Rebecca: Det känns som en vind som inte vänder håll
I dag står temperaturmätaren utomhus på en plusgrad. Frosten har smält på Myrstuguberget i Vårby Huddinge kommun. Vinden är starkare i dag än går. Jag är som vanligt vaken tidigt och trivs med det. Som vanligt ligger E-fyran genom Vårby nästa öde. Läs Knut Karlssons kåseri.
Det gör den inte länge till. Albyjön ser jag inte. Mörkret har lagt sin svarta kappa över vattnet och gjort det mörkare än det är när solen lyser på det och himlen ovanför är blå. Snart kommer sjön att färgas av solen och himlens färger igen. Jag hoppas på klart väder och sol. Jag blir gladare till sinnes när vädret är ljust och klart. Hjärnforskare har sagt oss att kroppen mår bättre när vi lever i ljuset.
*
Lever vi i ljuset i våra samhällen i dag? Inte alla. Många har det svårt och de som har det ekonomiskt bäst söker förmera det de redan har (för) mycket av. Om jag kritiserar detta blir jag anklagad för att vara avundsjuk.
Jag är inte avundsjuk. Jag vill inte byta bort en enda dag ur mitt liv mot någon annans. Jag tycker synd om de människor som är så felinriktade i sina huvuden att de kan utsätta gamla människor för vanvård för att fylla på sina redan överfulla bankfack.
*
En konstnärligt inriktad ung Facebook vän Rebecca från Motala skrev till mig och gjorde mig glad. Rebecca skrev så här:
”Det kommer kalla kårar genom min kropp i kväll. Jag vill lägga ifrån mig allt nu. Men tankarna kommer att fortsätta på alla otroliga, fantastiska människor under samma himmel därute. Jag saknar ord egentligen. Där jag sitter är rummet tänt av ljus. Himlen mörk och natt utanför. Natten tornar upp sig över världen. Det är mycket jag vill göra och jag kommer att göra fast på mitt sätt. Hjärtat på rätt plats. Jag kommer även att göra misstag som är oundvikliga. Gråter gör jag redan av utmattning ibland. Benen går ändå, åt samma håll, i samma dans, samma vals och samma spår. De ger sig inte. Det känns som en vind som inte vänder håll trots att det är motvind.”
*
Detta är kärlek till livet. Min Facebookvän Rebecca tänker med sitt hjärta. Det finns hopp. Ja. Jag hoppas att riskkapitalister som verkar i Luxemburg och har sina hjärtan i sina plånböcker skall få mycket litet att säga till om i framtidens värld. När snart stora grupper 40-talistern vill ha plats i äldreboenden, kommer stat och kommun inte att ha pengar över att skicka som till riskkapitalister i Luxemburg. Skattepengarna kommer att behövas till vård i gemensam regi. Detta vet politiker i regering och riksdag. Men de verkar inte bry sig.
*
Sunt förnuft skall segra med tiden. Den värld vi nu lever i nu är inte en förnuftig värld. Det vet alla. Tror jag. Utveckling är att ge så många människor som möjligt drägliga liv. Inte att samla rikedom i stora högar åt några få.
*
”Det känns som en vind som inte vänder håll. Bara för att det är motvind”, skriver min unga Facebookvän Rebecca till mig.
*
Humanistiska tankar svävar i motvind i dag. Jag hoppas att Rebecca och alla unga, som tycker som hon, orkar gå i motvinden och skapa en ljusare värld. Vi har i vårt land många ungdomar som tänker annorlunda än tidigare generationer. De sätter människors väl och ve i första hand och vill att människor skall växa och utvecklas under sin levnad. Detta budskap står i kontrast mot dem som i dag tycker att de viktigaste målen är att plånböckerna ska bli tjockare och bankfacken tyngre. Pengar skall arbeta hos oss och ge oss utbyte av det som finns i världen att se och lära av. Inte läggas i stora högar hos några få personer.
Det ljusnande framtid har vi sjungit om. Låt oss sjunga om den igen. Om äldreomsorgen ges en bättre inriktning än i dag kanske även 40-talisterna som nu är på väg in i äldreomsorgen kan sjunga den.
Med hälsning
/Knut K.
Senast ändrad den 21 november 2011.