Gå till innehåll

Vem lärde oss vara män

  • Måndag, 9 januari 2012

Knut Karlsson såg nyligen bra TV-teater. Föreställningen hette Riktiga män. Tommy Körberg spelade en företagare. Han tog med tre anställda för att leva tillsammans med dem några dagar på ett lyxhotell.

 Han hade hotat med att en av de tre skulle sägas upp efter en omorganisation. Föreställningen blandades med sång och dialoger och monologer och samtal i grupper. Musiken sköttes av en ung glad man på piano. Det blev en intressant föreställning. Johan Ulveson spelade en man som var förtryckt i sitt hem och jobbade sjuttio timmar i veckan för att slippa träffa sin hustru. Han träffade därför inte heller barnen som han älskade. Rollfiguren Johan Reeborg gjorde hade flera skilsmässor bakom sig och var nu på väg mot ännu en. Den tredje aktören var inte gift.

 Föreställningen varvades med allvarliga tillbud som gav spänning. Vissa avsnitt blev skrattretande crazynummer.

*

Det blev en föreställning helt utan reklaminslag. Det var skönt. Där fanns inga mord, inga andra våldhandlingar men många skratt och flera allvarsamma avsnitt där vi fick tänka till. I föreställningen konstaterade någon att männen träffar sina barn i genomsnitt 13 minuter om dagen. Det kanske inte är tillräckligt mycket tid om samspelet mellan far och barn skall bli bra. Är det ”Riktiga män” som satsar på karriären och jobbet så mycket att de inte hinner umgås med sina barn? Det är jag som ställer den frågan. Du läste den nu. Den kanske skulle behöva besvaras.

*

Tidigare på kvällen lyssnade vi och dansade till Benny Andersson och hans stora folkliga orkester. Även den utan reklam på SVT. Tommy Körberg glänste även här. Nu med sång. Liksom Helen Sjöholm gjorde. Det var musik att lyssna till och njuta av. Benny Andersson är ett musikgeni. Tommy och Helen är toppen.

*

Tidigare på dagen hade vi varit och hälsat på vänner som haft en period av svåra sjukdomar. Sjukdomarna hade tagit på dem. Jag blev förskräckt när jag först fick se dem i deras hem. Vi har träffats genom åren och livet och diskuterat politik, kultur, fotboll och andra gemensamma intressen. Nu efter sjukdomarna ska de sälja sitt hus och flytta till lägenhet. De orkar inte sköta hus och trädgård längre. När vi samtalat en stund fann vi varandra igen. De lyste upp. Vi kunde åter fundera över vad som hänt på våra levnadsstigar, minnas trevliga saker i livet, skratta och vara allvarliga om vartannat. Det blev, som en föreställnig med spontantexter, ur livet. Så är det på livets teater. På föreställningen vi sett på TV hade skådespelarna manus att gå efter. I samtal med varandra talar vi människor och diktar samtidigt. Det är livets direktteater vi spelar med i. Konflikter kan uppstå och lösas. Vi kan få varandra att le och skratta. Vänskap utvecklas. Vänskap är läkande. Vänskap är glädje. Vänskap ger hopp och trygghet.

*

Jag skrev nyligen på Facebook om rallarnas liv. En rallare sa att det som utmärkte dåtidens rallare var renhårighet. Rallarna hade hårda arbeten och inga sociala skyddsnät att falla i när sjukdomar och ålderdom tillstötte. Om inte anhöriga fanns såldes fattiga äldre till lägstbjudande på auktion. Döden kanske ibland kom som befriare för de fattiga. Rallarna utvecklade ett eget socialt system där renhårighet var den röda tråden i deras umgänge. De skötte själva om kontrollen över att ingen stal något för någon och att alla ställde upp i rallarlaget. Att vara renhårig var att vara just mot alla.

Hur renhåriga är vi mot varandra i dagens samhällsliv?

*

Jag såg i SVT Marcus Hellners fantastiska klättring i Tour de Ski. Vilken spänning sporten kan erbjuda. I synnerhet när jag slipper slitas ur den riktiga sändningen och under långa tider läsa reklamtexter. Jag hoppas att vi svenska folk står upp så inte privatiseringsivrarna förstör vårt SVT. (Också)

*

I föreställningen jag såg i TV frågades

– Vem lärde oss vara män?

Det är en bra fråga. Är Riktiga män de som satsar på karriären så mycket att de inte hinner träffa familjen. Är Riktiga män de som hemma misshandlar sina hustrur. Många män i vissa religiösa kretsar dominerar sina hustrur och familjer och anser sig ha religiösa rättigheter att misshandla kvinnor i hemmen? Ja t o m mörda sina barn och kvinnor om dessa gjort någon som strider mot mannens och religionens uppfattning och ord. Vi vet att de flesta misshandelsfallen inträffar i hemmen. Är det Riktiga män som står för dessa avskyvärda brott.

-Vem lärde oss vara män?

-Vem ska lära oss att alla vi människor har lika rättigheter och friheter, skyldigheter och ansvar? Den frågan behöver ställas om och om igen.

*

Föreställningen på TV slutade lyckligt. DVS företagaren dog i cancer en tid efter resan de gjort tillsammans. Han skänkte företaget till sina tre anställda. Vid föreställningens slut stod de tre tillsammans och hade som uppgifter att både fundera över hur de skulle leva sina liv och tillsammans driva företaget.

-Var de nu Riktiga Män? Och. Hur var de då?

Knut K

  • Dela artikel
  • Skriv ut

Senast ändrad den 9 januari 2012.