Under uppväxten var det aldrig aktuellt att Robert skulle lära sig det finska språket.
Robert började fotografera redan på 80-talet men det var inte förrän i början på 2000-talet som fotointresset växte och han skaffade sig en analog systemkamera. I och med att han bildade familj gick han över till en digital systemkamera som efterhand har uppgraderats. Efter att ha varit på väg att bli utbränd under våren 2019 fick fotograferandet att en allt större plats i Roberts liv som ett sätt att koppla av.
Roberts Intresse för musik väcktes tidigt i livet och är mycket brett, även om han själv säger att han i grunden är punkare och/eller hårdrockare. De tidigaste influenserna inom musiken kom främst från Roberts storebror.
Under hela Roberts barndom besökte familjen så gott som varje sommar morföräldrarna i Ihastjärvi utanför Mikkeli. Robert träffade då också sin mammas syskon och sina kusiner. Kontakten blev tyvärr mycket bristfällig på grund av avsaknaden av ett gemensamt språk. Sommaren 1985 spelade en av kusinerna upp en konsert med Hanoi Rocks vilket ledde till att Robert fastnade för just deras musik. Runt 1987 upptäckte Robert Hurriganes och på 90-talet upptäckte han genom en annan kusin Leningrad Cowboys. Under senare tid har Robert aktivt sökt finsk musik – även finskspråkig - att lyssna på.
På senare år har Robert i allt större utsträckning kombinerat sina två intressen: fotografering och att uppleva musik live.
Som ett led i sökandet efter sin sverigefinska identitet har Robert ägnat sig åt släktforskning, främst på den finska sidan. Sedan mars 2024 är Robert med i en samarbetsgrupp för finskt förvaltningsområde Borlänge kommun där han vill arbeta för olika kulturaktiviteter med sverigefinsk/finsk koppling.
Robert har kunnat konstatera att synen på det sverigefinska har förändrats under de senaste åren. Från att det under hans uppväxt var ”fult” att vara ”finne” har det numera blivit mer accepterat. För att citera Darya och Viktor från Månskensorkestern inför deras 20-årsjubileum: ”Det är inne att vara finne”. Detta har också lyst igenom i den respons Robert fått från andra sverigefinska artister under projektets gång. Därför känner Robert att detta projekt har ett värde i stärkandet av den sverigefinska identiteten.
Detta projekt tog sin början i planeringen inför denna utställning, men projektet slutar inte här. Roberts plan är att fortsätta fokusera på sverigefinska och finska artister. Det finns många som i likhet med Robert är stolta över sitt sverigefinska ursprung.
