Hoppa till huvudinnehåll

Porträtt av Carl Heath: reflektioner kring näthat

Publicerad

Under två år arbetade Carl Heath med betänkandet om “Det demokratiska samtalet i en digital tid – Så stärker vi motståndskraften mot desinformation, propaganda och näthat.” Under den nationella MIK-konferensen i Göteborg i veckan berättade han om sitt arbete och hur det var att själv utsättas för hot och hat.

På ena sidan av bilden symboler för olika sociala medier på andra halvan en porträttbild av Carl Heat

Carl Heath, som till vardags är senior forskare på Research Institutes of Sweden (RISE)menar att medie- och informationskunnighet (MIK) är viktigt i en samtid där demokratin utmanas alltmer av hot, hat, desinformation och propaganda. I september 2020 avslutade Carl Heath två års arbete som särskild utredare för den statliga kommittén Nationell satsning på medie- och informationskunnighet och det demokratiska samtalet.” 

Även ABF deltog som bildningsaktör i kommitténs referensgrupp för civilsamhällesaktörer.

Att själv utsättas för hot och näthat

Det kändes bra för Carl Heath att lämna in sitt betänkande till dåvarande kulturminister Amanda Lind. De hade arbetat två år tillsammans och Carl hade dessutom varit ute i runt femtio svenska kommuner, ett 80-tal olika mötesplatser, träffat de stora Tech-företagen i USA och studerat många andra länders MIK-arbete. 

– Det kändes väldigt skönt att avsluta två års särskilt utredararbete, men nästa kapitel blev inte riktigt vad jag hade förväntat mig. För trots att jag i två år just ägnat mig åt hur hot, hat, desinformation och propaganda påverkar det demokratiska samtalet så hade jag inte föreställt mig att jag själv skulle bli utsatt.

Det kom att bli en turbulent tid för Carl som fick utstå allt från “hätska kommentarer, till elaksinnade tweets, kommentarsinlägg och brev.

Det visade sig att några av de destruktiva krafter som påverkar Sverige och vår opinionsbildning som Ryssland, Kina, Nordiska motståndsrörelsen (NMR) inte alls uppskattade att få min strålkastare riktad mot sig. I stället gjorde de alla aktiva påverkansförsök på olika sätt för att påverka mitt arbete.

I Carls fall kom det att gå så långt att han fick stöd och skydd.  

Händelsen kom också att påverka mig och jag blev rädd. Rädd för vad som skulle hända mig och mina närmaste. Rädd för att skriva något som skulle virvla upp dammet igen, rädd för konsekvenserna av det som alla medborgare i en demokrati har rätt till: Att göra sin röst hörd!

Carl insåg snart att om han som hade hela staten bakom sig och en fantastisk arbetsgivare” kunde utsättas och känna som han gjorde, hur skulle det då vara för den som inte har samma möjligheter?

Jag fick för egen del uppleva många av de utmaningar som vår demokrati och vårt demokratiska samtal står för. Jag fick väldigt praktiskt och konkret erfara hur värdefull Medie- och Informationskunnighet är för att navigera i en synnerligen komplex tid och om hur sårbar man kan vara när det är så att man själv saknar kunskap.

Förändrade arenor för demokrati och demokratiska samtal

I sitt arbete har Carl tänkt och reflekterat mycket över hur annorlunda våra arenor för det demokratiska samtalet har blivit på väldigt kort tid i mänsklighetens historia.

 – Man bör fråga sig vad de här digitala platserna betyder för oss och vår demokrati och för vår samhällsbyggnad, för hur vi lever och för hur vi umgås, säger Carl som menar att om vi går tillbaka i tiden till industrisamhällets framväxt så såg både det offentliga och civilsamhället ett behov av att organisera och utveckla platser för samhällets samtal och interaktion.

Vi såg exempelvis utvecklingen av folkskolor, folkbibliotek, studieförbund och folkhögskolor. Men på ganska kort tid har vi i stället för att kommunicera och umgås i våra fysiska rum kommit att ägna alltmer tid i våra digitala rum. Det kan exempelvis vara på Facebook och Instagram, Snap, Tik Tok, YouTube, osv.

Jag kan inte annat än fundera på vad det betyder att de här kommersiella aktörerna har kommit att ersätta en stor flora av platser som designades i syfte att utveckla samhället och demokratin. I någon mån om man ska spetsa till det så kan man säga att vi helt utan att riktigt ha reflekterat över det har privatiserat några av våra största samhällsarenor, säger Carl och avslutar sin utläggning med en fråga:

Vill vi skapa bättre förutsättningar för demokratin i en digital tid så bör vi fundera på hur vi gör för att tillsammans forma och utveckla våra fysiska och digitala rum för att möta vår tids utmaningar?

Träna dig på att stå emot näthat, desinformation och propaganda

Läs mer om ABF:s arbete med MIK och källkritik

Läs mer om den nationella MIK-konferensen 2022