Gå till innehåll

Olof Palme - En pjäs om Sverige

  • Tisdag, 3 april 2012

Knut Karlsson har varit på Stadsteatern och sett pjäsen "Olof Palme. En pjäs om Sverige". Läs hans kåseri.

 

Pjäsen är skriven av Lucas Svensson. Regissör är Tobias Theorell. Olof Palme spelas av Philip Zandén. Titeln säger att pjäsen inte bara handlar om Olof Palme utan också om Sverige på Palmes tid. Jag ser med spänning fram mot föreställningen.

*

En kamrat och granne på Myrstuguberget, Lars Hjerpe, och jag åker tunnelbanetåget i god tid till Stockholms centrum. Klarateatern är trevlig. Vi är bland de första som kommer. Lars beställer ett glas vin. Jag en kopp kaffe. Vi hinner prata en del innan föreställningen börjar. Om Palme. Om livet. Lars har varit ute i världen och lett utvecklingsföretag i bl a Bangladesh. Han har rest i områden i Asien där inte många svenskar rest. Vi hinner också med några samtal om Sverige i världen innan det blir dags att gå in i salongen.

*

Nutida teater börjar inte som teater började förr. På scenen framför oss går några städerskor och städar, Scenpersonal drar omkring med kulisser och en gammal dam, Rosa, (Meta Velander) står och ser på TV i ett hörn.

*

Pjäsen kommer igång med samtal mellan Gösta Bohman, (Henrik Johansson) Thorbjörn Fälldin, (Mats Blomgren) och Olof Palme, (Philip Zandén.) Den scenen skulle väl spegla hur olika politiker Fälldin och Palme var.

*

Pjäsen blir annorlunda än jag tänkt mig. En alkoholiserad konstnär får mycken speltid mot Olof Palme. Städerskorna finns med hela tiden. Palmes medhjälpare skildras inte i särskilt fördelaktiga dagrar.  Hagge Geigert (Mats Blomgren) får vi se intervjua Palme. Det slutar med att Palme trycker en tårta i ansiktet på Hagge för att han talat politik i programmet. De två hade kommit överens om att inte prata politik. Erlander (Niklas Falk), dyker upp då och då med kloka ord. Det var Erlander som knöt den rike överklasspojken Olof Palme till socialdemokratin och arbetarrörelsen.  Direktörssonen Olof som föddes på Östermalm ansågs av Erlander vara för intelligent för att bli statsminister. När Erlander sa detta svarade Olof Palme (i pjäsen):

– Det är inte aktuellt för mig att bli statsminister jag vill vara din sekreterare.

Statminister blev han trots eller å grund av sin intelligens.

Vem vet?

*

I pjäsen tas upp många av de saker Palme misslyckades med. I en text i programbladet har professor Kjell Östberg titulerat sin artikel; ”Palme Förloraren”.

*

Var Palme en förlorare?

Han lyckades inte med allt.  I internationella politiken är han däremot den störste svensken genom alla tider. Hans utrikespolitik finns inte med i pjäsen om Sverige. Kanske är det därför pjäsen heter:

”Olof Palme. En pjäs om Sverige”.

Producenten måste krympa Palmes enorma livsaktiviteter för att få med det han får med på drygt två timmar.

*

Vi får i pjäsen vara med om en kräftskiva där några deltagare berättar om socialismens utveckling från den blodiga franska revolutionen till Palmes socialdemokrati. Den svenska socialdemokratin arbetade tillsammans med kapitalet för att Sverige skulle bli ett demokratiskt välfärdsland. Det välfärdslandet växte fram under Erlanders och Palmes statministerperioder utan ett enda blodsoffer.  Detta får vi veta på kräftskivan där Palme sitter med utan att säga ett ord.

*

I pjäsen berättar konstnären i pjäsen för Olof Palme:

– Jag målar tavlor. Då vill jag bli kallad målare. Inte konstnär. Det är något annat.

 Den konstnären, förlåt målaren, frågar Olof mot slutet;

– Var är dina strålande ögon Olof Palme? Har de slocknat?

En stund senare talar Palme med Rosa. Den sympatiska arbetarkvinnan som gått

”vägen dit till sitt jobb och sedan hem igen dag efter dag. Vecka efter vecka. År efter år”.

Hon är nöjd med det liv hon levt med sin dotter i välfärdslandet Sverige. Samtalet sker innan Olof åker hem till Fårö för att fira semester. Strax efter tar pjäsen slut.

*

Som avslutning måste jag skriva att Philip Zandén gjorde Palme mycket bra. Meta Velander, som är kommen långt upp i åren, spelade Rosa så att alla på teatern berördes. Dessa två nämner jag särskilt bland de många duktiga artisterna i vi fick möta under kvällen.

*
När vi åker hem, Lasse Hjerpe och jag, är vi nöjda med kvällen även om det var vissa scener vi inte riktigt förstod varför de var med. Vi förstod varför pjäsen heter ”Olof Palme. En pjäs om Sverige” och inte bara heter Olof Palme. Pjäsen handlar inte bara om honom.

/ Knut K

  • Dela artikel
  • Skriv ut

Senast ändrad den 3 april 2012.