Gå till innehåll

Sverige Sverige fosterland

  • Måndag, 17 oktober 2011

Finns det plats för flera människor i Stockholms stortstad? Jag har läst att bortåt ett hundra tusen människor söker bostad. Hur detta är möjligt vet jag inte. De måste redan nu bo någonstans. De bor inte i parker. Inte under broar och i trappuppgångar. Det gör däremot de fattiga och utslagna. Dessa de sämst ställda finns det gott om i Stockholm.

Från min hemmagjorda redaktion hör jag tunnelbanetåget när det kör på bron över Albysjön och stannar i Fittja i Stockholm. Tåget går sedan vidare till Norsborg. Var tionde minut passerar tåget bron i den riktning det kör nu. T-banan är Stockholms blodomlopp. Om den skulle stanna skulle stan få hjärtinfarkt. De hundratusentals människor som dagligen åker tunnelbana och pendeln skulle inte komma till sina jobb. Vägar och gator skulle vara fyllda av bilar. Det finns inte plats för flera bilar i centrum under rusningstid.

 I centrum får de hjälp av en organisation som är anknuten till Klara kyrka. Präster och medlemmar i kyrkan delar ut mat och kläder till samhällets fattiga. Klara kyrka har kontakt med S.t Eriks rörelsen. Den rörelsen har sina Second handbutiker runt om i stan. Där säljer de allt mellan himmel och jord. De får in skänkta kläder och varor och ger pengar och kläder till Klara kyrka som använder dessa gåvor för att hjälpa dem som lever sina liv utanför samhället. Dessa utanförlevanden hänger i krokig arm i fosterlandets yttersta hake. Vi lever i ett välståndsland men vi har troligen aldrig i modern tid haft så många som lever i utanförskap. När samhället minskar sitt stöd till de fattigaste öppnas upp för välgörenhetsorganisationer att träda in. De klarar mycket men de kan inte klara allt.

Politiker vill inte kännas vid detta utanförskap.

– Ett samhälle skall inte ta hand om människorna. Människorna skall ta hand om sig själva lyder den liberala lagen som allt flera av de välbeställda ansluter sig till i dag.

I många förorter till storstäderna bildas ligor som stjäl av andra. Rånen blir fler och fler. Morden allt brutalare. Jag ska berätta om en äldre man i Skärholmem. Det är ett bostadsområde som ligger nära vårt. Mannen hade varit i Skärholmens inbyggda centrum och suttit och pratat med sina vänner. De hade förmodligen druckit sitt kaffe och pratat om livet. Kanske satt de och mindes sina hemländer de var tvungna att fly ifrån på grund av våld och krig. De hade flytt till fredliga Sverige. Det blev dags att gå hem för mannen. Intill Skärholmen kan man gå i en park på vägen till de stora bostadshusen där mannen jag berättar om bodde.

Han skulle möta sin son. De hittade inte varandra. När mannen kom till ett buskage överfölls han och blev knivskuren. Det dödande skäret skar av pulsådern i halsen. Mördarna tog hans värdesaker. Det kunde inte vara många kronor. Sonen fann fadern men då var polisen på plats och fadern redan död.

I en av Willys storbutiker kom två anställda till sin arbetsplats tidigt på morgonen. När de öppnat dörren till affären överfölls de av pistolbeväpnade män med rånarluvor. De båda anställda tvingades under pistolhot öppna kassaskåpet. De bands, blev av med sina mobiler och låstes in. Rånarna lämnade affären med en summa pengar. Enkelt och smärtfritt var rånet för rånarna. En helvetesupplevelse för de rånade.

Jag beskriver hur det också står till i vårt välståndsland. Vi behöver poliser. Javisst. Men det kan inte stå en polis vid varje Willys, IKEA, COOP eller ICA. Vi kan inte ha poliser i alla parker när folk ska gå hem på kvällarna

Någon kanske tycker att detta bara är storstadsproblem jag berättar om. Tyvärr är det inte det. Mord och rån och våldtäkter sker på många platser i vårt land.

Vi måste börja göra om vårt land. Vi ska ha ett fosterland som det går att leva tryggt i. Det landet har vi inte i dag. Vi ska börja förändringsarbetet i hemmen. Uppfostran måste leda till att barn lär sig att vi människor skall leva tillsammans i det här landet. Och i världen.

*Skolan måste få en inriktning mot att barn lär sig för livet. Inte bara blir objekt som skall stoppas in i arbetslivets olika roller. Alla måste få möjlighet att utvecklas till medmänniskor. Detta sker inte i alla skolor i dag. Religiösa friskolor till exempel delar upp barnen efter religioner. I många skolor förekommer mobbning utan att skolorna rättar till detta stora problem.

*Organisationslivet med idrott och annat innehåll skall inte bara träna ungdomar till att bli bäst i världen i sin sport eller verksamhet. Bäst i världen kan inte alla bli. Men alla kan bli medmänniskor. Det ska organisationslivet hjälpa till med. I gengäld skall organisationslivet stödjas av samhälle och företag

*Politikerna får lära sig att hålla fingrarna borta från syltburkarna och istället skapa ett samhälle där alla kan och skall leva inom samhällets ramar och lagar.

Vi, som vill ha ett ännu bättre Sverige, vi, har mycket jobb framför oss. Det är dags att reagera.

Knut K

  • Dela artikel
  • Skriv ut

Senast ändrad den 17 oktober 2011.