Varje år deltar 750 000 personer i ABFs cirkel- och kursverksamhet, nära 700 000 besöker våra föreläsningar och över två miljoner tar del av musik- och teaterverksamheten. Under 2013 genomfördes över 8000 studietimmar per dag.
Var och en har sin egen relation till ABF, och det är precis så det ska vara. ABF utgår från varje individs intressen och behov. Vi vill ge människor chansen att förverkliga sina drömmar, skapa och ta del av kultur, och bilda sig en uppfattning om olika samhällsfrågor. Vi vill ge mest till dem som har fått minst.
Studiecirkeln är grunden i ABFs verksamhet. I en studiecirkel träffas man regelbundet för att studera, diskutera eller öva sig på något tillsammans. Studiecirkeln kan handla om nästan vad som helst. Man kan till exempel studera engelska, diskutera miljöfrågor, lära sig spela gitarr eller göra film.
Inom ABF finns 32 000 cirkelledare. En del är anställda och leder flera cirklar varje år, medan andra är cirkelledare på sin fritid inom någon av ABFs medlems- och samarbetsorganisationer eller i en cirkel de startat på eget initiativ. Den gemensamma drivkraften är att de brinner för sitt ämne och för folkbildningens idé.
ABF består av 59 medlemsorganisationer och 54 organisationer med samarbetsavtal. ABF är partipolitiskt obundet, men våra värderingar sammanfaller med arbetarrörelsens. Grundarna är Socialdemokraterna, LO och Konsumentkooperationen.
ABFs historia
Arbetarnas bildningsförbund bildades för över 100 år sedan, den 16 november 1912. De tre grundarna var Socialdemokraterna, LO och Kooperativa Förbundet. Initiativet till förbundet togs av socialdemokraten och folkbildaren Rickard Sandler.
Folkbildningen växer fram
Under senare delen av 1800-talet och i början av 1900-talet hade nya breda folkrörelser uppstått. De tre tongivande var arbetarrörelsen, nykterhetsrörelsen och frikyrkorörelsen. De blev avgörande drivkrafter för den politiska och sociala demokratiseringen av Sverige.
Inom folkrörelserna formades en alternativ bildningstradition – folkbildningen. Typiskt för folkbildningen blev att deltagandet var fritt och frivilligt och att kunskap formades och spreds ”av folket och genom folket”. Tanken var att organisationernas medlemmar skulle få verktyg att påverka sin egen situation, och samhället i stort.
Vid den här tiden var det offentliga utbildningsväsendet relativt odemokratiskt, format av överheten. Majoriteten av befolkningen var dessutom utestängd från all utbildning utom den sexåriga folkskolan.
Med folkbildningen kom en förändring. Nu fick fler möjlighet att läsa, diskutera och lära sig sådant som tidigare varit reserverat för några få. Och nu kunde människor själva forma innehållet i bildningsverksamheten – vilket gjorde att den svarade upp mot deras verkliga behov.
ABF tar form
När ABF grundades 1912 fanns det alltså redan en gryende folkbildningstradition att ta avstamp i. Tanken var att samordna och utveckla den bildningsverksamhet som redan fanns inom arbetarrörelsen.
Redan tidigt arrangerades föreläsningar och föreläsningsturnéer runt om i Sverige – mer eller mindre kända författare, akademiker och agitatorer drog ofta fulla hus i arbetarområden där bildningstörsten var stor. En viktig verksamhet var också de folkbibliotek som byggdes upp från slutet av 1800-talet, där litteratur gjordes tillgänglig för vanliga arbetare. Till en början var faktiskt studiecirkeln den minst utbredda formen av folkbildning – men med tiden skulle den bli den viktigaste. 1907 beslutade riksdagen att studiecirklar kunde få statsbidrag till inköp av böcker, under förutsättning att böckerna överlämnades till ett folkbibliotek efteråt. Det nya statsbidraget kunde beviljas till riksorganisationer, något som sporrade till bildandet av Arbetarnas Bildningsförbund.
Studiecirkeln slår igenom och ABF växer
I studiecirkeln kunde människor studera och diskutera på egna villkor. Pedagogiken, som utgår från allas aktiva deltagande och jämställdhet, formades redan av ”studiecirkelns fader” Oscar Olsson, men kom att utvecklas under de följande decennierna. Oscar Olssons ideal var kamratcirkeln, som skulle träffas regelbundet under flera år för att studera, diskutera och umgås tillsammans. Men snart blev ämnescirkeln vanligare, en cirkel som tog upp ett ämne och pågick under en kortare tid.
Studiecirkelns stora genombrott kom under andra världskriget, bland annat genom att många svenskar blev inkallade och förlagda till vitt skilda platser i Sverige. På sin fritid ägnade de sig åt studier. Även resten av befolkningen blev studiecirkeln allt viktigare från andra världskriget och framåt. Och ABF växte sig allt större.
ABFs aktiva roll för att stimulera Sveriges Radios föreläsningsverksamhet, liksom arbetet med att sprida litteratur och kultur i skogsarbetarkojorna och bland sjöfolk, betydde också mycket för organisationens utveckling.
Från 1948 fick studieförbunden utvidgade statliga bidrag för sin verksamhet, eller närmare bestämt för cirkelledare, studiematerial och förbundens administration.
Under 50-talet började studiecirkelverksamheten dominera medan föreläsningsverksamheten minskade. Fler och fler ABF-bibliotek överlämnades samtidigt till kommunerna. I början av 70-talet hade i stort sett alla ABF-bibliotek blivit kommunala. Under den här tiden växte musikverksamheten kraftigt, något som sedan bidrog till att den kommunala musikskolan bildades. Även andra kulturverksamheter tog nu fart.
Studiecirkelverksamheten växte explosionsartat under 60- och 70-talet, och har sedan dess krympt något – även om antalet cirklar och deltagare håller sig på en fortsatt hög nivå. Idag kan vi se hur föreläsningsverksamheten återigen blir större i ABFs verksamhet – 2009 var antalet föreläsningar och deltagare fler än någonsin.
Samma mål då som nu
Sverige har förändrats sedan 1912 – demokratin har satt sin prägel på samhället, välfärden har byggts upp och utbildningssystemet blivit tillgängligt för alla. ABF och resten av folkbildningen har bidragit till den utvecklingen. Olof Palme har beskrivit Sverige som en ”studiecirkeldemokrati” – studiecirkeln och den övriga folkbildningsverksamheten har gett människor möjlighet att påverka sin livssituation och samhället i stort. Men genom studiecirklar har människor också lärt sig respektera sin egen och andras åsikt – något som skapat tolerans och en vana att lyssna på argument.
Men arbetet för demokrati och jämlikhet kan aldrig stanna upp. ABF kämpar fortfarande för att utjämna klasskillnaderna, och för att ge alla samma möjligheter, oberoende av kulturell bakgrund, bostadsort eller ekonomisk situation. Övertygelsen om att demokratin ständigt måste återerövras är allt jämt en av grundtankarna inom organisationen.