Gå till innehåll

Rymdeposet Aniara på Stadsteatern

  • Måndag, 15 november 2010

1956 gick jag sista året på Lunnevad Folkhögskola utanför Linköping. På sommaren efter vinterkursens slut deltog jag i en fortsättningskurs som hette Atomåldern. Vi fördjupade oss i och om det som hänt i världen och det som skulle kunna hända. Vi mindes Andra världskriget och atombombskriget när USA fällde två atombomber och brände ihjäl några hundra tusen människor i Japan. Vi fick lära oss att den plats där atombomber sprängs för alltid är strålningssmittad. Vi oroades över att atombomben med tiden skulle ingå i många länders vapenarsenal.

 -Vad händer om en felskapad hjärna får tillgång till en atombomb? undrade vi. 
I den tidsandan skrev Harry Martinsson sitt rymdepos Aniara. Goldondern Aniara gick i ständig evakueringstrafik till beboeliga planeterna Mars och Jupiter tills asteroiden Hondo tvingade Aniara ur kurs. Aniara, med åtta tusen resenärer, fortsatte ut i rymden och kunde inte återvända till Doris dal. Runtomkring farkosten varade evig natt. I föreställningen på 50-års jubilerande Stadsteatern i Stockholm får vi följa Aniara ut i det okända.
I ett samtal som finns citerat i Aniaras vackra programblad sa Harry Martinsson: ”Det ohyggligaste med människorna är att de inte vågar tänka. Om de verkligen tänkte ut konsekvenserna av den verklighet de lever i skulle de dö av skräck eller förändra världen.” Det Harry Martinsson sa i det samtalet kan sägas och tänkas även i dag.

Nu är det inte atombomber som oroar mest. Det som skrämmer är fortsättningen på de oansvariga liv vi levt och lever på jorden. Vi har ingen Aniara att resa med ut i rymden. Vi har ingen annan planet att åka till. Vi blir tvungna att ta konsekvenserna och stanna kvar här tills vi dör. Det är inte jordens undergång vi har att vänta. Det som skrämmer är de svåra katastroferna som inträffar titt och tätt på jorden.

Martinsson blev invald i Svenska Akademien och fick tillsammans med Eyvind Johnsson nobelpriset i litteratur år 1974. Harry Martinsson kvävdes ihjäl i samhällsklimatet av avundsjuka kollegor och dumdrevjournalister. Han tog sitt liv på Karolinska sjukhuset 1976.
Vi kan jämföra våra nuvarande liv på jorden med människornas i Aniara. De visste att de gick mot sin undergång men de visste inte när det skulle ske. Vi människor styr och ställer på vår jord och slösar med det vi ska leva av. Vi överutnyttjar naturtillgångar och lämnar fakturan till framtidens människor. Våra barnbarn och barnbarnsbarn kommer att få lida för att vi levt utan att riktigt förstå hur felaktigt vi levt.

”Det finns ett skydd mot nästan allt som är mot eld och skador genom storm och köld. Ja, räkna upp vad slag som tänkas kan. Men det finns inget skydd mot människan” (citat Martinsson)
Han citerar Bergspredikan i Bibeln: ”Allt vad i viljen att människorna skola göra eder. Det skolen ni ock göra dem.” Martinsson konstaterar: ”Om det budet varit levande hos oss hade inte en enda atombomb kastats.”

Föreställningen Aniara är ett kollektiv med många skådespelare, musiker och tekniker. Aniara som byggts på scenen är ett enormt bygge av elektronik, stål och teknik. Samlingssalen i Aniara är en spegelbild av salongen på Stadsteatern.  Spelet försiggår stundtals mellan de många aktörerna på scenen. Stundtals får vi lyssna till monologer och sånger som går direkt till oss i publiken.

Sven Ahlström spelar mimaroben. Han är den som har kontakten med Miman. Miman spelas övertygande av Claire Wickholm. Mimans elektronikverk drar till sig och fångar sina rymdfynd ur skog och dal i oupptäckta riken. Mimaroben sköter miman, underhåller och lugnar emigranter. Sjunger gör den blinda Poetissan. Rollen innehas av Helen Sjöholm. Hon gör en ny succé i en svår roll. Hennes sång flyter in i våra hjärtan, hjärnor och nervsystem. Hon är fantastisk. Det är bara att konstatera det.

Många kändisar finns med. Marika Lindström är chefspiloten Isagel, Sven Wollter rymdmatros, Helge Skoog chefsastronom, Ingvar Hirdvall den hårde chefonen, Dan Ekborg spelar högkomikern Sandon. Denne  lockade fram skratt hos publiken.
Aniara gick mot sin undergång. Vår jord har fortfarande chansen till liv. Även i framtiden. Låt oss tänka, handla och ta den chansen.
Knut K

  • Dela artikel
  • Skriv ut

Senast ändrad den 15 november 2010.