William Karlfeldt, som är sekreterare, leder morgonvandringar med 15-20 hundägare som går promenader tillsammans med sina hundar.
– Det verkar som att både hundar och människor har roligt tillsammans, säger han.
Viveca förklarar att hundarna blir allt bättre kompisar ju mer de lär känna varandras lukter och när det kommer en ny hund till gruppen kan det uppstå konflikter.
– Då brukar det få heta Motala hundskällskap, säger WilliaSjälv tvingades han gå utan hund en kortare tid, då han förlorade sin älskade Golden retriever Emma, men nu har han en ny liten tjej av samma ras hemma. Förutom promenaderna håller han i en grundläggande kurs för unga och vuxna hundar. Blandningen har en bra effekt då de äldre hundarna lugnar ner de yngre, som i hundarnas värld räknas som tonåringar med allt vad det innebär.
Hundsällskapets ordförande Viveca Pettersson har varit med sedan 1983. Hon håller i valpkurserna och har själv en Bearded collie. Då fler än vanligt skaffat hund under pandemin finns det ett stort behov av just valpkurser nu.
– Jag har startat två kurser parallellt och delat upp hundarna efter storlek på rasen, annars är det så lätt att de stora hundarna slår omkull de små när de leker, säger hon.
De mänskliga deltagarna varierar också. En del har precis skaffat sin första hund och inte vet så mycket än. Andra är erfarna hundägare eller uppfödare som vill träna med sin valp.
– De som är allra bäst med hundar är barn, även de som inte har en egen hund. De är med på ett helt annat sätt än stela pensionärer, det är fantastiskt att se, säger Viveca.
En grupp som hundsällskapet skulle vilja nå i större utsträckning är ungdomar, men det går lite trögt med det. På sommaren brukar de hålla kurser där barn och unga får möjlighet att låna hundar att träna tillsammans med. De har också kurser i rallylydnad och agility, och så det allra senaste inom hundsport: hoopers, där hunden springer genom bågar.
Även om det är viktigt att träna och lära sig hantera sin hund på ett bra sätt så är den sociala samvaron ännu viktigare för många av medlemmarna.
– Lite äldre hundägare brukar träffas på gatan och prata och umgås och så gör man sällskap på sina promenader. Hunden är den gemensamma nämnaren, säger Viveca.
Nina Broman