Till Fadime tio år efter hennes död
En tunn vit snöhinna har lagt sig över nejden. Albysjön, som nu är tillfrusen, är säkert mycket vit men det ser jag inte. Mörkret hindrar mig från att se långt. Jag har tänt ljusen i Renen. Den ser ut att trivas på den nu vita gräsmattan. Även på trädens grenar ligger ett tunt lager av snö. Landskapet är vackert. Tystnaden denna tidiga timme är total. Jag känner som om morgonen håller andan inför den Gryning som snart skall komma.
Jag låter tankarna gå till Fadime som mördades av sin far för tio år sedan. Motivet för mordet var att fadern ville hindra henne från att leva sitt eget liv. Hon fick inte stöd och skydd av samhället när hon kände sig hotad av sina anhöriga.
– Gå hem och gör upp med din far fick hon som okunnigt svar av socialtjänstemännen. De hade ingen aning om vilka konsekvenser ett sådant förslag skulle få. Alla var vi okunniga om de så kallade hedersmorden. Vi trodde inte att det var sant att en far med berått mod kunde skjuta sin egen dotter. Det kunde Fadimes far göra. Och gjorde så också.
*
Fadime öppnade våra ögon när hon berättade om hur hon levde under ständigt hot från sin familj. Hon hade lämnat sin familj på grund av att hon skulle giftas bort till en släkting. En släkting hon inte ville gifta sig med. Fadime ville vara med den vän hon själv väljer att leva med.
*
Fadime utbildade sig och var beredd att hjälpa flickor och kvinnor i samma situation som hon själv var. Hon ville hjälpa dem att bli fria och få leva sina liv som de själva vill. Lång tid har det tagit för vårt land att acceptera att kvinnor och män har samma värde, samma rättigheter och skyldigheter och rätt att leva de liv de själva bestämmer sig för att leva. Det som hände Fadime kändes som att tiden drogs tillbaka ett hundra år.
*
Efter mordet på Fadime har många talat och skrivit om hur fel det är att alla kvinnor inte får leva sina liv som de har rätt att leva sina liv. Politiker höll tal om detta men blev efter mordet passiva. Visst hände en del. Men det har tagit tio år innan ett lagförslag kommit till som innebär att unga flickor och vuxna kvinnor inte får giftas bort mot sina viljor. Tio år. Jag skriver det igen; TIO år har det tagit innan det lagförslaget kommit fram. Det går inte att kalla detta ett effektivt arbete gjort med lust och vilja. Undfallenhet smakar det.
*
Många kvinnoorganisationer med olika sammansättningar har gjort, och gör, mycken nytta. Organisationerna har hjälpt kvinnor som utsatts för samma hot som Fadime utsattes för. Ofta görs detta med stöd från samhället. Det är bra och nödvändigt att sådana organisationer finns. Så länge våld och hot finns mot kvinnor i vårt samhälle behövs hjälp. Bra hjälpa. Rätt hjälp. Och mycket hjälp.
*
Fadime.
Du öppnade våra ögon. Du gav oss sanningar som vi inte trodde fanns. Du har gett unga kvinnor mod att gå ut, bryta sig loss och leva sina liv i frihet. Många kvinnor har efter din död fått lida för sin frihetsvilja. Många familjer har också under tiden förenats och förstått att varje människa har rätt till eget liv. Den rätten får vi inte ”tumma på”. Inte i något sammanhang. Inga religioner eller andra kulturer får ändra detta.
Fadime
Du hade modet att göra dig fri trots att du visste att du stod under dödshot. Din frihetslängtan blev motiv för din far att ta ditt liv. Om jag kunde nå dig skulle jag säga:
Tack Fadime.
Du öppnade mina och många andras ögon. Vi vet nu att fria liv inte är naturligt för alla. Vi vet att vi måste fortsätta att arbeta för frihet. Åt alla. /Knut K
Senast ändrad den 23 januari 2012.