Gå till innehåll

Remissvar

  • Onsdag, 12 september 2012

Remissvar på Departementsskrivelse 2012:13, Ny bibliotekslag

Sammanfattning
Arbetarnas Bildningsförbund vill komplettera Bibliotekslagen med skrivningar som ålägger folkbiblioteken att arbeta uppsökande gentemot läsovana grupper och att samverka med föreningsdrivna bibliotek i kommunen.

Arbetarnas Bildningsförbund vill specificera att folkbibliotek inte bör drivas kommersiellt i vinstsyfte.

Arbetarnas Bildningsförbund välkomnar en utvidgning av avgiftsfriheten till e-böcker och ljudböcker.

Arbetarnas Bildningsförbund motsätter sig borttagandet av folkbibliotekens åtagande att tillgängliggöra databaserad information.

Arbetarnas Bildningsförbund uppmanar statsmakten att vara uppmärksam på skillnaderna mellan folk- och forskningsbibliotekstraditionerna när Kungliga Biblioteket får ansvaret för att hålla samman landets bibliotekspolitik. 

Generella synpunkter
Allas tillgång till sitt språk är en hörnsten i demokratin. Läskunnighet och läsförståelse är förutsättningar för en individs möjlighet att kunna påverka sin livssituation och vara fullt delaktig i samhällslivet.

Vidare är läsning självförtroendehöjande och identitetsförstärkande, genom att texter kan ge ord åt erfarenheter och känslor. Läsning utvecklar inlevelseförmågan genom att ge möjlighet att ta del av andra människors erfarenheter och känslor och därmed förstärka empati och solidaritet.

Skillnaderna i läsande är starkt kopplat till klasstillhörighet och utbildningsbakgrund. Barn och vuxnas läsande hänger samman. Om inte föräldrar läser för barn och uppmuntrar barnens läsande förs läsandet inte vidare till nästa generation. Därför är uppsökande läsfrämjande verksamhet – riktad till såväl barn som vuxna – ett viktigt demokratiarbete. 

Uppsökande verksamhet
Arbetarnas Bildningsförbund är positiva till skrivningen ”biblioteksservice ska finnas tillgänglig för alla”, som tillsammans med skrivningarna i § 5 kring att varje kommun ska ha folkbibliotek stärker tillgänglighetsperspektivet i lagtexten. Vi menar dock att lagstiftaren bör specificera tydligare vad denna tillgänglighet till biblioteksservice innebär.

Under de gångna decennierna har åtskilliga verksamheter som syftat till att främja läsande bland läsovana grupper avvecklats. De allra flesta av de kommunala arbetsplatsbibliotek som funnits har avvecklats, och under föregående mandatperiod avvecklades även det riktade stöd till kultur i arbetslivet som finansierade bokinköp och stimulansinsatser till ideellt drivna arbetsplatsbibliotek. Samtidigt avvecklades även statsanslaget till En Bok För Alla.

Det är även uppenbart att många kommuner valt att fokusera sina krafter på huvudbiblioteket, i stället för att lägga sina resurser på uppsökande verksamhet riktad till läsovana grupper. Många kommunalpolitikers fokusering på öppettider bidrar också till denna utveckling, där större delar av personalstyrkan binds upp till att bemanna huvudbiblioteket i stället för till att befinna sig bland dem som inte själva söker sig till biblioteksbyggnaden.

Bibliotekslagen bör kompletteras med en ny paragraf som ålägger folkbiblioteken att arbeta uppsökande gentemot läsovana grupper. 

Samverkan med föreningsdrivna bibliotek
§ 14 i förslaget till ny bibliotekslag ålägger bibliotek inom det allmänna biblioteksväsendet att samverka, vilket är positivt. Men skrivningen utelämnar en viktig form av samverkan för att stärka biblioteksväsendets syften och ändamål – samverkan med föreningsdrivna bibliotek.

Departementsskrivelsen nämner över huvud taget inte de bibliotek som drivs av föreningar, exempelvis huvuddelen av landets arbetsplatsbibliotek (som är fackföreningsdrivna) och områdesbibliotek i kvarterslokaler och tvättstugor (som drivs av lokala hyresgästföreningar eller bostadsrättsföreningar). Detta trots att regeringen i andra sammanhang talar sig väl för samverkan med det s.k. civila samhället, och trots att regeringen på Litteraturutredningens förslag anslagit särskilda medel för att öka samverkan mellan folkbibliotek och studieförbund.

