Gå till innehåll

Skådespelaren Jeanette Kyrk berättar om Folkans lilla maskot.

  • Lördag, 6 november 2010

Det var en gång för länge sedan. Jag var en av två ledare för en skrivarkurs på Arbetarteaterförbundets Folkhögskola. Min uppgift var att stimulera till skrivande och berättande. Jag minns att jag sa på en lektion att vi som skriver och berättar har viktiga uppgifter framför oss. Vi ska synliggöra det som sker i samhället. Vi ska visa det som händer i det mörka, dunkla och tysta. Vi ska också visa var glädjen finns och bygga vägar till lycka och trygghet. För alla.

Nyligen träffade jag en av eleverna från vår kurs. Hon heter Jeanette Kyrk. Jag mötte henne i Hallunda Folkets Hus som ligger i Botkyrka kommun söder om Stockholm. ABF Botkyrka hade tillsammans med några medarrangörer bjudit in till Feministiskt Forum.

Som avslutning på dagen spelade Jeanette sin teater som heter Folkans lilla maskot. Jeanette berättade för mej att hon under tiden efter skrivarkursen varit skådepelare, skrivit teatrar bl. a en om Karin Boyes liv och död. Hon har också regisserat pjäser. Hon säger: – Hösten 2008 bestämde jag mig för att skriva om min mamma och blev klar med manuset året därpå. Jag fick repetera hos Stockholms tjejjour. De har också hjälpt mig under arbetet med föreställningen som är i två akter. Den tar två timmar och en paus. Monologen behöver bara lite dekor. Den kan därför spelas var som helst. –

Vad handlar den om? Frågar jag. – Det är en autentisk berättelse om en kvinnas flykt från sin mans tyranneri. Den är också en berättelse om att bryta tystnaden och synliggöra patriarkatets våld mot kvinnor. – Kommer du ihåg att vi talade om att vår kulturgärning genom skrivande bland annat är att synliggöra det som folk inte ser eller inte vill se. – Jag minns, får jag till svar. Jeanette börjar sin monolog med att komma in på scenen med en ryggsäck. Vi får med tiden se att den ryggsäcken innehåller många minnen. Jeanette blev Märta på scenen. Märta berättar att hon tog på sig städuppdrag efter städuppdrag tills hon tjänade mer än sin man Olle. Olle var snäll och omtänksam i början av deras liv tillsammans men han tålde inte att Märta tjänade mer än han själv gjorde. Märta säger: – Olle var snäll och omtänksam i början men sen blev han gnällig och slog mej. Vi hade fina stunder ibland men han tålde inte sprit.

Paret fick sju barn. Fem flickor och två pojkar. I monologen berättar Märta om sina städjobb. Bland annat om det på Folkan. Det jobbet gav henne mycken glädje. Hon träffade Kardemumma och Stig Järrel, fick kramar av Monica Zetterlund och blev hissad i taket av den långe Lasse Berghagen. Det var Lasse som döpte henne till Folkans lilla maskot. Hon jobbade mer och mer och blev med tiden rädd för att vara hemma. Paret köpte ett lantställe. Märta kunde lägga upp tio tusen kronor i handpenning. ”Det var mycket pengar då”, sa Märta och var stolt över att hon tjänat så mycket på sina städjobb att hon kunnat lägga undan tio tusen kronor. Av Märtas berättelse framgår att hon inte ville anmäla Olle för alla övergrepp. Hjälp av samhället trodde hon inte på.

Trots alla missgärningar han gjorde älskade hon honom. Men gjorde hon det. Älskade hon verkligen mannen som slog henne? Baserades inte den tron på rädsla för att råka ännu värre ut? Det tog ett slut på eländet för Märta men det ska jag inte berätta om. Det ska upplevas som publik. Alla kvinnojourer i vårt land borde engagera Jeanette och spela upp monologen ”Folkans lilla maskot”.

Socialarbetare, poliser och andra samhällsarbetare borde se den och ta till sig av budskapet. Mycket av våldet i vårt samhälle försiggår inom hemmets väggar. Varje kvinna, man och barn har rätt att leva i vårt samhälle utan att bli slagna. Det är skandal att inte kvinnor får leva de fria liv de har rätt till. Det är skandal att inte rättsamhället, grannar och vänner står på de slagna och misshandlade kvinnornas sida var helst en våldshandling begås mot dem.

Jeanette gjorde en fantastisk prestation på scenen. Jag hoppas hon fortsätter visa på kvinnors rätt att leva sina liv i frihet och kärlek.

Knut K

  • Dela artikel
  • Skriv ut

Senast ändrad den 8 november 2010.