Gå till innehåll

I opposition mot klassamhället

  • Måndag, 13 juni 2011

Den borgerliga regeringen talar ofta om att ”bryta utanförskapet”, men Karl-Petter Thorwaldsson tycker att retoriken rimmar dåligt med praktiken. Arbetslösheten tycks till exempel ha bitit sig fast på en hög nivå. Han tar den kritiserade ”fas tre” som exempel. Endast ett par procent av de som hamnat i fas tre har fått ett riktigt arbete.

Arbetarnas Bildningsförbund föddes i det tidiga 1900- talets klassamhälle. Och på grund av det. Utman­ingen blev att bekämpa ojämlikheten och ge arbetare chansen att bilda sig, söka politiskt inflytande och ta makten över sina egna liv. Genom boklådor, föreläsningar och studiecirklar blev ABF en möjliggörare, en arena för människors fria utveckling och för samhällets omdaning.

Men idag? Tillhör inte klassamhället det förflutna? Har inte 100 år av facklig organisering, sociala reformer och folkbildning brutit ner skrankorna?

– Visst har det hänt oerhört mycket, men klassamhället finns tyvärr kvar, säger ABFs förbundsordförande Karl-Petter Thorwaldsson.

Det är inte samma klassamhälle idag som för 100 år sedan, påpekar han, men det finns fortfarande en ojämlikhet som reser hinder för människor, som begränsar friheten.

– Vi får inte nöja oss med att ha kommit halvvägs. Vi måste alltid vara i opposition mot ojämlikheten.

Att motverka klassamhället är en av ABFs prioriterade utmaningar. ABF ska vara en spjutspets i arbetet för jämlikhet, ge mest till de som fått minst, inkludera de som exkluderats. En rad projekt har satts igång och fler ligger i startgroparna. Det handlar om allt ifrån fackligt utvecklingsarbete till satsningar på kultur för alla.

– ABF måste befinna sig på alla de arenor där klassamhället slår igenom. En sådan arena är kulturen. Om det blir dyrare att ta del av kultur, måste ABF fungera som motvikt och göra den mer tillgänglig. Om färre läser böcker, kan ABF fixa boklådor och läsecirklar. 

På senare år har klassamhällets återkomst blivit allt tydligare. Klyftorna har växt, segregationen förstärkts och maktlösheten brett ut sig. Vi ser också hur människor slung­as ut från samhällets inre, ut mot kanterna. Karl-Petter Thorwaldsson beskriver det som en gigantisk centrifug.

– På dagens arbetsmarknad förväntas man vara högproduktiv och högpresterande, man förväntas hänga med i teknikutvecklingen. Men alla hänger inte med.

Den borgerliga regeringen talar ofta om att ”bryta utanförskapet”, men Karl-Petter Thorwaldsson tycker att retoriken rimmar dåligt med praktiken. Arbetslösheten tycks till exempel ha bitit sig fast på en hög nivå.

– Arbetslösheten är den största orsaken till de växande klyftorna, och regeringens politik har varken motverkat arbetslösheten eller klyftorna, menar han.

Han tar den kritiserade ”fas tre” som exempel. Endast ett par procent av de som hamnat i fas tre har fått ett riktigt arbete. Folk har tvingats utföra meningslösa uppgifter eller utnyttjats som gratis arbetskraft. Åtgärden tycks alltså motverka sitt uttalade syfte – att erbjuda arbetslösa en väg från passivitet till jobb.

– Det blir inte en väg tillbaka till jobb, utan till perma­nent fat­tigdom. Det är en av de sämsta åtgärder mot arbetslösheten vi har sett, konstaterar Karl-Petter Thorwaldsson.

– Risken med regeringens arbetsmarknadspolitik, eller snarare bristen på den, är att vi får en stor grupp människor som hamnar så långt ifrån arbetsmarknaden att de aldrig kommer tillbaka, betonar han.

Istället vill han se omfattande utbildningsinsatser för att råda bot på långtidsarbetslösheten.

