Forum för poesi och prosa

Medverkande

Susanna Alakoski debuterade med romanen Svinalängorna (2006), som omedelbart blev både hyllad och vida läst. Den belönades med Augustpriset samma år och har senare även filmatiserats. 2010 kom hennes andra roman, Håpas du trifs bra i Fengelset. De två dagboksessäerna Oktober i Fattigsverige (2012) och April i Anhörigsverige (2015) fick också mycket uppmärksamhet, för skildringen av sociala villkor och erfarenheter i samtida Sverige. 2019 utkom Bomullsängeln, en roman som inledde den så kallade Bomullsviten på fyra böcker, i vilka hon följer kvinnor ur samma släkt från 1800-talet till nutid. Efter Londonflickan (2021) och Dotterdottern (2024), utkommer i höst den fjärde och sista delen i sviten, romanen Sverigefamiljen. När Barbara, tillsammans med mamman Kathrine, nystar i generationer av kvinnoliv, från bomullsfabriken i Vasa till idag, för att förstå ett arv som ännu formar deras liv, väcks även frågor som leder till en resa och ett möte med klädindustrin i Bangladesh.

Sanna Ghotbi är människorättsaktivist och författare, som utöver författarskapet arbetar för den internationella delen av Greenpeace. Under 2022–2025 cyklade hon 30 000 km genom 26 länder för att uppmärksamma ockupationen av Västsahara. Under tiden skrev hon sin debutroman, De vingklipptas dans (2025). Den utgår från Javad och Faize, som växer upp i olika delar av staden Sanandaj i Kurdistan. Shahen kontrollerar folket hårt. Revolutionen ger nytt hopp om frihet men när ayatollans regim visar sitt rätta ansikte måste både Javad och Faize lämna staden och sina familjer bakom sig. Deras vägar möts i bergen, i motståndsrörelsen, där befrielsen känns nära. Men tiden går och de tvingas längre bort från sina hem, in i Saddam Husseins fälla. De vingklipptas dans är en berättelse om kärlek och motstånd, som tagit inspiration från författarens föräldrars liv men också av alla som delat deras öde. "Om man verkligen vill bli golvad av kärlek till språk och plats och kultur, och dessutom vill begripa djupet och komplexiteten i allt som drabbar folket i Iran just nu, så kan jag inte tänka mig en bättre plats att börja", skrev Fredrik Backman.

Rasmus Nikolajsen debuterade med Digte om lidt (2000) och har sedan dess givit ut en rad diktsamlingar och prosatexter. Liksom Inger Christensen, den danska ikonen, arbetar han ofta med systematiska upplägg för sina verk. Måske sjælen (2022) är till exempel skriven på fast meter (8 stavelser per rad, tolv rader per sida) – men texten löper mjukt och naturligt, och berättelsen blir en riktig bladvändare. Boken nominerades till både Montanas och Weekendavisens litteraturpris och har av flera danska kritiker kallats för "ett mästerverk". Kanske själen var den första av Nikolajsens böcker som utkom på svenska. 2026 utkom den andra, Svart strömmande dröm. Här fortsätter han utforska den naturnära diktningen i en text som handlar om förändring, kärlek, åldrande, daggvått gräs och en katastrof som obevekligt sträcker sig in i idyllen. "Svindelskapande när den är som bäst", skrev Anna Hallberg i DN. "Tidlöst vackra dikter – från en av Danmarks starkaste lyriska röster", skrev Anna Møller i Magasinet Søndag.

Nils Håkanson är utöver författare också översättare. 2021 belönades han med Augustpriset för bästa fackbok för Dolda gudar: en bok om allt som inte går förlorat i en översättning. Hans skönlitterära debut skedde 2006 med romanen Nya Aros. Därefter har han gett ut romanen Järnskallen (2015), som följdes av Ödmården (2017) och Den blinde konungens spira (2019). 2021 debuterade han som barn- och ungdomsförfattare med serien Flatworld. 2023 kom Tung metall, en självbiografiskt präglad bok om hur hårdrocken tog plats i Sverige och öppnade världen. Serietidningar, rollspel och skräckfilmer följde i dess spår. I år är han aktuell med den hyllade romanen Bandy Futura, som beskrivs som en absurd roman om en absurd verklighet. Den följer Sanna, en misslyckad dokumentärfilmare, som får i uppdrag att göra en film av bandy. Och fram växer en berättelse om en annan sorts gemenskap, andra värden som skulle kunna vara möjliga i vår tid. "Håkanson skrinnar varv efter varv på isrinken, tills bandyn han cirkulerar kring upphör att vara ett banalt tidsfördriv på utdöende och förvandlas till en mångtydig symbolisk protest mot det rådande. Det vill säga, romanen lyckas", skrev DN.