Hoppa till huvudinnehåll

Att välkomna tillsammans, bit för bit

Publicerad

I hela landet genomför ABF nu verksamhet för flyktingarna som flyr från kriget i Ukraina. Fredrik Pettersson, verksamhetschef på ABF förbundsexpedition och ansvarig för samordningen av ABFs insatser med anledning av invasionen av Ukraina, reflekterar över hur ABF och folkbildningen, med erfarenheterna från 2015, kan stå upp för behovet av medmänsklighet och skapa ljusglimtar i vardagen även i en tid av krig och kris.

”Har ABF någonsin glänst så mycket som vi gjorde 2015”, frågar en kollega mig.

Hon syftar på de omfattande insatser som ABF och folkbildningen gjorde i det aktiva välkomnandet av flyktingar från 2015 och framåt. På verksamhet som studiecirklar i svenska, samhällskunskap och om att leva i ett nytt land. På alla språkkaféer och meningsfulla möten som skapades och på alla fantastiska volontärer – allt ifrån pensionärerna från PRO och hyresgästerna till Unga örnar och många andra.

Hon syftar också på att vi som folkbildare och ABFare gavs chansen att leva budskapet – att göra en annan värld möjligt. Studiecirkel för studiecirkel, möte för möte. Chansen att visa vilken fantastisk plats och organisation ABF är och kan vara och vilka möjligheter som bor i folkbildningen. Vad vi kan göra när vi hjälps åt, tillsammans.

2015 gav oss värdefulla lärdomar och erfarenheter. Lärdomar och erfarenheter som vi tar med oss, när vi återigen ställer om för att möta nya människor som flytt kriget och kommer hit till oss.

För nu är det återigen läge att ta ansvar, att göra vad vi kan med det vi har. Mötas och samarbeta. Det är vi skyldiga de människor som av Putins krig tvingats hit, men också skyldiga vårt samhälle. Och folkbildningen och civilsamhället både kan och vill vara med, lita på det!

Jag jobbar just nu med att samordna och stötta ABFs insatser med anledning av invasionen av Ukraina. Och där jag sitter, i min yrkesroll, har jag en fantastisk överblick av det som nu sker nästan reflexmässigt runt om i kommuner och ABF-avdelningar. Hur vi samlar, mobiliserar och sätter igång. Gör det som är möjligt, viktigt och riktigt. Snabbt och ordentligt.

Om det är för abstrakt att föreställa sig en folkrörelse som på kort tid organiserar något så fantastiskt som ett aktivt och folkbildande välkomnande av människor som flytt hit, så tänk dig en myrstack.

För någon gång har ni väl bara stått och studerat en myrstack om våren?

Från början ser det ut som ett kaos, ett gytter. Men tittar du lite närmare, lite längre, så börjar du se mönster i rörelserna. Hur två eller flera myror hjälps åt att baxa ett tungt barr på plats. Hur det som från börjar såg ut som huller om buller snarare tycks vara välorganiserat och hur alla liksom hjälps åt och hugger i där det behövs.

Så, som en myrstack, rör sig folkbildningen nu. Hjälps åt tillsammans mot ett tydligt varför. Det är praktiskt solidaritet och det är att bit för bit, möte för möte och studiecirkel för studiecirkel göra en annan värld möjlig.

Jag hörde vår utbildningsminister, Anna Ekström, prata om just den breda folkbildningens betydelse just nu. Hon sa att, hade vi inte haft folkbildningen hade vi fått lov att uppfinna den nu. Det är sant.

För envist och målmedvetet jobbar nu ideella krafter, ABFare, pensionärer, civilsamhällesorganisationer, folkhögskolor, religiösa föreningar, idrottsrörelsen som myror i stacken om våren. Alla drar sitt strå för att bidra och hjälpa till.

Vi på ABF har valt att kalla det för ”stärkt folkbildningsberedskap” – det är fullt fokus på vad vi och folkbildningen kan bidra med i detta kritiska läge. Att vara kreativa och lösningsfokuserade.

Bland allt fantastisk jag får se och höra om vad som sker just nu runt om i landet har en verksamhet etsats sig fast alldeles särskilt för att den ringar in vad vi kan åstadkomma tillsammans. Något som jag kan ta fram och tänka på om jag någon gång skulle tappa tron eller fundera på varför vi gör det vi gör.

I en kommun i Sverige har ABF tillfälligt gjort om en studielokal till ett fritids för ukrainska barn som flytt kriget hit, med en ukrainsk fröken. Barn som nu kan träffas i något som åtminstone liknar en normal vardag – prata, bearbeta och framför allt bara vara barn.

Jag fick se en bild från den verksamheten. På de små barnen, tillsammans med sin fröken, när de ler och håller upp teckningar som de har gjort – fredsduvor i vattenfärg.

Just nu är det en av alla viktiga saker som ABF och folkbildningen gör och ska göra – att skapa förutsättningar för fredsduvor i vattenfärg och ge barn möjlighet att få vara barn. Att ge dem förutsättningar att göra en annan värld möjlig.