Gå till innehåll

Från Teheran till Kopparberg

  • Onsdag, 8 april 2015

För drygt två år sedan tvingades Hani Shabanour fly sitt hemland Iran. Han lämnade livet i mångmiljonstaden Teheran under kaosartade former och kom som asylsökande till Kopparberg i Örebro län. Under de elva långa månader då han väntade på sitt uppehållstillstånd blev ABF på orten en viktig hjälp. Idag är han själv anställd där som cirkelledare och ansvarig för verksamheten Mötesplatsen.

– Det var en mörk tid när jag väntade på uppehållstillstånd, men tack vare ABF slapp jag sitta ensam. Istället kunde jag använda tiden till att lära mig språket och få kunskap om svenska samhället.

Det är fredag förmiddag i ett folktomt Kopparberg. I ABF:s lokaler, belägna bredvid apoteket i ett lågt trähus på ortens huvudgata, sitter Hani Shabanour tillsammans med sin kollega Annmarie Lööf och berättar om sin allra första tid i landet över en kopp kaffe. Det har gått över två år sedan han hastigt tvingades lämna sitt liv i Irans huvudstad Teheran bakom sig. Efter en dramatisk flykt kom han till Sverige och placerades i Ställdalen strax norr om Kopparberg, ett västmanländskt litet brukssamhälle utan matbutik och samhällsservice.
– Det var svårt, absolut! Jag kom ensam hit, jag kunde inte språket och jag visste inte hur det svenska samhället fungerade. Det var vinter och 25 minusgrader. Jag började skicka mail och CV till olika företag och arbetsplatser på en gång. Jag arbetade som ingenjör i Teheran och trodde att jag skulle kunna göra det här också, men det fungerade ju inte på det sättet.

Det var när Hani kom i kontakt med ABF i Kopparberg och började lära sig svenska som det vände.
– Allt blev annorlunda när jag lärde mig språket. Det var svårt att klara sig på engelska, att ta kontakt och prata med människor. Och all information är ju på svenska. Till och med en sådan sak som att åka tåg var svår, jag förstod inte utropen om att tågen var försenade eller inställda.
Under Annmari Lööfs ledning anordnar ABF i Kopparberg språkcafé och studiecirklar i svenska och samhällskunskap som Hani började delta i.
– Nästan allt jag lärt mig om det svenska samhället och arbetsmarknaden har jag lärt mig här, menar Hani. Jag tänker lite på mig själv som ett barn, som kom till Sverige och växte upp med hjälp av ABF. Det är ett nytt land, med ett nytt språk, nya människor, nya regler. Det är mycket man behöver veta, konstaterar han.

Peter Zetterman är ombudsman för ABF i Örebro län. Han anser att folkbildningen fyller en viktig funktion när det gäller att integrera asylsökande och nyanlända i det svenska samhället.
– Vi har en given roll där och skulle gärna möta människor på en gång när de kommer. Det bästa vore egentligen om vi kunde vara på plats när folk stiger av bussen. Om vi redan där kunde ta reda på vad de har för kunskap och hur vi skulle kunna hjälpa dem att validera den.

För den som inte fått uppehållstillstånd finns inte komvux eller SFI-undervisning tillgänglig och väntan på de fyra sista siffrorna blir ofta ett vakuum. Resursslöseri, menar Peter Zetterman, som anser att det finns ett grundläggande problem i synen på de människor som kommer till Sverige.
– Man har ett problemperspektiv som gör att man inte ser vilken resurs de här personerna är. Det gäller hela vägen från riksdag och regering ner till Kopparbergs idrottsklubb. Istället för att inse att man faktiskt kan få ett nytt basketlag så oroar man sig för slitage på hallen och vill inte låna ut den. Det krävs att man har en annan inställning och att man har ett regelverk som inte hindrar en från att se möjligheterna. På ABF i Örebro län har man trots reglerna om statsbidrag valt att välkomna alla till språkundervisningen. Även de som forfarande väntar på besked om uppehållstillstånd.
– Finns det människor på ett litet ställe som Kopparberg som behöver oss så är det ganska självklart att vi ska möta dem på samma sätt som vi möter andra människor.

Peter Zetterman tror att den verksamhet som ABF driver spelar en stor roll för orten.
– När alla andra flyttar därifrån så vågar vi satsa. Vi skall finnas där för alla människor, och alla människor bor ju inte i städer.

För Hani Shabanour resulterade tiden på ABF i ett arbete. Verksamheten på orten hade expanderat och Annmari behövde en praktikant. Hon erbjöd Hani uppdraget och han praktiserade under de sex månader som migrationsverket tillät, men fortsatte sedan att komma till ABF för att hjälpa till. I december 2013 fick han besked om uppehållstillstånd och svenskt personnummer. Efter att snabbt ha klarat av det SFI-prov som arbetsmarknadsmyndigheterna krävde fick han en riktig anställning på ABF i Kopparberg.

– Hani gick iväg till SFI-provet och kom tillbaka redan efter tre timmar.  Då hade han fått nästan full pott på provet, berättar Annmari med stolthet i rösten.

Idag ansvarar Hani bland annat för verksamheten Mötesplatsen dit man kan få komma för att använda internet, dricka en kopp kaffe, få hjälp med praktiska saker som att ställa sig i bostadskö eller få information om hur man skaffar ett svenskt körkort.
– Jag hjälper människor med ungefär de saker jag har gått igenom själv. Det är många som kommer hit till Sverige som verkligen vill lära sig saker och som vill praktisera och få arbete. Men då måste man kunna språket och lära sig arbetsmarknaden, annars går det inte.

Text: Sofia Heimdahl

  • Dela artikel
  • Skriv ut

Senast ändrad den 22 december 2015.