Med vissa undantag står dessa bibliotek – inklusive de så omtalade vägkrogsbiblioteken – helt utanför det allmänna bibliotekssystemet. Detta gör dessa bibliotek – som ofta är de som befinner sig närmast läsovana grupper – till helt beroende av eldsjälar och finansiering genom medlemsavgifter eller projektmedel.

Bibliotekslagen bör innehålla ett åtagande för folkbiblioteken att samverka med föreningsdrivna bibliotek i kommunen. 

Allmänna bibliotek med annan huvudman
I författningskommentarerna på sidan 58 nämns att allmän biblioteksverksamhet kan drivas med annan huvudman. Ideellt drivna bibliotek har en lång tradition i vårt land. Samtidigt är det viktigt att framhålla att biblioteksverksamhet inte är lämpligt att drivas kommersiellt i vinstsyfte. Biblioteksverksamheten är så tätt kopplad till demokrati- och folkbildningsarbetet att dessa riskerar ställas på undantag om intentionerna i Bibliotekslagen ska kombineras med en ägares vinstintressen.

Skrivningen bör därför specificeras genom att skriva ut att ”annan huvudman” avser ideella aktörer inom det civila samhället. 

Avgiftsfria lån oavsett publiceringsform
Arbetarnas Bildningsförbund ser positivt på skrivningarna som förtydligar att avgiftsfriheten också gäller lån av digitala medier såsom e-böcker och elektroniska ljudböcker. Inte minst vill vi understryka den betydelse ljudboken kan ha för att öka litteraturens tillgänglighet – såväl för synskadade och personer med läs- och skrivsvårigheter som för personer med yrken där man kan lyssna på en bok under arbetspassen. 

Folkbibliotekens roll för digital delaktighet
Den digitala klyfta som folkbibliotek, studieförbund med flera aktörer arbetar för att minska bottnar till stor del i bristande kunskaper i hur man använder den digitala tekniken, och i en därtill knuten rädsla för att göra fel. Men det går inte att bortse ifrån att det också finns ekonomiska faktorer som gör att många inte kan delta fullt ut i den digitala utvecklingen. 

Mot bakgrund av detta motsätter sig borttagandet av formuleringen "Folkbiblioteken skall verka för att databaserad information görs tillgänglig för alla medborgare" som återfinns i den gamla Bibliotekslagen från 1996 (§ 2). I ett samhälle där allt fler samhällsfunktioner enbart finns tillgängliga digitalt, och där långtifrån alla har tillgång till den teknik som krävs för att kunna använda sig av den, måste det finnas offentliga institutioner som tar ansvar för att göra detta tillgängligt för alla. Skrivningen om att folkbiblioteken ska "särskilt främja användningen av informationsteknik för kunskapsinhämtning och lärande" är bra i sig, men om inte lagen tydligt skriver ut att folkbiblioteken ska tillgängliggöra digital information finns en överhängande risk att detta bidrar till att vidga den digitala klyftan. 

Kungliga Bibliotekets roll
Arbetarnas Bildningsförbund vill framhålla att det allmänna biblioteksväsendet i vårt land har två upprinnelser, som fortfarande präglar verksamheten. 

Folkbiblioteken växte fram ut folkbildningsverksamheten, många gånger genom kommunalisering av studieförbundens studiecirkelbibliotek. Folkbibliotekens verksamhet har därigenom präglats av en stark tradition av uppsökande verksamhet - boken ska komma alla till del. 

Forskningsbiblioteken har däremot sina rötter i behovet av att samla dokumentation och tillgängliggöra den för forskning. Här har fokus varit starkare vid att tillgängliggöra de fysiska samlingarna.

När Kungliga Biblioteket får ansvaret för att hålla samman landets bibliotekspolitik finns en risk för att detta försvagar det uppsökande perspektivet i biblioteksverksamheten. Om statsmakten vill förhindra detta bör man agera aktivt i myndighetsstyrningen.   

Med vänlig hälsning
ARBETARNAS BILDNINGSFÖRBUN
Annika Nilsson, Förbundssekreterare

  • Dela artikel
  • Skriv ut

Senast ändrad den 17 september 2012.