– Vi behöver satsa på en aktiv arbetsmarknadspolitik. Alla borde erbjudas kompetenshöjande utbildning så att de kan söka mer kvalificerade jobb. Idag har vi arbetskraftsbrist på flera områden samtidigt som folk går arbetslösa. 

Under tidigare kriser har folkbildningen använts till två saker: För det första att bryta ensamheten.

– Det finns inget värre än att gå hemma och känna att man inte är behövd. ABF har gjort det möjligt för folk att gå till ett ställe och träffa andra, prata, slänga käft.

För det andra att erbjuda utbildning, ny kompetens som gör det lättare att söka nya jobb.

Den här gången har ABF öppnat mötesplatser för arbetslösa. Men när det gäller utbildningsinsatser har ABF vingklippts.

– Vi har inte fått erbjuda utbildning till arbetslösa, då har de blivit av med sin a-kassa. Det är en enorm möjlighet som gått förlorad.

Karl-Petter Thorwaldsson hoppas att ABF kommer få en mer framskjuten position i arbetsmarknadspolitiken i framtiden. Folkbildningen behövs i kampen mot arbetslösheten. 

Att motverka klassamhället handlar också om att öppna dörrar till högre utbildning. På 30-talet var det nästan omöjligt för ett arbetarbarn att vidareutbilda sig. Realskolan och universiteten kostade pengar och studiemedel var fortfarande en utopi. Sedan blev utbildningen avgiftsfri och mer tillgänglig för breda grupper.

Karl-Petter Thorwaldsson kommer själv från ett arbetarhem. Hans pappa var glasblåsare på bruket i Kosta. Kanske hade också Karl-Petter blivit glasblåsare om inte välfärdssamhället, facket och ABF gett honom chansen att pröva andra vägar.

– Friheten att välja förutsätter att villkoren är någorlunda ut­jämnade. Att man kan läsa vidare, inte bara när man är ung, utan hela livet igenom.

Det behövs inte bara fri grundskola och gymnasieskola, utan också en väl utbyggd vuxenutbildning. Även här går dock utvecklingen åt fel håll, med neddragningar inom Komvux och slopandet av korttidsbidraget för studier. Det har drabbat ABF-skolan, som gav många LO-medlemmar en andra chans att skaffa sig gymnasiekompetens.

Men ABF kan ändå spela en viktig roll, menar Karl-Petter Thorwaldsson, och han berättar om ett gryende samarbete med högskolorna.

– Om du ska få människor med dålig erfarenhet av skolan in­tresserade av att lära sig nya saker, så måste man skapa en brygga mellan deras erfarenheter och utbildningssystemet.

Högskolor och universitet är rätt konservativa i sina lärmetoder, påpekar han. Det är mycket självstudier. Är man ovan vid det är det lätt att rygga inför uppgiften.

– Vi skulle kunna använda studiecirkeln som komplement till undervisningen på högskolorna. Eller varför inte erbjuda en introduktion till högskolestudier, som ett stöd till nya studenter.

Karl-Petter Thorwaldsson vill också lyfta fram allt som ABF redan gör för att motverka ojämlikheten. Ta bara alla de tusentals stu­diecirklar som rullar på runt om i landet. Det är lätt att se förbi denna ström av ständig aktivitet. Men faktum är att studiecirkelns metod i mer än 100 år bidragit till att riva klassamhällets murar. Folkbildningens kardinalmetod är i sig närmast revolutionär. I en studiecirkel upphävs ofta klassamhällets över- och underordning, den demokratiska pedagogiken får människor att växa.

– Att delta i en studiecirkel stärker självkänslan. Många som trott att de varit korkade märker att de är lika kapabla som alla andra när de deltar i en studiecirkel. Den sociala samvaron, att interagera med andra, att stöta och blöta, att lära säg saker i grupp – allt detta ger människor ett lyft, och motverkar på så sätt klassamhället.  

Kent Werne

 

  • Dela artikel
  • Skriv ut

Senast ändrad den 9 juni 2011.