Studiecirkeln slår vilken jäkla skola som helst!

Afarvänner i Sverige är en intresseförening med syfte att sprida kunskap om afarfolket på Afrikas horn: Djibouti, Eritrea och Etiopien. Föreningen arrangerar regelbundet studiecirklar, konserter och andra kulturevenemang, och stöttar och driver en rad projekt till förmån för afarfolket.

– Man kan tänka på afarerna ungefär som Sveriges samer. Precis som samerna är afarerna ett folk som under mycket lång tid nomadiserat med boskapsdjur i gynnsamma områden. Och precis som samerna har de farit illa på grund av klumpiga nationsgränser. De har förföljts och marginaliserats.

De närmare 2 miljoner afarer som lever på Afrikas horn saknar ofta medborgarskap i länderna där de bor, vilket gör att de saknar rätt till skolgång, sjukvård och liknande. Dessutom är de ofta analfabeter.

– Förtryckande regimer trivs med människor som inte kan läsa och skriva eftersom de inte kan ställa samma krav – samma sak har vi sett här i Sverige historiskt.

År 2003 tog en afarisk regeringsmedlem initiativ till en språkkonferens i Djibouti, med deltagare från hela Afrikas horn samt internationellt inbjudna deltagare. Vid denna tidpunkt arbetade Åke Söderling på ABF i Uppsala län, och tillsammans med föreningen Afarvänner i Sverige reste han dit. Detta blev startskottet för ett stort projekt i samverkan med Olof Palmes internationella center, med målet att bryta analfabetismen bland afarfolket och att etablera ett officiellt afariskt skriftspråk.

– Inledningsvis handlade initiativet mycket om att informera om HIV, som då var en väldigt aktuell problematik. Men det funkar ju inte att lämna en broschyr till någon som inte kan läsa – som inte ens har ett skriftspråk. Vi var tvungna att börja från grunden. Bryter man analfabetismen kommer man liksom upp en nivå: människor kan skaffa jobb, kan starta kooperativ, kan räkna och tjäna egna pengar. Det finns en oerhört stark demokratisk kraft i att etablera ett skriftspråk.

Inom projektet arbetade de aktivt med att skapa förutsättningar för samverkan och samsyn mellan de tre ländernas språkinstitut. Med utgångspunkt i gamla religiösa skrifter påbörjades skapandet av ett nytt alfabet, och snart såg den första afariska läseboken dagens ljus.

– Förutom läseboken togs det fram en deltagarstyrd historiebok och ett cirkelledarmaterial. Vi har gjort många svängar till Afrikas horn för att utbilda cirkelledare, som i sin tur utbildat nya ledare, och så vidare. Det blev lite av ett självspelande piano. Och många unga kom till oss eftersom de ville kunna nå andra afarer via Facebook. Under en period hade vi faktiskt ett officiellt ABF-kontor i Djibouti med en anställd verksamhetsledare och ca 15 verksamhetsutvecklare!

Afarvänner i Sverige har också i många år varit aktiva i ett projekt tillsammans med den etiopiska organisationen APDA, i syfte att motverka förekomsten av kvinnlig könsstympning. Denna påverkanskampanj riktar sig dels till lokalbefolkningen men också till traditionella och religiösa ledare samt människor inom myndigheter. Projektet har varit så framgångsrikt att planen nu är att expandera ytterligare.

– Detta är kanske den av våra insatser som jag är mest stolt över. Vi var i många lägen tvungen att förklara de enorma hälsoriskerna – könsstympning är helt enkelt livsfarligt. Tack vare organisationen APDA kan könsstympade kvinnor få hjälp med den vård de behöver, bland annat i samband med barnafödsel. Men det mest glädjande är att de insatser som vi genomförde med hjälp av utbildade informatörer ledde till att förekomsten av könsstympning minskat radikalt.

Folkbildningens principer blev viktiga för att nå ut till deltagarna, och i kombination med den brasilianske filosofen Paolo Freires befrielse- och dialogpedagogik lyckades projektet nå ut till många som helt saknade utbildningsvana. Förutom att det i nuläget har utkommit en mängd böcker på afariska, har också världens första afariska universitet slagit upp sina portar i den etiopiska staden Semera. Åke var där 2015 när det första spadtaget togs.

– Den afariska regionala styrelsen kom dit med militäreskort, så det var stort pådrag. Och även regimerna var positiva – de stöttar gärna projekt när de tror att de kan vinna något på det. Samma regeringar som ville förbjuda det afariska språket gav oss nu exklusiva diplom och intervjuer med TV och radio. Men det viktigaste är alltid folkbildningen. I våra cirklar utgick vi ifrån närmiljön och ifrån deltagarna själva. Erfarenhetsutbyte i en demokratisk och inkluderande studiecirkel, det slår vilken jäkla skola som helst!

Föreningen visar inga tecken på minskad aktivitet. Under pandemin passade de på att utveckla sina möjligheter till distansträffar, och kalendern är fullbokad för Åke Söderling framöver.

– Just nu håller vi på och planerar ett projekt för att hjälpa afariska kvinnor att organisera sig I kooperativ. Stärkandet av kvinnans position är en helt avgörande del av det afariska samhällets demokratiska utveckling. Vi håller också på att ta fram ett nytt studiematerial på afariska och svenska, ”Läs för mig pappa, mamma”, som riktar sig till barn, ungdomar och föräldrar.


[ Text: Påhl Sundström ]