Gå till innehåll

ABF lär asylsökande svenska

  • Torsdag, 8 november 2012

Varje år kommer flera hundra asylsökande till Lindesbergs kommun. I väntan på besked om de får stanna i Sverige ordnar ABF tillsammans med Lindesbergs kommun och Migrationsverket studiecirklar i svenska och samhällskunskap.

En efter en droppar de in i de enkla lokalerna i den lilla orten Storå, strax utanför Lindesberg. De kommer från Somalia, Pakistan, Iran, Ghana, Mali, Syrien och många andra länder.

- Det viktigaste är inte varifrån de kommer ifrån utan att de kommer hit och vill lära sig svenska, säger Eva Ströman, verksamhetsansvarig på ABF i Örebro kommun.

I bagaget bär de på trauman av tortyr, krig och fattigdom. Här i Sverige drömmer de om att få en ny start i livet. I väntan på besked, om de får stanna eller inte, ordnar ABF sedan ett par veckor tillbaka studiecirklar i svenska och samhällskunskap.  Behovet var mycket större än väntat och nu behövs fler cirkelledare.

Asylsökande-svenska- Det är så uppenbart att den här typen av verksamhet behövs och det vi gör är ett traditionellt folkbildningsarbete. För mig är det här något av det viktigaste jag har gjort och jag har aldrig varit med om så mycket tacksamhet och uppslutning, säger Eva.

Det har blivit dags för en välbehövlig paus och utanför lokalen samlas ett gäng för att andas in den rena höstluften. Seliman Waziro, en av deltagarna från Syrien, värmer händerna runt kaffekoppen. Med blott 42 dagar i Sverige är han redan igång med att lära sig svenska språket.

- Först var det svårt, men nu går det bättre. När jag går till affären för att handla försöker jag alltid prata svenska, säger Seliman entusiastiskt.

Svenska-för-invandrare
Engagemanget och drivet bland deltagarna att få kunskaper om Sverige och lära sig det svenska språket är påtagligt och det dröjer inte länge förrän kafferasten är slut och gruppen går in i lokalerna igen. I det större rummet samlas de som knappt kan A, B, C och i det andra rummet sitter de som kan lite mer svenska.

- Vad är det här? säger cirkelledaren Helena Tyssling och håller upp pekfingret.
- Pekfinger, svarar gruppen samstämt.
- Och det här?
- Ben.

Så fortsätter det. Arm, hand, knä, fot. I rasande tempo blir ord till meningar.

Stämningen är varm och hjärtlig. De har blivit som en familj, berättar Seliman. Helena och Eva får varma kramar av deltagarna och uppskattningen över studiecirkeln är total.

-  Vi ska finnas där det finns behov. Det är att vara ABF:are för mig, säger Eva som strax därefter vänder sig till ytterligare en ny deltagare med orden ”Du är mycket välkommen”.

Text och foto: Frida Lenholm 

  • Dela artikel
  • Skriv ut

Senast ändrad den 5 maj 2014.