig som var på plats även i verkligheten. Stiga Malm kom fram och tackade för inlägget och ville prata med Ludvig. Ingvar Carlsson tackade också. Den efterföljande lunchen åt jag med de ”gamla ministrarna”. Jag fick många komplimanger av dem för det annorlunda inslaget.
– Det är inte vanligt att barn finns med i våra kongressinledningar, sa någon av dem.
Efter kongressen gick manusets kopior med bilder ut bland annat till Dalarmas SAP, Sörmlands partidistrikt och även till Finlands socialdemokrater.

En avslutande undring. Vad har hänt sedan 1990
Ludvig som var på bilderna fyllde den 10 mars 22 år. Han bor i Botkyrka kommun.
Valet, som kom efter kongressen, förlorades och Bild som Ludvig inte litade på tog över makten.
Många av Ludvigs frågor då är lika aktuella att ställa i dag.
– Har politikerna blivit mer miljömedvetna sedan 1990.
– Inte mycket, är mitt svar.

Om jag fick göra ett manus i dag till nuvarande statministern skulle jag uppmana honom att slå upp ordet solidaritet i uppslagsboken. Vad det ordet betyder har han ingen aning om. I varje fall är inte det ordet ledord i hans politikiska inriktning.
Med hälsning
Knut K

  • Dela artikel
  • Skriv ut

Senast ändrad den 15 mars 2011.