Tidö-regeringen har genomfört ett paradigmskifte på folkbildningens och civilsamhällets område.
När denna mandatperiod är slut kommer var tredje krona av studieförbundens anslag att ha försvunnit. Inte av en slump, utan som en följd av en medveten och långsiktig politisk inriktning.
Det drabbar replokaler och musikhus, språkcirklar och seniorverksamhet som bryter ofrivillig ensamhet. Det drabbar teatergrupper och bokcirklar. Det drabbar glesbygden – i betydligt större utsträckning än storstäderna.
Det är en politik som gör Sverige till ett fattigare land och sänker bildningsnivån bland oss som bor och lever här.
Regeringens politik är tydligt inspirerad av den marknadsliberala tankesmedjan Timbros idéer, och i synnerhet de förslag som presenteras i rapporten ”Kommandohöjderna” från 2022. Där beskrivs hur ett påstått socialdemokratiskt inflytande över staten ska brytas genom att medvetet ge sig på och försvaga stora delar av civilsamhället.
Samma inflytelserika rapportförfattare skrev hösten 2025 en ny rapport tillsammans med Arvid Hallén från den SD-anknutna tankesmedjan Oikos. I rapporten ”Tidö 2.0” föreslår den blåbruna idéalliansen ett antal reformer som ska utgöra en grundplatta för ett fördjupat samarbete mellan SD, M, KD och L – skarpa reformer att genomföra så snart en valvinst är säkrad.
Det handlar inte längre bara om riktade nedskärningar eller om att försvaga politiska och samhälleliga motståndare. Det handlar om att ”arbeta med de stora samhällsförändringarna”, som Hallén själv uttryckt det.
Ambitionen för studieförbunden och folkbildningen formuleras tydligt i tre meningar:
”Fasa ut det statliga stödet till folkbildningen. Påbörjade reformer tas vidare. Folkbildningsrådet avvecklas och det statliga stödet till studieförbunden fasas successivt ut.”
Ingenting tyder på att Tidö-partierna inte delar den ambitionen.
Höstens val är därför ett ödesval för folkbildningen, studieförbunden, civilsamhället och kulturen. Det är ett tydligt vägval mellan två olika framtider.
Höstens val blir ett Folkbildningsval.