Nästa år genomför Tidöregeringen sin tredje stora nedskärning på studieförbundens anslag. Då har var tredje krona – totalt en halv miljard – skurits bort sedan Ulf Kristersson (M) blev statsminister. Därmed bryts en långvarig konsensus i svensk politik, en blocköverskridande enighet om folkbildningens och studieförbundens stora betydelse för samhället.
Konsekvenserna av denna politik märks nu allt tydligare. När mandatperioden inleddes fanns tio statsbidragsberättigade studieförbund i Sverige. I dag finns bara åtta kvar.
Nyligen släppte Studieförbunden, Folkbildningsrådet och Svensk biblioteksförening rapporten ”Vid vägs ände?”. Där konstateras bland annat att studieförbunden redan tvingats stänga lokaler i fyra av tio kommuner, att var tredje lokal som fanns för två år sedan nu helt eller delvis fått stänga igen och att nedskärningarna slår dubbelt så hårt mot landsbygden.
Studieförbunden är i dag, tillsammans med biblioteken, de enda aktörerna för kultur och folkbildning som finns i hela landet – även på platser dit storstädernas rika och kommersiella utbud sällan når. De är viktiga mötesplatser och arenor som spelar en stor roll i arbetet med att lösa många av de samhällsutmaningar som Sverige står inför.
När regeringen nu genomför sina omfattande nedskärningar riskerar dessa problem i stället att förvärras och Sverige att dras isär. Det finns gott om exempel på hur det slår hårt mot stora grupper i samhället.
Studieförbunden erbjuder mötesplatser och meningsfulla aktiviteter för äldre i hela landet. Det motverkar ofrivillig ensamhet – en av vår tids stora samhällsutmaningar. Att i det läget tvinga studieförbunden till stora nedskärningar är att förvärra problemet utan att ta ansvar för konsekvenserna. Det är ett svek mot Sveriges äldre, mot dem som byggt landet och lagt grunden till vårt välfärdssamhälle.
I ett läge där allt fler oroas över att den grova kriminaliteten kryper allt längre ned i åldrarna och att unga dras in i kriminella nätverk behövs givetvis fler positiva alternativ och sammanhang – fler satsningar på meningsfulla fritidsaktiviteter för unga, inte färre.
Studieförbunden tillhandahåller en betydande del av landets replokaler och lokala musikscener. Det har lagt grunden för det svenska musikundret, men framför allt skapat platser där unga kan träffas, skapa och utvecklas tillsammans.
Regeringens attack på studieförbunden har dragit i gång en landsomfattande replokalskris. Redan nu riskerar 20 000 unga att förlora sina rum för kreativt skapande. Det är ett hån mot Sveriges unga – och en politik helt utan taktkänsla och konsekvenstänk.
I över hundra år har studieförbunden bidragit till att bygga Sverige starkt. Genom folkbildningen har föreningar, församlingar och folkrörelser kunnat utbilda sina medlemmar, utveckla ledare och bidra till ett starkt civilsamhälle.
Att ta bort var tredje krona i statens satsningar på studieförbunden är en kulturfientlig och bildningsfientlig politik. Det är en politik som leder till att färre röster får höras, till lägre deltagande i demokratin och ett försvagat föreningsliv. Det är en politik som har gett upp idén om att hela Sverige ska leva.
Det är också en obegriplig politik för alla som förstår sambandet mellan ett starkt samhälle, en levande demokrati och en bildad befolkning med möjligheter till livslångt lärande. Sverige behöver en regering som ser värdet av breda satsningar på folkbildning och kultur – och av starka studieförbund.
För utan folkbildning tystnar Sverige.
Av Tomas Eneroth
Förbundsordförande ABF
