Det har gått fyra år sedan #metoo. Istället för ett samtal om hur vi blir kvitt sexuella trakasserier har en debatt blossat upp kring huruvida de offentligt uthängda männen är skyldiga till brott eller inte. Mäktiga män får hålla försvarstal men ingen verkar be om ursäkt. Vilken roll spelar förlåtelse inom ramen för #metoo-uppropen idag? Går det att förlåta vad som helst? Och vad innebär det att ta ansvar för sina handlingar och erkänna sin roll som förövare? Medverkande: Anna Ardin, författare, Tone Schunnesson, författare och krönikör och Marco Vega, sexualupplysare och aktivist. Samtalsledare: Faaid Ali-Nuur, ABF.
Reflektionsfrågor
Efter #metoo-uppropen har en stor del av debatten handlat om utpekandet av mäktiga offentliga män som förövare. Vad tänker du om att fokus har riktats så mycket mot enskilda individer?
Vad innebär att be om förlåtelse enligt dig? Vad krävs för att ta ansvar för sina handlingar?
Vad behöver man som offer för att känna att man fått en genuin upprättelse?
Varför är det så få män som offentligt bett om ursäkt för sina handlingar tror du?
Hur ska vi som samhälle i stort behandla människor som begått oförrätter av olika slag? Förtjänar alla en andra chans och går allt att förlåta?