Förbundssekreterarenför ABF Belarus Julia Mickiewiczbor numera i Vilnius, Litauen, efter att situationen i Belarus blev ohållbar för henne. Hon har de senaste åren haft kontakt med folkbildare i Ukraina. Sedan krigsutbrottet har såklart allt ställts på ända.
– I Ukraina hade vi två samarbeten, ett för ukrainare och ett med studiecirklar för belaruser som flyttat till Ukraina, säger Julia Mickiewicz.
ABF Belarus kan inte verka öppet i hemlandet längre utan där organiserar de folkbildning i hemlighet. Däremot har de fortsatt med öppen verksamhet i form av studiecirklar och projekt i närliggande länder som Georgien, Moldavien och, tills nyligen, Ukraina.
ABF Sverige är en systerorganisation till ABF Belarus och Julia Mickiewicz berättar att hon löpande har möten på Zoom med vännerna i Sverige, och just den 23 februari hade de ett kvällsmöte.
– Jag minns att de frågade flera gånger vad jag trodde om Putin och Ukraina, ”kan han verkligen starta ett krig?”. Och jag var så optimistisk och sa ”jag hoppas och tror att det aldrig händer”, även om jag sa att det vore möjligt, säger Julia och fortsätter:
– Nästa morgon gick jag ut och såg en mängd meddelande i telefonen och förstod att det hänt något riktigt allvarligt. Jag hörde Putins tal och tänkte på hur optimistisk jag varit bara några timmar tidigare.
Det var morgonen den 24 februari 2022 och Ryssland attackerade Ukraina. För Julia Mickiewicz började arbetet med att kontakta studiecirkelledare runt om i landet. Koordinatorn i Ukraina gick inte att få tag på de första dagarna.
– Det var oroligt för jag visste inte var hon var någonstans. Men det visade sig att hon var i sin hemstad där det föll ryska bomber, i Novaya Kakhovka, så hon och hennes familj befann sig i källaren i huset, säger Julia Mickiewicz.
Nu är folkbildningskoordinatorn på flykt inne i Ukraina.
– Hon och dottern fick chansen att evakueras till Poltava. Hennes man och son var kvar i hemstaden, men fick efter några veckor möjligt att ta sig till de västra delarna i närheten av Lviv.
Julia Mickiewicz berättar att hon fortsätter att hålla kontakten med både ukrainska och belarusiska studiecirkelledare och andra aktiva inom folkbildningen i Ukraina. De använder sig av olika digitala kanaler och försöker om och om igen när det behövs.
– Till sist fick vi kontakt med alla utom en, en kvinna som bor i Mariupol. Vi hörde inget under väldigt lång tid. Som tur var hörde hon av sig för två dagar sedan och sa hon är okej, eller kanske inte okej, men att hon lever. Nu försöker hon fly tillsammans med sin familj från staden genom de humanitära korridorerna.
En månad in i kriget räknar UNHCR att hälften av barnen i Ukraina är på flykt. Många tusen har dött, människor beskjuts och städer bombas sönder.
Krigets fasor aktualiserar vikten av internationella nätverk över landsgränserna. I Vilnius jobbar ABF Belarus tillsammans med människor från såväl Ukraina som Litauen som Sverige för att lindra den humanitära katastrofen som kriget fört med sig.
– Vi samlar in pengar genom donationer, vi köper saker varje dag utifrån behov. Vi har till exempel en partner från fackföreningens ungdomsnätverk i Ukraina, hon och jag har kontakt hela tiden. Hon skickar listor med vad de behöver, som medicin och även medicinsk utrustning. Då köper vi det och skickar till Ukraina.
Olof Palmes Internationella Centerhar en insamling till Ukraina. Efter att kriget bröt ut gjorde ABFs förbundsordförande Helén Pettersson och förbundssekreterare Annica Dahl ett uttalande i solidaritet med Ukraina.
– Svenska folket stöder oss så vi kan hjälpa folket i Ukraina. Det är lättare för oss här att nå fram, vi är närmare och har gränsen till Polen, säger Julia Mickiewicz.
– Internationell solidaritet, stöd och hjälp är en fantastisk sak. Finns det bra internationella vänner så förstår du att du inte är ensam.
Situationen i Belrus är och fortsätter vara svår, och regimens repression och arresteringar verkar pågå i samma takt som förut medan kriget rasar i grannlandet Ukraina. Personer från demokratirörelsen, aktiva inom bland annat folkbildning och kultur, är förföljda, men det kan vara vilken typ av samling som helst som slås ned med våld av det belarusiska styret.
– Det är inte tryggt för människor i Belarus att göra någon typ av aktiviteter, kommenterar Julia Mickiewicz.
Trots det fortsätter verksamheten för ABF Belarus och på agendan står en internationell konferens. I början av april kommer ABFare från Sverige möta ABF Belarus i Vilnius, Litauen. Även personer från Belarus ska delta. Målet är att ha med folkbildare digitalt från Ukraina också, men det beror helt på krigsläget.
År 2020 blev Julia Mickiewicz arresterad och satt häktad i Belarus i femton dagar på grund av sitt uppdrag som förbundssekreterare för ABF Belarus. Hon berömmer de modiga folkbildarkvinnorna i Belarus och säger själv att livet i en diktatur är svårt att föreställa sig, vilka reaktioner det skapar eller vad du är kapabel till är svårt att förutse.
– Det är alltid människorna som motiverar mig, helt klart. När jag såg människorna protestera i Belarus, och när jag ser dem nu i Vilnius, så ger det mig enormt mycket hopp! Vi känner kärlek hela tiden här. Jag tror att godheten segrar. Alltid. Och på något sätt. Inte på en gång men så småningom, säger Julia Mickiewicz.
Text: Anna Morin