Teater för döva
Svitlana Matsuk och Eva Zaar har en vision. De vill skapa en fast teater med döva skådespelare. De första grundstenarna lägger de med studiecirkeln Teater för döva.
Dörren står öppen in till Gröna rummet en trappa ned i ABF:s studielokaler på Spånehusvägen i Malmö. Då och då hörs skratt och glada utrop därinifrån, men för det mesta är det ganska tyst. Ändå råder febril aktivitet på den stora gröna mattan där Muhamed Kaljanac, Christina Krol och de andra cirkeldeltagarna är i full gång med att öva ballettpositioner. Teaterläraren Svitlana Matsuk gör rörelserna med stor grace och inlevelse och cirkeldeltagarna, som står i ett led bakom henne, försöker följa hennes rörelser.
Muhamed koncentrerar sig noga, men det är svårt att få till stegen. Svitlana har dansat i många år, Muhamed har precis börjat.
– Jag har ganska dålig balans, säger Muhamed på teckenspråk. Jag vet ju inte hur tjejer gör med balett och sådär, jag fattar ingenting!
Men han kämpar på, envist.
Svitlana Matsuk blev förvånad när hon för tre år sedan flyttade till Sverige och upptäckte hur lite kultur för döva som fanns här. Svitlana är döv och hade tidigare jobbat som ballerina och kostymchef vid teatern för döva i Kiev.
– I Kiev finns en stark tradition med döva skådespelare, säger Svitlana. Alla, hörande och döva, jobbar tillsammans i en ensemble. Här i Sverige har Riksteatern Tyst teater i Stockholm, men Skåne svälter efter kultur för döva.
– Nu vill vi inte vara tysta mer!
Svitlanas studiecirkelledarkollega Eva Zaar tolkar vad Svitlana säger från teckenspråk till svenska. Eva är hörande, men känner sig lika hemma i teckenspråket som i svenskan. Eva har spelat teater och dansat i många år, och när hon mötte Svitlana insåg de båda ganska snart att det var dags att göra något tillsammans. Snart var studiecirkeln ”Teater för döva” igång.
Gruppen börjar göra pantomimer. Svitlana kastar en imaginär boll till Christina Krol, som fångar den, undersöker den och studsar den ett par gånger i mattan innan hon passar den vidare till Muhamed.
– Jag ser ju att de som kommer hit har talang! säger Svitlana. Och alla utvecklas! Efter bara sju träffar så känner jag ett ökat mod och ökad glädje hos deltagarna.
Cirkeln fortsätter nästa termin och då väntar studiebesök på olika teater- och dansföreställningar. Eva och Svitlana har dessutom bjudit in en clown och en skådespelare som kommer att berätta om sina respektive yrken.
I framtiden kanske gruppen sätter upp en föreställning. Men först ska alla få lära sig mer om teaterns grunder så att de känner sig trygga och redo.
– Vi ske se vilken pjäs som passar, säger Svitlana. Eva och jag vill ju välja någon som kan erbjuda en känslig, bra roll för var och en i gruppen. Det får bli en liten pjäs till att börja med.
– Eller så skriver vi en egen pjäs utifrån våra erfarenheter, säger Eva. Vi får se hur det blir!
Visionen är att skapa en fast teater där döva barn kan får se döva skådespelare framträda på en stor scen. Tanken är att teatern även ska locka hörande som kanske får se föreställningarna med tolk, och som på så vis kan få en större förståelse för och insikt i hur döva upplever sin vardag. <
Johanna Lindberg
Senast ändrad den 15 augusti 2011.