Forum för poesi och prosa

Medverkande

Klas Östergren debuterade 1975 med romanen Attilla. Efter två romaner till, Ismael och Fantomerna, slog han igenom stort med Gentlemen (1980), en fabulerande roman om en ung mans väg ut i vuxenlivet, där han bland annat blir vän med bröderna Morgan. Efter detta har Östergren byggt ett rikt författarskap med brett vingspann: från de återhållsamma berättelserna i 80-talets Österlentrilogi till framgångsrika manus för film och TV. Han har ägnat sig åt novellkonst samt åt att översätta Ibsens dramatik. Romanen I en skog av sumak nominerades till Augustpriset 2017 och fick en kritiker att skriva "Det är en nåd att läsa Klas Östergren." Efter Renegater (2020) har Östergren gett ut böcker i tät följd, senast Klenoden (2025). I höst är han aktuell med en ny roman, Inkokt ruda, som skrivs som ett kammarspel för två människor och en robot, som undersöker var gränsen går mellan människa och maskin. En märkvärdig, kondenserad roman om kärlek, minne och sexualitet med TS Eliot i en statistroll som pingvin.

Birgitta Lillpers är bosatt i Orsa. Hon debuterade 1982 med diktsamlingen Stämnoja. Sedan följde Igenom, härute (1984) och Gry, och bärga (1986). Hennes första roman, Blomvattnarna, kom 1987. Sedan dess har Lillpers publicerat både romaner och poesi, senast diktsamlingen Kälda, som tilldelades Sveriges Radios Lyrikpris 2021. Birgitta Lillpers hör till en av sin generations mest framstående och särpräglade röster och är mångfaldigt prisbelönad. Hon har bland annat tilldelats Aftonbladets litteraturpris, Gerard Bonniers lyrikpris, Svenska Akademiens Doblougska pris 2001, Svenska Dagbladets litteraturpris och Bellmanpriset. Hon har också nominerats till såväl Augustpriset och Sveriges Radios romanpris som Nordiska Rådets litteraturpris. I höst är hon aktuell med romanen Doften, när de rörde sig genom porsriset, en vacker kortroman som rör sig i Orsa i skiftet mellan 1700- och 1800-talet. Den utgår från en person som faktiskt funnits: Matslovfa Erik Olsson, döv bonde och lysande träkonstnär. Det är en berättelse om människor som lever i armod men ändå har ett liv fyllt av kärlek och skönhet, nära jorden och varandra.

Soraya Bay är född 1994 och uppvuxen i Stockholm. Hon debuterade i våras med novellsamlingen Ymnighetshornet. I den speglas en narcissistisk samtid, där novellerna kan beskrivas som ett gnistrande fyrverkeri av klass och kapital – där små ögonblick som rymmer stora skiften fångas. En kvinna blir besatt av sin sambos älskarinna och smyger in i hennes liv. På en vernissage blir en hungrig besökare ofrivilligt en del av ett konstverk. Ett efter ett glider olika hem förbi – platser att bo på, överlämna, överleva. I ett dystopiskt Sverige måste kvinnor slåss för matkuponger i en slagsmålsklubb. "Soraya Bay placerar inte bara kniven mitt i vår lobotomerade samtid och vrider om. Hon lyckas också med något så fint som att skriva medryckande noveller som får en att vilja läsa vidare när de är slut. Och när världen känns dyster väcker få saker hopp som ett nytt briljant författarskap", skrev Sydsvenskan. "En bangerdebut, helt enkelt", skrev Expressen.

Isak Holmgren gjorde under våren uppmärksammad debut med romanen Oskar Hemlings usla nöjen. Dess ramberättelse utgår från ett manus med titeln Usla Nöjen, som författaren lämnat kvar efter sitt självmord. Vännen och den självutnämnde redaktören John Weibull åtar sig att ge ut den spretiga samlingen texter som är skriven av ett antal heteronymer, alla inkarnationer av samma överlastade medvetande och medlemmar i ett fiktivt sällskap som även det bär namnet Usla Nöjen. Fram träder en utomordentligt sanningsenlig vrångbild av ett Göteborg som är lika delar samtida och anakronistiskt, där det vresiga privatgeniets svada förenas med sorgen hos en göteborgsk Fernando Pessoa-gestalt. "Hans hat är av det kalla slaget, som slår elitism och bildning i huvudet på alla dessa elsparkcyklister, mobilonanister, influerare, techsnubbar och andra pjäser på det göteborgska schackbrädet", skrev DN. "I det kalla raseriet kan man också komma att tänka på en skandalomsusad bok som Äldreomsorgen i Övre Kågedalen (1992) av pseudonymen Nikanor Teratologen och kanske Carl-Johan Vallgrens För herr Bachmanns broschyr."